Tänkte bara påpeka att den blir bättre, jag måste bygga upp det från början men tyckte detta räckte. 

Har ni frågor så ställ dem här i kommentars fältet eller i frågerutan på vänster sida :)

Jag hoppas ni kommer älska den! 

kapitel 1.

Tisdagen den 23:de April 2013. 

Jag är en ganska ovanlig tjej 16 år gammal och bor i stora skåne. Jag spenderar mina dagar åt att tänka på Justin Bieber och att hänga med Amanda, den enda kompisen jag har. Jag har långt, lockigt, brunt hår och jätte blåa dockögon. När jag tittar på mig själv blir jag äcklad. Jag hatar mig själv. Jag förstår inte vad Amanda ser i mig. En sak förstår jag, varför jag är mobbad. För jag är tjock och ful. Riktigt äcklig om ni frågar mig.

Jag är van vid att inte få synas eller höra. Kan jag så gillar jag att sitta ensam på mitt rum och bara önska livet ur alla patetiska mobbare. Men det ligger en hel del i vad dom säger. Det vet jag. Mitt namn är Ellen.

- Ellen! Skynda dig skalman, tåget går om en kvart och vi ska hinna till perongen också. Säger Amanda och låter seriös. Men jag kan inte ta henne seriöst, så jag lägger mig ner på sängen och skrattar. Jag kan verkligen inte förstå att om mindre än ett dygn ska jag se Justin Drew Bieber, min största idol. 

- Men ååååh jävla idiot kommigen nu måste vi gå. Du har redan packat allt du behöver annars köper jag nytt åt dig. Jag reste mig upp, kollade långsamt på Amanda och försäkrade mig om att hon inte var sur på riktigt. Jag tog min resväska vi gick ner för trappan och ut i hallen. Vi klädde på oss våra utterkläder. Min skinnjacka var använd, men jag älskar den. Mina rosa converse var bara så söndriga så jag skämdes  när jag såg att Amanda kollade. När vi kom ut till bilen satt min pappa irriterat bakom ratten. Han tutade och skrek att vi skulle skynda oss. Sådär fem på morgonen kan jag inte skylla på honom. Han får va sur om han vill, men han kan inte förstöra min dag! 

- Äntligen är ni klara, vi får hoppas ni hinner dit i tid. Jag hoppas ni fått med er allt nu! Amanda lovar du att ta hand om Ellen nu? 

- Japp Stefan vi har allt, jag kommer ta hand om henne och vi kommer sköta oss!

Jag tittande uppskattande på Amanda och log lite. Pappa skulle alltid skämma ut mig. Amanda log tillbaks och visade att hon inte brydde sig. 

- Håll min telefon jag ska bara på toa. Jag reste mig sakta och gick mot toan. Tåget var ganska smalt så när tåget svängde till så tappade jag balansen ocg jag stötte till en jätte snygg kille. Jag blev genast super röd i ansiktet och ville bara sjunka igenom jorden. 

- hur gick det? Herregud han pratade med mig, ÅÅH VAD SKA JAG SVARA? PANIK!!!!!.

- Eh jo, förlåt! Jag harklade mig, och skulle precis börja gå vidare. Då insäg jag att en mobbare från min skola, My satt lite längre fram och log äckligt mot mig. Jag bestämde mig för att gå vidare och när jag gick förbi henne hände det jag fruktade mest. Att hon skulle kalla mig det. 

- Fettohora. Hon sa det lungt, jag kände hur hon log. Jag visste att killen kollade på. Jag ville bara gråta, så jag tog ett snabbt steg mot toan. 

- MEN VADFAN SÄGER DU IDIOT? 

Jag blir så chockad, jag vänder mig om och då står killen bredvid My. Fast att jag inte kände honom så såg man på honom att han var sur. Jag hörde inte vad hon svarade. Jag kollade på honom insåg att han var den andra personen som någonsin försvarat mig mot My. 

- Skämmtade hon? För jag tycker inte det lät som ett skämmt. Fick han säga två gånger innan jag reagerade. 

Mina tårfyllda ögon svarade på det. Han sa att om My gjorde något mer skulle han se till att hon inte fick åka vidare med tåget. Han log mot mig och satte sig ner på sin plats igen. 

Jag vände mig om och gick på toa. 

-Nääää allvarligt? Rammla du och drömmde eller? Amanda var helt chockad, jag älskade sättet hon log på.

- Men vadå fick du hans nummer? Vad heter han? Var han snygg?

-schh inte så högt Amanda! Jag vet inte vad han heter. Men ja, han var suuuuper snygg!

Resten av resan gick utan problem. Hon sa inget mer de två andra gångerna jag gick på toa. 

Efter fem timmar var Stockholmståget från Malmö framme. Medans vi gick av andades jag in extra mycket. 

Att vi skulle bo på ett hotell, själva, var bara så otroligt. 

Väl framme på hotellet hoppade vi i sängarna och skrattade som aldrig förr,men helt plötsligt blev Amanda seriös. 

- Du skulle frågat vad han hette endån. Han var ju jätte modig och hjälpte dig! 

Jag blev röd i huvet och bara skrattade. "jag är för tjock, ful och äcklig för en så snygg kille. Jag hade aldrig ens vågat fråga varför han hjälpte mig". Jag tänkte det, men jag sa aldrig det. 

Istället började vi packa upp och göra oss hemmastadda. 

När vi vaknade vid 11 och det var solljus i hela hotellrummet bestämde vi oss för att äta frukost ute och sedan shoppa lite innan konserten. 

Vi gick till Gallerian, Amanda köpte precis allt hon såg. Jag köpte en rosa blus jag tänkte ha på konserten. 

Vi gick hem, gjorde ve oss och Amanda lockade mitt hår, sminkade mig och vi tog en massa egobilder .Vi började dra oss mot Globen. Vi tog tunnelbanan till Globen. När vi gick av var jag så nervös att jag trodde att jag skulle svimma. Vi hade inte ens kommit in och jag var svimfärdig. Hur skulle detta gå till?

Några tjejer snackade om The Fooo och sa att det skulle vara Justins förband. 

-Jag har aldrig hört dom, är det en ny grupp?Jag kände mig konstig, men jag hade aldrig hört talas om The Fooo.

 - Inte jag heller, men dom ska visst vara gryymma. Amanda log och visade upp sitt rosa Goldencirkel armband. Jag skulle få se Justin Bieber live, och vi hade platser längst fram. Det kunde inte bli bättre än såhär! Vi kom in och det var dags för Förbandet, The Fooo att börja sjunga. Längst fram stod vi, vi såg jätte bra. Jag  hoppades att Justin skulle röra mig. 

Alla blev hysteriska och The Fooo kom ut. Ju närmre dom kom, ju gulligare var dom. 

De sprang ut längst med scenen och då insåg jag. 

- Amanda det är killen från tåget! JAG LOVAR! Jag höll på att dö.

Jag fick ögonkontakt med honom. Han stod en meter framför mig.Han log innan han började sjunga och jag höll på att dö. 

- Noooooooway?omg Ellen! Jag är så glad för din skull! Vi måste få tag på honom! Amanda fortsatte le.

Konserten var såååååå bäst. Justin rörde mig flera gånger, jag fick sjukt bra bilder och det var det bästa som någonsin hänt i mitt liv. Men en sak kunde jag inte sluta tänka på, Den halvblonda långa killen med de magiska ögonen. 

När vi kom till hotellet somnade Amanda direkt. Jag kollade upp The Fooo på twitter, jag såg att killen jag sett hette Oscar Enestad. Jag kunde inte sluta tänka på honom. Inte var han bara snäll och hjälpte mig, han var snygg och sjöng riktigt bra också. Jag log, tänkades på Oscar tills jag somnade. Fast djupt inom mig så visste jag att vi aldrig skulle träffas igen. Även om vi skulle träffas så skulle han aldrig prata med mig. Jag bara visste det.

fortsättning följer... enjoy!

(egentagen bild)

Då kör vi!

Jag är en 16 årig tjej från skåne. 

ÄR född den 16 Juni 1997. 

Jag lever för Oscar Enestad i The Fooo och beslöt mig för att skriva ner mina drömmar. 

Hoppas ni gillar den! Sprid vidare fanficen och var snälla för det är den första jag någonsin skriver haha! :)

Bilden har jag tagit själv när de uppträdde på sommarlovs morgon.

Detta är Oscar Enestad