"- Grattis. Men ni borde avvakta ett tag innan ni berättar det för andra! Marie log. - Tack, gud vad nervös jag var! Jag pustade ut och skrattade. - Jag trodde ni skulle mörda mig eller något. Oscar skrattade också och höll hårt om min hand. Jag kan inte fatta att vi skulle bli en liten familj. Gud vad jag längtar."

___________________________________________________________

Kapitel 19.

Ellens Perspektiv.

Tisdag 16 Augusti.

Jag kunde inte förstå att tiden gått så snabbt. Jag var i fjärde månaden och alla visste om det. Jag satt framför datorn och kollade på twitter. De hatade mig. Alla tjejer hatade mig, för att jag hade tagt Oscar ifrån dem. 

"varför väljer han en sån ful tjej?" "kom och ta mig också Oscar vill ju ha en Enis bebis" "Vad ser du i henne?" "Hon är så ful att jag fattar inte vad gud gjort med henne". Jag orkade inte med allt hat. Jag valde att inte svara alla. 

"Bara för att ni är avunsjuka behöver ni inte sprida hat. Vi borde hålla ihop" twittrade jag. Jag hörde inte ens att någon kom in rummet. Någon kramade om mig och jag vände mig om och såg att det var Oscar. Han kramade mig och jag reste mig från stolen. Han ställde sig på knä och pussade min mage. Jag smällte varje gång han gjorde det. 

- Hat på twitter igen va? Han resta sig medans han sa det och satte sig framför datorn. Jag ställde mig bakom honom. Han loggade in på sin twitter och skrev till alla fooers. "Hatar ni på Ellen så ska ni veta att jag förlåter er aldrig." "Älskar er foooers men ni måste acceptera Ellen. Hon är min." "ey was up guys? #fooofamily i love you". 

Han loggade ut och log mot mig. 

- Tack älskling. Jag sa det till honom och han reste sig upp och kysste mig. Han släppte mig och log. 

- Allt för min prinsessa! Hörde också att du kom in på kulturamas distansutbildning? Han log och lade en hårslinga bakom mitt öra. 

- Ja, men vi får se vad vi klarar av! Jag drog honom närmre mig och lutade mig mot honom. 

- Jag vill bara lukta på dig. Du luktar så himla gott. Han skrattade och kysste mig i pannan. 

Vår lägenhet var helt okej, pappas företag betalade hans hotellavgifter och han var ofta borta i andra länder och jobbade. Oscar hade flyttat in här och vi ansåg att det var vår lägenhet. Jag hade inrett den och Amanda hade nästan betalt allt. Amanda var i frankrike hos hennes pappa. Han ägde hotell runt om i världen och just nu bodde han i frankrike. Amanda hade alltid drömt om att få bo i Paris. Felix var ofta hos henne och deras förhållande verka funka. Omar och Ogge hängde mycket med Oscar och jag hängde med några tjejer som kände Oscar. 

Sommarlovet var härligt, vi hängde mycket ut och hittade på en massa roliga grejer. Men det bästa med hela sommaren var nog när jag åkte med Oscar till Skåne och vi var ensama där i en vecka.

Ikväll skulle mina nya kompisar Wilma och Nadja komma över och jag skulle göra tacos. De tyckte det var så kul att jag skulle få barn så det ville hela tiden känna på min mage. Vårt bebisrum var redan fullt av grjer. Alla foooers och kompisar hade skickat hur mycket som helst. Amanda hade köpt hur mycket grejer som helst.

I mitt och Oscars sovrum så hade vi två walk-in-closets. Min var fylld med en massa mammakläder och skor. Jag hade converse i alla färger. Oscars garderob var också fylld. På ena väggen var hyllorna fyllda av olika keppsar och på andra väggen en massa skor. Han tyckte det var för mycket men jag berättade hur Amanda var och att hon vägrade så han gav med sig efter ett tag. Vårt sovrum var stort och vi hade fyra fönster, tre på en vägg där vi hade huvudgavlen till vår stora vita dubbelsäng. Temat gick i rosa, vitt och ljusgrått. Det var jätte fint och såg ut som om det var taget direkt ur en Ikea-katalog. Där var också ett fönster ut mot stan på höger sida av rummet.

Medans jag städade så såg jag ett brev på nattduksbordet. Jag gick fram och öppnade det. Jag satte mig ner på sängen och läste "Jag hoppas allt går bra med ditt liv och med bebisen. Jag kommer ihåg är du var bebis. Saknar dig. Förlåt jag hoppas du vill påbörja en normal rellation med mig, kram mormor.". Varför hände detta nu? Jag blev sur skrynklade ihop det och la det i papperskorgen påväg ut. 

- Hej älskling, vi ses imorgon! Oscar kysste mig snabbt och gick ut genom dörren innan jag hann svara. Jag var inte berädd på att Oscar stod utanför. Han är så gullig. Men jag måste prata med honom sen om mormor..

Wilmas Perspektiv. 

Jag och Nadja åkte tillsammans dit. Jag hade fixat hennes långa bruna hår, lockat det och hon hade lockat mitt hår. Jag ville också ha fint brunt hår men gud gav mig blondt hår. Suck. Nadja hade sminkat sig och jag hade också sminkat mig. Hennes gröna ögon lyste nästan. Medans mina var tråkigt gråa.

Vi gick hem till Ellen, det var varmt och himmlen var helt klar. 

När vi kom fram till deras lägenhet så mötte vi Oscar utanför. Han kramade oss och vi sa hej sen skyndade han sig iväg. Vi gick upp för alla tusentals trappor istället för att ta hissen. Nadja knackade på och Ellen öppnade. 

- Heeeeeeej tack för att vi fick komma! Jag räckte fram en lila orkideé och Ellen log. 

- Men tack tjejer, välkommna in! Hon ställde blomman och kramade oss. 

- Vad gott här luktar! Jag är riktigt hungrig! Nadja log och lade sin väska på golvet när hon tog av sig sina skor. 

- Maten är strax klar, kom in och sätt er. Ellen pratade ovanligt lite skånska. Jag tittade på Nadja och vi skrattade.

- Men vad är det? Ellen tittade på oss och började skratta. 

- Jo du pratar mer stockholmska än skånska nu! Nadja kramade henne och vi gick in köket. 

- Jag ska bara ta fram bröden ur ugnen sen så är det klart! Ellen gick mot ugnen men jag stoppade henne. 

- Sätt dig, jag gör det! Jag tittade på henne och hon satte sig vid bordet. 

- Men ni är ju mina gäster inte ska ni behöva göra något! Hon tittade allvarligt på mig sen tog jag ut bröden. 

- Men du bär en bebis det gör förhoppningsvis inte vi. Nadja skrattade. 

Jag satte fram maten och vi åt. Jag tyckte det var jätte gott.

När vi hade ätit så plockade jag och Nadja undan och satte in i diskmaskinen. Vi gick in och satte oss i soffan och vi beställde en film. Vi skulle se Dumma mej 2. Ellen satte sig i mitten och vi lade våra händer på hennes mage. Vi kunde känna bebisen där inne. Det var verkligen det coolaste som fanns. 

Ellens Perspektiv. 

Klockan var typ nio och vi satt och kollade på film. Nadja och Wilma hade händerna på magen och såg ut att dö av lycka varje gång min Prinsessa rörde sig. Oscar visste inte att det var en tjej än. Jag skulle berätta det imorgon. 

- Vill ni vet vad det är för kön? Jag log och tittade på tjejerna. Deras ögon lyste upp och de log stort. 

- JAAAAA! Åh gud vad spännande! Nadja sa det och pausade filmen. 

- Absolut! Vår hemlis. Wilma klappade mig på magen och tittade med stora ögon på mig. 

- Jo det är en tjej men Oscar vet inget! Jag skrattade och kände hur hon sparkade innuti mig. 

- Neeej gud vad gulligt! Nu vill jag också ha en bebis! Nadja log och lade örat mot min mage. 

- Ni kan ju alltid komma hit och umgås med henne! Jag log och de skrattade. 

Oscars Perspektiv. 

- Men komigen Freddieboy!  Jag slog till honom och han vände sig om. 

- Men vad? Kan jag inte bara få prata med de tjejerna? De vill nog hänga att jag ska med hem på fest? Jag tittade på honom. Visst saknade jag alla fester. Men jag kunde inte göra så mot Ellen. 

- Vi drar hem till mig istället då. Du har inte ens träffat Ellen på flera månader. Jag tittade honom i ögonen när jag sa det. 

- Men what? You fucking pussy. Vi berättar inte något för henne endån. Han tittade på mig och log. 

- Hejdå. Jag går hem. Följ du med eller stanna här.

Jag gick mot centralen och ett gäng på 15 tjejer kom fram till mig. De ville alla ta bilder med mig och de sa att de älskade mig. Jag älskade alla fooers so jag satte på ett stort fejkat leende och egentligen ville jag bara hem.

- Men ställ er en och en bredvid mig och ta kort då! Jag log och drog handen genom håret. 

En tjej med shorts och en vit blus ställde sig bredvid mig. Hon bad mig kyssa henne på kinden på bilden. Så jag vände mig om för att kyssa henne och precis när jag skulle kyssa henne så vänder hon sig om och kysser mig. Jag backa och slog till henne. 

- Shit. Jag vände mig om och gick fort som fan därifrån. Vad skulle Ellen säga när bilden kommer ut på twitter. 

Jag gick hemmåt och kände hur oron steg. Jag tog upp telefonen och smsade Ellen "Jag är påväg hem vi behöver prata så logga inte in på twitter!". Jag lade ner telefonen och fortsatte gå. De femton minuterna de tog att gå hem varade en evighet kändes det som. Jag gick in i trapphuset och gick upp. Jag slängde upp dörren och där stod Ellen med tårar rullandes ner för kinderna.  Jag smällde igen dörren och ljusen fladdrade till. 

- JAG SA ATT DU INTE SKULLE LOGGA IN PÅ TWITTER. Jag skrek på henne. 

- Men varför gjorde du det? Du lovade att aldrig någonsin göra det igen. Hon grät. Hon höll på att falla ihop å jag slängde mig fram och fångade henne. 

- Men jag skulle kyssa henne på kinden när vi tog bild och hon vände sig om och kysste mig. Jag slog henne. 

Jag satte mig på golvet och drog Ellen närmre mig.

- Så det är inte ditt fel? Tänk på ditt rykte. Hon grät och vände sig om och lutade sig mot mig med ryggen. Jag lade mina armar runt henne och la händerna försiktigt på magen. 

- Jag skulle aldrig göra något för att skada dig och vår lilla bebis. De vet du mycket väl om. Jag dissade Freddie och gick hem istället. Han ville dra på fest med några tjejer. Men jag prioriterar dig framför allt. Vi är en familj och jag älskar dig mest av allt. Jag vill aldrig någonsin vara utan dig. Så snälla du måste lita på mig. Jag sa det till henne och kysste henne i nacken. 

- Jag litar på dig. Men jag vill inte att något ska dela på oss. Du är mitt allt och vår prinsessa kommer alltid behöva dig. Hon lade sina händer på mina och jag kände hur hon slappnade av. 

- Ska vi ha en liten flicka? Jag blev så glad. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar och jag lutade mitt huvud mot hennes kind. 

- Ja vi ska få en prinsessa. Viskade hon till mig och lade sin ena hand på min kind. 

- Jag älskar er mer än allt annat på jorden. Jag sa det och kysste henne. 

Fortsättning följer!

(Förlåt för dålig uppdatering men har varit iväg!)

Förlåt för hemsk uppdatering men har varit i Stockholm och ska dit nästa vecka också!

Jag ska göra mitt bästa men vet ej om jag får tillgång till internet!

"- Jag tycker vi ska behålla det. Hon tittade på mig och sa det.

- Jag älskar dig, jag vill också behålla det. Jag log mot henne och hon vände sig om mot mig. "

___________________________________________________________

Kapitel 18.

Ellens Perspektiv.

Söndag 19/5.

Dagarna hade gått så himmla snabbt. Jag satt hemma och pluggade medans Killarna var i skolan. Amanda hade fått ett jobb på Aftonbladet som skribent och hon var i väg nästan varje dag. Jag hade tagit flera tester och jag är verkligen gravid. Men vi hade bestämt oss för att inte berätta föräns i tredje månaden. Jag längtade verkligen tills jag kunde känna vårt barn röra sig. 

Jag satte mig vid köksbordet på hotellrummet och drog fram datorn. Jag loggade in på twitter och kollade om något intresant hade hänt. 700 nya meddelanden. Herregud vad har hänt? Jag började läsa meddelandena. "Kan jag få Oscars nummer?" "är ni tillsammans?" "Säg till Oscar att följa mig!" "Snälla följ mig!". Jag blev chockad. Hur kunde alla veta? Jag kollade min profil och såg att jag hade fått 2000 nya följare. Så nu hade jag 2170. Jag bestämde mig för att skriva till Oscar. "@OscarEnestad jag saknar dig älskling". Jag tweetade honom och det dröjde inte många sekunder innan han svarade mig. "Saknar dig med älskling, vi ses ikväll". Jag log för mig själv. Jag blev spammad på twitter så jag stängde ner det och gick in på Facebook istället. Jag hade 658 nya vänförfrågningar. Det var en massa tjejer som skrev till mig. De bad mig att ge deras nummer till Oscar. De verkade helt besatta och jag orkade inte. Jag stängde ner sidan och sedan datorn. 

Jag gick och lade mig i soffan. Oscar skulle komma hem snart. Jag lad emig i soffan och handen hamnade automatiskt på magen. Jag somnade snabbt.

Stefans Perspektiv. 

Jag gick in genom dörren och där låg Ellen på soffan. Med handen på magen, igen ? Varför sover hon mitt under dagen? 

- Hej gumman. Jag gick fram och försökte väcka henne. Hon ryckte till och aktade handen och satte sig upp. 

- Haaaaj, vad är klockan? Hon överdrev sin skånska när hon pratade med mig. 

- Klockan är snart fyra, jag kom bara för att lämna lite papper. Har kollat efter lägenhet och hittat några stycken. Du kan ju kolla på dem och säga vad du gillar? Jag log och klappade henne på kinden. 

- Okej, men kommer du på middag sen? Tänkte laga mat åt er. Hon reste sig, tog papperna ur min hand och la dem på byrån vid dörren. 

- Ja jag kommer vid sju då! Jag reste mig upp och kramade och sen gick jag mot dörren. Hoppas hon gillar lägenheterna. Jag känner att jag är skylldig henne detta. Hennes liv har inte varit så lätt. 

- Jag älskar dig. Jag log och gick ut genom dörren.

Amandas Perspektiv. 

Jag låste upp dörren till vårt rum och gick in. Ellen stod i köket och lagade mat. Hon lyssnade på musik med sin iphone så hon hörde inte. Jag hade köpt lite smink och parfymer till henne idag efter jobbet. Så jag gick in på hennes rum och in på toan och skulle ställa det i skåpet. Jag öppnade skåpet och såg att där låg typ 10 graviditetstest. Jag tog upp de och alla var possitiva. Jag lade snabbt tillbaks de och gick ut till Ellen. Jag drog ur hörlurarna ur hennes telefon. 

- Ska ni behålla det? 

Ellens perspektiv.

Vad fan. Vad ska jag säga. Jag lovade Oscar. 

- Ja. Det ska vi. Jag sa det och tittade på henne. Hon blev helt vit i huvudet och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar. Jag tog av kastrullen från plattan och hällde ut pastan i durkslaget. 

- Varför? Var det endå hon kunde säga till mig. Jag blev besviken. 

- Försök du döda Felixs barn då? Jag fräste mot henne. 

- Jag menade inte så! Grattis. Men du kommer inte klara det. Vad gör du om Oscar dumpar dig? Hon tittade på mig när hon sa det men jag undvek hennes blick. 

- Han kommer alltid att stanna. Jag tog ögonkontakt med Amanda och jag såg hur hon bara ville gråta. 

. Förlåt men allvarligt. Det var mitt och Oscars beslut. Jag återgick till att laga mat och Amanda bara stod där. 

- Ska du berätta för din pappa eller? Hon lät sur. 

- Ja om två månader. Jag tittade bort. 

- Du måste berätta. Om inte du gör det, så kommer jag göra det ikväll.  Amanda tog tag i min arm.

- Gör inte såhär. Jag tog min telefon och gick ut ur köket. Jag gick in på mitt rum och låste in mig på toa. Klockan var fem så jag ringde Oscar. 

- Hej Amanda vet om allt. Hon är skit sur och hotar att berätta för pappa. 

- Men ta det lungt, jag är påväg hem från studion.Vi skulle bara snacka lite med Daff. Stanna där du är så är jag hos dig om tio minuter. Vi sa hejdå och han lade på. 

Jag satte mig i badkaret och snyftade. Tårarna började rinna och jag ville bara ha Oscar hos mig.

Oscars Perspektiv.

- Du är så jävla oansvarig. Jag han knappt ta ett steg in innan Amanda slängde det ur sig.

- Låt mig va. Prata inte med mig, du har gjort nog skada för idag. Jag sa det till hänne medans jag tog av mina skor och slängde min väska på golvet. Jag gick mot vårt rum och öppnade dörren. Hon hade låst in sig på toa. Jag gick ut i köket och hämtade en kniv och öppnade toalettdörren utifrån. Min älskade flicka satt ihop kurad i badkaret och grät som vanligt. 

- Hjärtat jag är här nu. Jag stängde och låste dörren och gick sen och satt mig i badkaret med henne. Jag drog henne mot mig och lutade sin panna mot min bröstkorg. 

- Hur är det? Ska jag ringa hit min mamma? Jag sa det medans jag torkade bort hennes tårar. 

- Det är bättre nu när jag har dig här. Ska vi berätta det idag då? Hon tittade på mig och hon såg så hjälplös ut.

- Jag ringer henne direkt. Jag sa det och tog upp min telefon. Jag ringde hem till mig först. Ingen svarade så jag ringde mammas mobil. 

- Hej mamma, vi bjuder på mat ikväll vid 19, vi måste prata om en grej. 

- Okej ska jag ta med pappa eller komma ensam? Hon lät glad.

- Kom ensam helst. Jag älskar dig vi hörs sen, kan inte prata just nu men du hittar hit!

- Puss hej, älskar dig med! Jag lade på efter att hon hade sagt det och lade ner min telefon igen. 

- Vi borde snacka med Amanda. Kom, hon reste sig upp och drog i mig. JAg reste mig och vi gick ut i vardagsrummet. 

- Amanda kom hit! Ellen ropade på henne och vi satte oss ner. Amanda kom in i rummet och slog sig ned bredvid oss. Hon tittade på mig med förakt och man såg verkligen i hennes ögon att hon var sur. 

- Du var så okej med det innan? Ellen tittade på henne. 

- Det var innan jag fick reda på att ni skulle behålla det coh inte berätta för era föräldrar föräns det är försent att göra abort. Jag tycker inte ni ska skaffa barn efter att ha känt varandra i snart två månader. Ni borde prata med era föräldrar först innan ni bestämmer er. Ni är trotsallt barn. Amanda lät sur när hon pratade och hon vägrade ha ögonkontakt med mig. 

- Men det är faktiskt inte ditt beslut eller ditt liv Amanda. Ellen tittade på Amanda medans hon sa det och sen tittade hon på mig. 

- Nej men det är jag som betalar det. Amandas tonfall var kort och man hörde hur kämpade för att inte gråta.

- Jag har sagt att det inte behövs, pappa kan betala för mig. Du väljer det själv! Ellen tog tag i min hand medans hon sa det. Jag tittad epå Amanda och väntade på vad hon skulle säga. 

- Men jag vill ju att du ska ha det bästa för du är min syster. Jag älskar dig och tycker Oscar är underbar, ibland. Men jag tror inte ni är redo för detta just nu. Hon tittade först på mig och sen på Ellen. 

- Vi har tagit beslutet tillsammans och våra föräldrar kommer ikväll. Vi ska prata med dom om varför vi valt att göra såhär. Jag sa det och sen reste jag mig och gick ut i köket. Ellen hade gjort spaggethi eller något, det såg konstigt ut och det var helt kallt. Jag slängde det och fyllde en gryta med vatten och slängde upp den på spisen. Jag satte igång ugnen när Ellen kom ut i köket.

- Jag gör det älskling. Gå och gör dina läxor eller någgot istället. Hon log och tog ugnsformen ifrån mig. 

- Okej mamma. Jag blinkade och kysste henne sen gick jag ut. 

Ellens Perspektiv. 

Jag hade dukat fram allt, satt fram Oscars älsklingsmat och tänt några ljus. Amanda hade dragit hem till Felix och Oscar hade gått ut för att möta sin mamma. 

Dörren öppnades och in kom Oscar med min pappa och hans mamma. 

- Heej kom in och sätt er! Maten är klar! Jag log och visade vägen in till köket. 

- Det luktar underbart! Så fint du har gjort det! Oscars mamma kramade mig medans hon sa det och sen satte hon sig ner. Min pappa kramade mig och satte sen sig bredvid Marie. 

Jag och Oscar slog oss ner mittemot våra föräldrar och vi började äta. 

- Jo vi bjöd hit er för vi behöver berätta en grej. Oscar tittade på mig när han sa det. Det kan gå så fel, jag vill nog inte ens berätta det längre. Tänk så blir dom jättearga? 

- Ja jag förstod det. Marie tittade på mig och sen på Oscar. 

- Jo jag vet inte hur vi ska berätta det. Jag sa det lågt och försökte titta ner i tallriken. 

- Ellen är gravid. Vi ska få barn. Oscar sa det snabbt och tog min hand under bordet. Pappa ansikte blev helt vitt och han tittade på mig precis som om jag var döende. Marie såg ut att ha tappat sin haka och de bara satt och glodde. 

- Jaha, ni vet hur mycket ansvar ni båda kommer få ta va? Marie sammlade sig och spräckte tystnaden. 

- Är ni helt säkra? Jag finns alltid här om det är något och jag är jätte glad att ni berättade. Pappa tittade först på mig och sen på Oscar. 

- Om ni känner att det är rätt och ni lovar att stå för vad ni säger och lovar så tror jag på er. Marie sa det och log. 

- Jo, vi diskuterade ganska länge, vi känner att vi kanske inte är redo men att vi växer genom tiden. Jag tro inte att någon är redo att få barn igentligen. Men vi vill behålla det och vi hoppas att ni stödjer vårt beslut och väljer att hjälpa oss igenom detta. Oscar lät så gullig när han pratade. 

- Det är klart att jag stöttar er! Marie log och tog en klunk vatten. 

- Ja detta var chockandes, men jag hoppas ni inser vilken tid och arbete detta kommer kräva. Även om ni skulle göra slut så måste ni kunna prata med varandra i minst 18 år. Ni ska ta hand om en människa. Er avkomma. Grattis, jag är glad för er skull. Lite chockad, men jag vet att ni kommer klara detta tillsammans! Pappa log.

- Grattis. Men ni borde avvakta ett tag innan  ni berättar det för andra! Marie log. 

- Tack, gud vad nervös jag var! Jag pustade ut och skrattade. 

- Jag trodde ni skulle mörda mig eller något. Oscar skrattade också och höll hårt om min hand. 

Jag kan inte fatta att vi skulle bli en liten familj. Gud vad jag längtar. 

Fortsättning följer!