"Han böjer sig fram och kysser mig. Jag är så full och chockad att jag bara besvarar den. 

- Let's go to my hotel. Säger han och ler.

- Men min pojkvän. Jag kan inte! Säger jag och tittar på honom.

- I didn't understand a word but let's hit the bar once more before leaving. Säger han och drar mig till baren. Vi tar vars en shot till och sen går vi mot utgången. Jag ser inte Felix någonstans och går bara efter Matt. Han håller mig i handen och hans hand är så otroligt stor jämfört med min. 

Alla fotografer tar en massa bilder och skriker efter mig, oss, men jag bara fljer med honom. Vi hoppar in i hans limousine och han lägger sig halvt över mig och kysser mig.  "

_____________________________________________

Kapitel 24.

Vi kommer fram till hans hotell och han öppnar dörren. Matt tar tag i min hand och hjälper mig ur bilen. Vi går in och jag bländas utav alla kameror. Fan här var en massa papparazzis. 

- Welcome Mr Bomer and miss? Sa portvakten frågandes.

- Ellen, Ellen Andersson. Säger jag och ler. Matt håller mig i handen och går igenom lobbyn. När hissdörrarna stängs så trycker han upp mig mot väggen och vi strular. 

Hissen åker långt men tillsist så stannar den och det plingar till när dörrarna öppnas. Han släppte mig och vi gick vidare. Jag kunde knappt gå så jag tog av mig mina skor. Såhär full hade jag nog aldrig varit. Allt jag tänkte på var Matt. Min största kändiscrush i världen. Vi gick i den långa ljusgula korriodoren med vinröd matta och må bord med blommor på mellan varje dörr. Jag råkade stöta till en blomma och den flög i golvet. 

- Holy god i'm so sorry babe! Säger jag och försöker plocka upp det.

- Don't you worry baby, just come with me now. Sa han och tog tag i mig och lyfte upp mig. Jag skrattade och kysste honom. Mitt långa lockiga hår hängde över hans axel när jag lutade mig mot honom. Han satte ner mig och öppnade dörren med sitt kort. Vi gick in och jag blev helt chockad. Det var en av de största sviterna jag någonsin sett och jag har bott på en hel del hotell runt om i världen med Amanda. 

- Yeah this is my home. Just don't forget anything here because my girlfriend are comming tomorrow. Sa han helt obekyrmat med ett leende på läparna. Han går fram och börjar kyssa mig. 

- wait you have a girlfriend? Säger jag och trycker bort honom. Jag ser dubbelt och är knappt kapabel till att ens tänka.

- I don't like her anyways, plaese don't be angry. You are so beautiful baby. Säger han och tar ett stäg närmre. 

- No i don't want to fuck up your relationship. Säger jag och tar ett steg bak. Det ända jag kunde tänka på var min Enis. Min älskade pojkvän, pappan till mitt barn. Vad höll jag på med. Jag vet hur det kändes när han kramade en annan tjej. Hur fan hade detta gått? Att jag ens drack. Jag är snart 17. Vad håller jag på med.

- I'm sorry but i'm not gonna do it. Sa jag och vart påväg mot dörren. Han tog tag i min handväska och i min vänstra arm.

- I'm sorry but you're not gonna leave. Säger han medans han börjar dra in mig mot soffan. Allting snurrade och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kunde bara tänka på min älskade Oscar. 

- Let me go. Sa jag och försökte streta emot. Han tryckte ner mig i soffan och försökte lägga sig över mig mne jag kämpade för att ta mig loss. 

- We're just gonna have som fun babe. I know yo want to! Säger han och ler äckligt innan han knäpper upp sin gylf med ena handen.

- SLÄPP MIG DÅ DITT JÄVLA FYLLO. LET ME GO. FUCK YOU. Skrek jag och han blev lite chockad. Jag bet honom i armen och lyckades dra mig loss. Jag tog tag i min väska och og mina skor sen låste jag upp dörren och sprang ut. Jag sprang längs med hela korridoren och slängde mig in i hissen. Han gick mot hissen men dörrarna hann precis stängas innan han var framme. Resan ner för alla 27 våningar varade i vad som kändes som en evighet. När jag kom ner så gick jag mot lobbyn, bad om en taxi och gick ut. De öppnade dörren till mig och jag hoppade in. I taxin tog jag på mig mina skor och håvade upp min telefon ur handväskan. Jag hade hundratals missade samtal och flera sms. Det var Oscar och Amanda som hade ringt och Felix som smsat. Jag läste Felixs sms. "Förlåt mig Ellen! Det var inte meningen det blev bara lite fel" " Ellen vart är du?" "Ellen du måste  svara mig" "jag drar hem nu". Jag svarade inte honom utan försökte ringa Amanda. Hon svarade ine och jag kollade på klockan. Oj, klockan var nästan fyra på morgonen. 

Taxin stannade och jag hoppade ur. Jag gick in i lobbyn och tog hissen upp. När jag öppnade dörren så fick jag mig en chock. Min Oscar stod framför mig. 

- Hej vad gör du här? Stammar jag fram och är så sjukt yr. Jag tar av mig skorna medans Oscar står helt tyst.

- Ja jag tänkte överraska dig och ha en mysig helg, Men du hade visst kul utan mig. Säger han surt och går fram till mig. Han leder in mig i sovrummet och hjälper mig att klä av mig min klänning och sätter på mig ett nattlinne. Han ger mig ett glas vatten och bäddar ner mig. 

- Jag älskar dig! Vi får prata imorgon! Du måste verkligen sova nu. Säger Oscar och pussar mig. 

- Love you more. Väck mig när du vill! Säger jag till honom och blundar. Jag somnar typ direkt. 

Oscars perspektiv.

Varför luktade hon så konstigt ikväll? Det var deffinitivt inte hennes parfym. Jaja, det är nog bara Amandas. Jag satte mig ner i soffan och startade datorn. Jag gick in på facebook och såg att jag fått tretusen meddelanden typ. Jag öppnade det första från Katia och hon hade skickat en länk. Jag gick in på den oc blev helt chockad. Där var min Ellen hållandes Matt Bomer i handen påväg in på hans hotell. Sen bilder när hennes hår är helt ruffsigt och utan skor påväg ut en kvart senare. Nej men inte skulle Ellen..? Eller skulle hon? ÅH jag måste prata med henne. Hon sa att hon aldrig skulle förlåta mig om jag pussade en tjej. Hon har legat med någon som är mer än dubbelt så gammal som mig och hon sa inte ens något. Men nej de hade väll aldrig hunnit på en kvart? Fan jag måste ringa Felix. Jag tog upp telefonen och ringde Felix. Han svarade efter tre signaler.

- Cha it's Felix. Sa han och lät halvdöd.

- Vem följde Ellen med hem? Jag är så sur och vill inte vara otrevlig, men det bara blev så.

- Hon gick med Matt Bomer men de gick inte hem till honom. Jag har smsat med henne hela kvällen. Hon åkte till hans hotell men de gjorde inget. Du vet att Ellen ALDRIG skulle vara otrogen! Det är bara svin som är otrogna. Säger Felix och suckar.

- Men fucking idiot. Hur vet du? Matt Bomer är hennes största kändiscrusch och jag vet inte vad jag ska tro men hade du tex inte legat med Selena Gomez om du fått chansen? Sa jag.

- Jo kanske. Men det är absolut inte likt Ellen att göra så! Gå och lägg dig så kan ni prata om det imorgon. Sa Felix och harklade sig. 

- Men vadfan. Får väll göra det. Sa jag och klickade. Jag satte ifrån mig datorn och gick mot sovrummet. JAg kom in och såg henne sova. Fan jag kan inte väcka henne. 

Felix perspekiv.

Varför ringde han mig typ halv fem på morgonen. Ska jag berätta att jag råkade kyssa Ellen? Jag vet inte ens vad som hände. Jag älskar Amanda mer än något annat i universum. Hon är världens bästa flickvän och jag kommer aldrig lämna henne. Me för någon sekund så vart de som om det var Amanda som stog där. Jag ångrade mig som fan men gjort är gjort. Jag måste bara prata med henne innan hon erkänner Oscar. Det hade förstört A L LT. Varför gjorde jag såhär? 

Åh jag måste prata med Amanda också. Jag måste också försöka somna om nu. Ska till studion med Ogge och Amanda imorgon. Jag kommer inte överleva detta. 

"Jag älskar dig mer än något annat och kommer aldrig lämna dig. Saknar dig som in i och vi ses om några timmar! puss" Smsade jag till Amanda och lade mig ner för att somna om. 

"- Herregud. Varför har du inte sagt något innan? Oscars ögon var helt vattniga  när han sa det. Jag snyftade. Han kramade mig och drog mig intill honom. Jag satt och grät i hans famn.

- Jag förstår att det varit super jobbigt. Men kolla hur du har det nu! Du har mig. Du har Molly. Du har alla du älskar nära dig och du får precis allt. Jag älskar dig. Jag tänker personligen se till att din mormor aldrig kommer i närheten av dig, Molly eller vår familj. Sicken jävla idiot hon är. Men trust me, jag kommer skydda er. Oscar sa det och han lät så vuxen. Han var bara snart 17. Men han var så trygg. 

- Jag älskar dig. Förlåt Enis. Jag sa det och tittade honom i ögonen. I skuggan av alla tända ljus så satt han och jag. Min älskade pojkvän höll om mig och i den stunden var allt så perfekt. 

- Jag älskar dig också och jag håller det jag lovar. Han tog tag i mitt huvud när han sa det och han kysste mig.

- Vi för alltid Oscar.

- Vi för alltid Ellen. "

(Förlåt för suuuuper dålig uppdatering men har haft mycket med skolan och så gick min dator sönder. Har en ny nu så räknar med att kunna skriva igent!) Ni får hemskt gärna säga vad ni tycker! ♥

______________________________________________________________

Kapitel 23

Ellens perspektiv. 16/5

- Men du har inget val Ellen. Du måste hämta Molly på dagis. Oscar lät irriterad och stressad.

- Men jag jobbar. Mitt arbete är viktigt, du får bara hopa över att träffa grabbarna idag. Svarade jag och suckade. 

- Ahmen gud, okej. Men nästa gång får du ställa upp. Sa Oscar.

Jag orkade inte diskutera så jag bara klickade honom. Det är alltid jag som har hand om Molly. 

De senaste dagarna hade gått extremt långsamt. Jag arbetade som fotograf och fotade för Elle magazine. Vilket innebar att jag väldigt ofta fick åka runt i hela världen och fota. Jag och Oscar var närmare nu än någonsin. Men Molly passade inte riktigt in i våra scheman. Så vi bråkade ibland om det. Men jag försörjde oss. Det var jag som fick hushållet att gå runt. Molly var fem månader och gick inte riktigt att ha med sig på alla resor därför blev hon ofta hemma med Oscar. Amanda var med på många utav mina resor men försökte hjälpa oscar så mycket det bara gick.

Jag har mitt drömjobb och jag tänker inte ge upp det. Detta är vad jag vill, vad jag ska och jag kommer inte ge upp min chans för att passa Molly. Hon var min älskade prinsessa, men jag måste få ha en karriär också. Jag stod inte ut med att Oscar eller Amanda skulle betala allt. Jag klarar mig själv.

Om bara några minuter skulle jag och Amanda flyga i Elle's flygplan till L.A och fota underklädes bilder. Man blev faktiskt chockad över hur många svenskar där var på som jobbade. Det var skönt att slippa prata engelska hela tiden, men samidigt så känndes det konstigt.

- Hallå spänn fast dig vi ska lyfta nu. Sa Amanda och avbröt mina tankar.

- On my way babe. Svarade jag och knäppte bältet.

- Idag kommer Barbra Palvin stå modell. Jag stylar henne sen så väljer teamet hennes kläder och så fotar du. Vi blir kvar tills på söndag. Så det blir en härlig weekend med mycket jobb. Amanda log och hämtade andan. Visst jag pratade också stockholmska nu men jag kunde inte förstå hur snabbt hon kunde prata. 

- Ja men killarna och Molly kommer imorgon för de var tvugna att spela in det sista till deras nya platta. Sa jag och tittade sedan ut igenom fönstret. 

- Det är så underbart! Vi kan äntligen resa jorden runt med vår familj. Sa Amanda och lutade sig mot mig.

- Ja, jag önska bara att det hade kunnat vänta två år. Det är så jobbigt att behöva dra Molly överallt. Bara tänk så hemskt för henne, nya människor överallt. Sa jag och lade min hand på amandas ben.

- Men varför anställer du inte den nannyn jag erbjudit? Svarade Amanda snabbt.

- Så jag blir som din pappa och missar hela hennes uppväx? Nej tack. Ta inte illa upp men vill verkligen inte ha det så! Det blir mer synd om henne då. Sa jag och log.

- Du har rätt. Men lite hjälp hade ju inte skadat. Svarade Amanda och tog min hand.

- Sant men jag får tänka på det. Just nu ligger all min fokus på dig och Felix. Vad händer egentligen? Sa jag och tittade Amanda i ögonen.

- Ja jag älskar honom mer än livet själv men han har blivit så annorlunda. Han tror att han äger mig och det är så jobbigt. Han tror seriöst att han kan göra vad han vill och ändån ska jag krypa tillbaks. Han går gymnasiet och jag "sitter hemma". Han är bara frånvarandes men han lovade att ändra sig! Säger Amanda och blundar, lutar sig tillbaka och släppte min hand. 

- Jag har förstått det, och sen allt med Ogge.. Han hotar att lämna gruppenn för han trivs inte med Enis. Allt käns som mitt fel, hade jag bara aldrig blivit mobbad så hade Oscar inte hjäpt mig och då hade detta aldrig hänt. 

- Du har inte gjort något fel. Livet blir perfekt som det är. Du är snart 17, har ett av världens bästa jobb, ett barn, ett eget företag och tar hand om din pojkvän. Ni funderar till och med på att flytta till Los Angeles. Amanda säger det och för en gångs skull så inser jag att hon har rätt. Jag har världens bästa liv.  Alla tjejer drömmer om att få vara mig och alla killar drömmer om att få vara med mig. Jag är tillsammans med världens finaste Oscar som är medlem i Sveriges och Europas största pojkband. Inte nog med att de lyckats i Sverige, det börjar också slå internationellt. Jag är så stolt över hur långt jag kommit på knappt ett år. Det känns som typ 20 år minst men det har gått 13 månader.

Oscars perspektiv.

- Kat tar du Molly? Sa jag och lade Molly i Kats knä.

- Nej ta bort den! ta kräkmaskinen ifrån mig! Säger Kat och stirrar på mig med stora ögon. 

- Men jag kommer snart, be Mickis eller Daff hjälpa dig. Svarar jag och skrattar. 

Jag går mot vår danslokal och möts av ett gäng skrikandes killar när jag öppnar dörren.

- EEEEHYY BOYS. Stop it! Vad har hänt? Skriker jag till och går in. 

- Ogge vill sluta nu, han tycker det räcker men vi kan inte ge upp. Säger Omar och stirrar surt mot mig. 

- You guys, skärp er. Vi kämpar tillsammans. Sa jag och gick fram för att ställa mig mellan Omar och Ogge.

- Men vi är rika, vi klarar oss. Vad är det vi vill ha? Jag är nöjd och jag står inte ut att vara med er arroganta jävlar. Ni har blivit så dryga. För fan skärp er. Säger Ogge och försöker gå förbi mig för att gå mot Omar.

- Ingen lämnar. Vi ska bli större okej. Bara kämpa. Vi måste lösa detta. Säger Felix och ser förtvivlad ut. 

- Ja boys vi fixar detta. Ska vi sätta oss ner och prata? Frågar jag och tittar först på Ogge och sen på Omar och sist Felix. Jag undrar seriöst varför vi dragits från varandra men jag vill inte sitta och leka kurator. De satte sig ner i en ring. Som man gjorde på dagis. 

- Well, Ogge vad har hänt? Sa jag och satte mig ner. 

- Jo Omar gav ut mitt nummer till några tjejer och sen låg han med tjejen jag var på g med. 

- Men det var inte meningen! Jag visste in.. Sa Omar men Ogge avbröt snabbt. 

- Sluta ljug. Sa Ogge och skrattade. 

- Vi ska flytta till LA och ni bråkar såhär? Vi måste lösa detta! Vi kan bara inte sluta nu. Vi är större än  One Direction nu. Vi är en familj och vi lämnar ingen utanför. Bara be om ursäkt och försök gå vidare. Jag vet att det är svårt men vi klarar det. Vi är 16/17 år gamla snart och jag tänker inte förstöra våra chanser. Gjort är gjort, bara lova att inte göra om det igen. Detta känns som att sitta på ett dagis och prata med småbarn. Sa jag och tittade efter deras reaktioner. 

Ogges Perspektiv.

- Men det är väl klart att vi är en familj, jag behöver bara ha mitt ifred. Tänk om någon skulle ta Ellen ifrån dig Oscar? Hur hade du kunnat gå vidare och spenderat 5 dagar i veckan med den personen? Sa jag.

- Men det är skillnad. Ni hade snackat i två veckor och Ellen är mamma till mitt barn. Ni är så barnsliga. Snälla kan ni inte för min skull bara bli sams och gå vidare. Jag vill inte förlora er. Ni är mina boys, brothers, bästa vänner. Säger Oscar och tittar på mig med sina bestämda valpögon. 

- Fan förlåt för att jag överreagerar. Ska inte göra om det igen. Vi kom hit för att planera vår flytt i augusti, inte för att bråka. Säger jag samtidigt som jag reser mig upp och går mot Omar. Han reser sig upp och kramar mig. 

- Förlåt. Fan det var inte meningen. Jag ska inte göra om det, jag lovar. Säger Omar och blinkar bort sina tårar. 

Ellens perspektiv. 

- Ja Molly har feber så vi stannar hemma. Men Felix och Ogge kommer. Säger Oscar i telefonen och jag klickar honom. Här sitter jag själv på hotellet i L.A och väntar på sällskap. Amanda hade dragit på första bästa fest hon blivit bjuden på. Det var hemma hos Selena Gomez. Hur fan hon lyckats bli bjuden dit vet jag inte. Men jag var så glad för att träffa min familj att jag valt att stanna hemma. Men nu kommer min familj inte. Jag orkade inte mer. Jag gick mot minibaren och utan att tänka mig för så tog jag ut en flaska Tequila och hällde upp i ett glas. Jag tog några klunkar och satte mig på golvet med flaskan i handen för mina ben skakade. Vart det nu jag skulle bryta ihop och låta all min smärta rinna ut med mina tårar? Jag tog några klunkar till och sen så hörde jag hur dörren låstes upp. Jag satte in flaskan i ett skåp, torkade bort mina tårar och reste mig. 

- Men heeeeej Felix! Amanda är ehm, på fest. Jag tänkte gå ut och clubba istället ifall du ville? Med dig så kommer mna ju in överallt! Säger jag och inser att jag redan är full. 

- Ah men ska vi dra direkt? Du ser fixad ut? Synd att Oscar inte kunde komma. Ogge är på hotellet där hans typ nya flickän bor..! Säger Felix och skrattar.

Vi sitter i taxin på väg mot någon fancy clubb. Jag är redan ganska full men ändån dricker vi ur en champangeflaska. 

- Du vet att vi inte får dricka va? Men jag kan säga att jag bryr mig inte just nu. Säger Felix och skrattar.

- Åh vad gullig du är hjärtat! Säger jag och ler innan jag tar en klunk till.  Taxin stannar och chauffören går ut för att öppna dörren åt mig. Jag kliver ut men kan knappt gå med mina skyhöga klackaskor så Felix ansluter snabbt och leder mig in. Där är några papparazzis som tar några bilder men vi skyndar oss in. Vi går förbi kön och jag dör av lycka när vi kommer in och de spelar Levels så högt att hjärtat slår i takt till musiken. 

- Vi ses sen hjärtat! Viskskriker jag i Felixs öra och precis när jag ska böja mig därifrån så pussar Felix mig. Jag tittar konstigt på honom och alla runt omkring stirrar. Jag bara vänder mig om och går till baren.

- Two shots of tequila please! Säger jag och ler. 

- Make it four and use my card. En kille sträcker fram sitt kort och det tar ett tag innan jag ser vem det är. Det är Matt Bomer. Min största crush. Vad händer. Jag blir helt chockad och kommer inte på vad jag ska säga.

- Tack! oh i mean, thanx. i'm from Sweden and forgot that you don't undertand swedish here.Säger jag och skrattar. Jag dör av lättnad när jag ser honom skratta. Men vad vill han mig? Han är typ stengammal.

- I count to three and then we take them bouth. Säger han och ler. Jag hade inte ens sett att de satt shotsen på baren. Han räknar till tre och sen tar vi båda. Han ber om två till och vi gör detsamma. Jag är redan så full att jag knappt kan stå. Han drar ut mig på dansgolvet och vi står där och dansar i vad som känns som i en evighet. Han är min stora kändiscrush. Jag vet inte hur jag ska bete mig eller ens andas. Drömmer jag? Detta är så sjukt. Min hjärna går på högvarv och för varje ord han säger så blir jag mer och mer trollbunden. 

Han böjer sig fram och kysser mig. Jag är så full och chockad att jag bara besvarar den. 

- Let's go to my hotel. Säger han och ler.

- Men min pojkvän. Jag kan inte! Säger jag och tittar på honom.

- I didn't understand a word but let's hit the bar once more before leaving. Säger han och drar mig till baren. Vi tar vars en shot till och sen går vi mot utgången. Jag ser inte Felix någonstans och går bara efter Matt. Han håller mig i handen och hans hand är så otroligt stor jämfört med min. 

Alla fotografer tar en massa bilder och skriker efter mig, oss, men jag bara fljer med honom. Vi hoppar in i hans limousine och han lägger sig halvt över mig och kysser mig. 

Fortsättning följer. 

- Imorgon får vi åka hem till vår värld. Leva hemma hos oss. Jag älskar er. Jag sa det och kysste Ellen. 

- Jag älskar dig Oscar. Detta är perfekt. Jag vill ha det såhär för alltid. Ellen log utmattat när hon sa det. 

Molly var klar så Ellen flyttade lite och lade sig lite på sidan så jag fick bättre plats, hon lade Molly på sitt bröst och hon sov så sött. Ellen log och kysste mig. Hon blundade och jag blundade också. Det gick knappt fem minuter innan hon somnade. Jag kunde inte sluta titta på dom. Min värld, mina princessor. 

- Jag älskar er. Viskade jag och lade mig ner för att somna. Jag somnade nästan direkt.

_______________________________________________

Kapitel 22. 

Ellens perspektiv.

17 januari 2014. 

Jag sov inte mycket, jag sov i knappt i sextimmar. Ammade Molly och gick på toa. Jag var helt utmattad, men det gick bra. Jag var så glad för min lilla tjej. På morgonen gick vi till en läkare som undersökte Molly. Hon var helt frisk och han sa att vi fick åka hem. Så Amanda skulle komma och hämta oss med hennes mamma. 

Jag kom in på rummet efter att ha gått på toa och bytt om. Där stod Oscar och höll om henne. Det var så fint. Herregud han var perfekt. Jag älskade allt med honom, hans störda blinkningar, sättet han alltid pekade med fingrarna, så som han gick, hur han svalde, hur han andades. Jag älskade allt med honom. Precis varenda millimeter av honom. Han var så perfekt, speciellt nu när han är pappa åt vår lilla Molly.

- Men hej älskling, hur mår du idag? Amanda sa det bakom mig och jag hann inte ens vända mig innan hon kramade mig. 

- Jag mår hyfsat bra. Lite öm men annars är det bra! Jag log och kramade henne tillbaks. Oscar tittade på oss och han log när han såg den lilla rosa väskan Amanda hade med sig. 

Hon gick in i det vita tråkiga rummet och ställde väskan i sängen och öppnade den. Hon tog upp världens sötaste kläder. Allt var rosa och vitt. Det var så himla fint och det såg verkligen ut som kläder för dockor. Jag gick in efter Amanda och satte mig på sängen. 

- Ska jag byta kläder eller? Sa Oscar och lade Molly i sängen framför mig. Hon halvsov och såg så fridfull ut.

- Visst, gör du så älskling. Jag log och jag blev helt varm i hela kroppen. Jag tittade på Oscar när han tog en ljusrosa body och ett par vita byxor och lade dem bredvid Molly. Han knäppte upp knapparna på den lila bodyn hon hade på sig och bytte snabbt om på henne. Han gjorde det så bra. Jag tittade på Amanda och hon var helt tårögd. 

- Herregud jag vill bara äta upp henne. Amanda torkade sina tårar och tog upp sin telefon för att fota. 

- Amanda du får inte lägga upp bilderna någonstans! Oscar tittade på mig när han sa det.

- Vi vill helst göra det själva. Jag log och tittade på Amanda.

- Klart jag inte gör det! Men jag måste få fota er! Ni är så perfekta tillsammans! Hon log och klappade Molly innan hon satte upp bilbarnstolen i sängen. Jag ställde mig upp och satte på Molly sin overall, sina vantar och hennes mössa. Jag satte henne i den svarta barnstolen och knäppte fast henne. Jag lade en rosa filt över henne och rättade till hennes mössa. Amanda lade samtidigt ner alla grejer i våra väskor och började gå mot dörren. 

Jag tittade runt i det lilla vita rummet för att se så att vi fått med oss allt. Det hade vi.

- Jag tar henne! Sa Oscar och tog bilbarnstolen. 

- Vi säger till i receptionen att vi går nu. Väntar din mamma där nere? Jag kollade först på Oscar och sen Amanda. 

- Ja så vi skulle bara gå ner när vi är klara! Amanda log och lyfte sitt långa ljusbruna hår från så det hamnade ovanför jackan. 

- Det är ganska kallt ute så se till att hon inte fryser! En dam som stod bredvid receptionen log medans hon sa det. Jag kände igen henne så mycket. Var hade jag sett henne innan? Då slog det mig. Det var min mormor. Jag tappade andad och jag blev helt yr. Jag tog tag i Oscar och Amanda gick mot mig.

- Jag sa till att vi gick nu! De gav mig en lista på nummer som kan behövas och en återbesökstid om tre dagar. 

Damen eller ja min mormor stirrade på oss. Amanda tittade på henne gapandes och tittade sen på mig. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Ska jag fråga henne? Vad är detta? Jag orkade inte mer. 

- Jag heter Irene och jag är din. Hon han inte ens säga klart innan jag slängde det ur mig.

- Mormor. Amanda tittade på mig och Oscar tog tag i min arm. 

- Men hur hittade du mig? Jag tittade på henne och hon bara log. 

- Jag har letat efter dig i hela ditt liv. Jag har aldrig ens fått chansen att prata med dig. Sist jag såg dig var du två månader gammal. Hon sa det och tog ett steg närmre mig. Jag backade. Jag såg hur Oscar ställde Molly på ett bord och knäppte upp hennes overall och tog av henne vantarna och mössan. 

- Jag har undvikit dig för jag tycker inte vi kan få en sund relation efter att jag fick reda på allt. Jag vill inte ha något med dig att göra. Du är fan den hemskaste personen på jorden. Varför lät du min mamma göra så? Varför lät du din dotter göra så? Du fick min mamma att ta sitt liv. Du fick min mamma att skära sönder sig. Jag hatar dig och min dotter kommer aldrig få träffa sin mormor tack vare dig. Jag vill inte ha kontakt med dig. Jag hopapdes att jag aldrig skulle få se dig igen. Sa jag och lutade mig mot Oscar. Jag blev förvånad över att jag sa det. Inte ens Amanda visste detta.  Men mormor tittade på mig och hennes ögon blev helt blanka. 

- Men du vet inte vad som hänt gumman. Du måste förlåta mig. Det var inte mitt fel. Började hon men jag avbröt henne. 

- Jag har läst hennes brev flera gånger. Jag vet vad du utsatte henne för. Jag vet hur sjuk du är. Jag vet allt jag behöver veta. Jag kommer aldrig ens berätta om dig för min dotter. Du är mindre än inget för mig. Fan vad du äcklar mig. Lämna mig ifred. Jag sa det och kände hur ögonen vattnades och jag visste att  tårarna skulle börja rulla ner för kinderna. Så jag gick. Jag gick ut därifrån. Min mormor som såg ut precis som min mamma fast äldre, hon kom hit för att få träffa mig. Jag kan aldrig förlåta henne. Jag var helt skakig. Jag vill inte ha något med henne att göra. Någon avbröt mina tankar, tog tag i min axel och jag vände mig om. 

- Jag finns här älskling. Vi åker hem nu. Sa Oscar och tittade på mig. Han stod där med Molly i barnstolen. Amanda stod några steg bakom honom. Jag klarade av att hindra mig själv från att gråta och log. 

- Nu åker vi hem! Jag kysste honom och sen tryckte jag på knappen till hissen. Vi gck in i hissen och jag tryckte på våning ett. Jag knäppte overallen och satte på henne mössa och vantar igen. Molly var så söt när hon sov.

Vi gick mot utgången och då såg jag att det snöade. Det var hur mycket snö som helst på gatorna. Säkert tjugo centimeter. Jag tittade ut och log. Jag älskar snö nästan lika mycket som jag älskar Oscar. 

Vi tog ett steg till mot dörren.

- Vänta lite! Jag sa det och Oscar stannade. Amanda stannade också och skrattade. Jag böjde mig ner och såg att Molly öppnade sina ögon. 

- Älskling, bli inte rädd nu. Det vita du kommer se är snö. Det är inte farligt men kallt. Efterosm att vi bor i Sverige så kommer du få se mycket snö i ditt liv. Men detta är första gången du ser det. Det är fantastiskt fint och jag hoppas du älskar det lika mycket som jag älskar det. Jag pussade henne på kinden och lade filten på henne. 

- Sluta Ellen! Du får mig att gråta! Oscar log och jag såg att han retades med mig. Jag skrattade och ställde mig upp. Jag tog tag i Oscars lediga arm och vi gick ut. Bilen stod 10 meter ifrån ingången så det var inte långt att gå.

Jag gick igenom snön och öppnade dörren. Oscar hoppade in på andra sidan och vi satte fast bilstolen och sen stängde jag dörren och hoppade in i bilen. Amanda satte sig där fram och vi åkte. 

- Grattis! Ni kommer bli jättebra föräldrar! Jag finns alltid här om ni har frågor eller behöver hjälp. Amandas mamma Linn var hur snäll osm helst och när hon sa det så log hon med hela asniktet. Amanda hade blivit så himla mycket gladare när de började umgås. Hennes mamma bryr sig verkligen. Hon har inte bara blivit Amandas mamma igen, utan det kändes som min mamma också. 

Hon svängde in och ställde sig precis utanför vårt port. 

- Tack så jätte mycket! Jag log och kramade Linn halvt där jag satt i baksätet. 

- Det är lungt! Ni kan ta med er barnstolen för jag har en hemma vi kan ha i min bil! Sa Linn och log. 

- åh vad snällt! Då gör vi så! Oscar tittade på henne när han sa det. Han hoppade ur bilen och tog ut Molly. Amanda hoppade ut och tog våra grejer och jag gick ut samtidigt som Linn. Det var inte jätte kallt men det snöade. Jag älskar snö. Mitt liv var så perfekt nu. Det är helt sjukt. Jag kunde inte sluta le.Men Molly vaknade när vi öppnade portdörren och jag fick ta upp henne och bära henne upp. 

Oscars perpsektiv.

Ellen bar upp Molly för trapporna för att försöka trösta henne. Jag skyndade mig att låsa upp dörren. När jag öppnade dörren så var där tänt och jag slogs av häpnad. Där stod korgar med bebissaker i hela vardagsrummet, där var ballonger, blommor, nallar och allt möjligt överallt. Jag blev helt chockad. 

- Det är dina fans och kompisar som skickat, vi har försökt ta hit det mesta idag men fick inte med allt! Linn log och lade armen om Amanda medans hon sa det. 

- Fan vad gulliga foooers är! Ellen log medans hon klädde av sig. Hon gick och satte sig i soffan och började amma Molly. 

- Tack så mycket. Ni är seriöst bäst! Sa jag och kramade om dom. Jag gick in och tände lamporna i våra rum. Jag började ta in bebisgrejerna på Mollys rum och började sortera. Amanda hjälpte mig och Linn lagade mat. 

- Nej men vad duktiga ni är! Sa Ellen när hon gick in i rummet. Hon lade ner min princessa i korgen och satte sig på golvet för att hjälpa oss. Vi hade fått massor av söta kläder. Seriöst hur mycket som helst! Nallar fanns där flera hundra av och ballonger så det stod härliga till! Det var så skönt att läsa alla "Grattis och lycka till" kort. Mina foooers är så gulliga. När vi fixat en del så kom Linn in och sa att maten var klar. Amanda och Ellen gick ut och satte sig vid matbordet, jag tog korgen och gick ut och ställde den i vardagsrummet. Jag ville ha koll på henne. 

- Aw enis, så gullig. Ellen fnissade när hon sa det och kysste mig. 

- Jag gjorde bara pasta bolognese. Sa Linn och tittade förbryllat på oss. 

- Det är så lungt! Jag älskar det! Sa jag och skrattade. De andra skrattade också och sen åt vi. 

- Tack det var supergott! Ellen log och tog våra tallrikar och gick ut i köket.

- Det var så lite så! Linn log och hjälpte Ellen bära ut allt. 

- Jag kan inte fatta att ni har en liten bebis. Asså hur känns det Oscar? Amanda tittade på mig med stora ögon.

- Det går inte ens att förklara. Jag älskar dem mer än allt annat. Jag kan inte ens förklara hur det kändes när jag hörde Molly skrika första gången. Men hur ska jag beskriva det? Precis om du tar en swag Ellen och en swag Oscar och sen en liten swag blanding av det. Jag sa det och så hörde jag tjejerna i köket skratta. Amanda skrattade och jag kunde inte låta bli att tänka på första gången jag träffade Ellen. Jag såg Amanda först, tyckte hon var snygg. Men det kommer dom aldrig få veta. 

Ellens perspektiv. 

Klockan var kvart över åtta och vi låg i soffan. Molly låg och sov på mitt bröst och Oscar låg halvt över mig. Det var så mysigt. Min perfekta familj. 

Vi kollade på gamla avsnitt av pretty little liars och jag hörde hur båda mina älsklingar andades. Det går inte ens att beskriva hur mycket dom betyder för mig. Dom betyder mer än allt. 

- Men du måste berätta för mig om din mormor och mamma. Oscar avbröt mina tankar. 

- Men jag vill inte. Jag har lyckats komma över det. Jag sa det och försökte hålla tillbaks tårarna. 

- Men babe, du måste berätta det. Om du vill kan du skriva ner det, ifall det är lättare? Oscar tog tag i min hand och kramade den. Han tog min hand och lade den på hans kind. 

- Jag älskar dig och finns alltid här. Detta är något vi måste prata om. Snälla älskling. Han tittade på mig och det kändes som om jag kvävdes. 

- Okej, jag ska bara lägga ner Molly. Jag sa det tyst och lade ner henne i korgen. Jag gick och satte mig på golvet. Oscar satte sig på golvet med mig. 

- Min mamma blev utsatt för ett helvete. Hon blev våldtagen och misshandlad av mormors pojkvänner. Hon mådde så dåligt så hon försökte ta sitt liv flera gånger. Mormor sa hur världelös hon var. Min pappa sa att han aldrig träffat en elakare människa. Men en dag så hjälpte pappa min mamma att rymma. Hon bodde hos pappa och de var super lyckliga. De skulle gifta sig och min mamma var gravid. Hon fick mig och vi levde bra,pappa tjänade bra och mamma var hemma med mig. Mamma hade ärr exakt överallt. För hon hade bränt sig och skärt sig så mycket. En dag när jag var typ två månader så kom en kille och hämtade mamma när pappa jobbade. Hon lämnade mig hos grannen och lade ett brev på bordet. Det var mormors pojkvän som tog tillbaks henne. Han tyckte att han inte var klar med mamma och då var hon 18. Hon kunde inte försvara sig.  I brevet berättade hon allt som hade hänt. Hon skrev hur mycket hon älskade mig och att jag alltid skulle betyda allt för henne. Men min mamma kom aldrig därifrån. Han stängde in henne hos mormor. Mormor var full dygnet runt. Han också. En kväll så våldtog han mamma och misshandlade henne svårt. Hon hade det så i två veckor. Sen en kväll så tog hon sitt liv. Då lämnade hon ytterligare ett brev. Till mig. Mormor postade det till min pappa. Så ja jag hatar henne. Hur kan man göra så? Jag saknar min mamma. Jag har alltid kännt mig så ensam. Detta är den korta versionen. Du kan få läsa breven om du vill.

- Herregud. Varför har du inte sagt något innan? Oscars ögon var helt vattniga  när han sa det. Jag snyftade. Han kramade mig och drog mig intill honom. Jag satt och grät i hans famn.

- Jag förstår att det varit super jobbigt. Men kolla hur du har det nu! Du har mig. Du har Molly. Du har alla du älskar nära dig och du får precis allt. Jag älskar dig. Jag tänker personligen se till att din mormor aldrig kommer i närheten av dig, Molly eller vår familj. Sicken jävla idiot hon är. Men trust me, jag kommer skydda er. Oscar sa det och han lät så vuxen. Han var bara snart 17. Men han var så trygg. 

- Jag älskar dig. Förlåt Enis. Jag sa det och tittade honom i ögonen. I skuggan av alla tända ljus så satt han och jag. Min älskade pojkvän höll om mig och i den stunden var allt så perfekt. 

- Jag älskar dig också och jag håller det jag lovar. Han tog tag i mitt huvud när han sa det och han kysste mig.

- Vi för alltid Oscar.

- Vi för alltid Ellen.

Fortsättning följer! 

De virade in henne i en rosa filt och lade henne på Ellens bröst. Hon var så vacker. 

- Vackraste personen på jorden. Jag tittade på Oscar medans jag sa det. 

- JA! Tack jag älskar er. Sa Ellen ansträngt.

- Vår Molly är perfekt. Oscar sa det och kramade Ellen och lilla Molly.

Där stod vi. Med vår nya lilla familj. Jag älskar det. Jag älskar dom. 

_________________________________________________

Kapitel 21. 

Ellens perspektiv.

16 Januari 23:45.

Jag tittade på henne. Molly var perfekt. Hennes små fingrar. Hennes små tår. Hela hon var perfekt och hon var vår. Oscar låg bredvid mig i sängen och Amanda & Marie satt brevid. Mina tårar rann längst med kinderna och Oscar torkade bort dom. Just nu sov Molly. Jag har aldrig sett någon så perfekt. Att jag äntligen fick träffa vår älskling som vi väntat på i nio månader. Seriöst, folk vet inte vad lycka är föräns de ser sitt första barn. Det var så himmla magiskt. Jag kan inte ens beskriva med ord hur jävla glad jag är. 

- Hon är så perfekt, en miniblandning av er. Amanda avbröt mina tankar och jag tittade upp från Molly.

- Vår familj. Det är obeskrivligt vad jag älskar er. Svarade jag och jag kände hur ögonen vattnades igen. 

- Detta är fan de bästa som hänt mig. Oscar sa det och log med hela ansiktet. 

- Jag går ut och informerar! Den ena sjuksköterskan sa det och var påväg ut genom rummet.

- Jag kan göra det! Det är trots allt min familj som sitter där. 

- Okej, gör så men ni får bara ta in två åt gången. Ni är redan många här inne. Sjuksköterskan log och gick ut.

Amanda reste sig upp, rörde Molly försiktigt på kinden och gick ut. 

Felix perspektiv.

Jag satt i väntrummet på sjukhuset och tittade på klockan. Det gjorde vi alla. Min pappa, Ellens pappa, Omars mamma Wilnur, Omar, Ogge, Nadja och Wilma satt med mig. Vi kallpratade då och då men vi var alla nervösa. Klockan verkade gå super långsamt. Klockan var nästan 23:50 och vi hade suttit där i fyra timmar. 

- DET BLEV EN FLICKA OCH HON MÅR BRA! Amanda slängde sig in i rummet och hon såg helt färdig ut. Alla reste sig upp och började prata med henne. 

- JA ta't lungt. Hon mår bra, Oscar mår bra och lilla Molly mår bra! Vi får bara vara två åt gången. Så Stefan, jag och någon annan an gå in! Amanda försökte svara på alla frågor och ala blev tysta. 

- Men jag följer med in först om det är okej? Sa Ogge och tittade på Amanda. 

- Jag kan vänta. Så gå ni in! Sa jag och tittade på Amanda. Jag kramade henne och sen gick dom. 

Vi satt och log mot varandra i väntrummet. 

- Fan vad skönt att allt gick bra! Wilnurs ögon var fyllda av tårar och Omar kramade henne. Wilma och Nadja satt och kramade varandra. 

Ogges perspektiv. 

Jag gick bredvid Stefan mot rummet där Ellen och Oscar satt med sin bebis. Jag hade kommit Ellen mycket närmre nu de senaste månaderna men Oscar var inte jätteglad för det. Men jag var så glad för deras skull. 

Vi gick in på rummet och där låg Ellen i sängen och Oscar stod bredvid med bebisen i famnen. 

- Hon är så fin! Grattis! Jag gick fram och gav en nalle och ett kort till Ellen. Sen gick jag fram till Oscar och kramade honom och kollade på Molly. 

- tack! Vill du hålla henne? Oscar log när han sa det och han verkade vara världens gladaste kille. 

- Nej jag vågar inte! Hon är så liten! Alla skrattade när jag sa det, så jag blev lite röd i huvudet. 

- Grattis älskling. Stefan kramade Ellen och han grät. Så hon började också gråta. 

- Tack pappa! Snyftade Ellen och jag blev helt tårögd. De var allihopa så sårbara. Oscar gick fram till Stefan.

- Vill du hålla ditt barnbarn Molly? Oscar log. Stefan torkade sina tårar och sen sträckte han ut armarna.

- Jätte gärna! Han log och Oscar lade Molly i hans famn. Det var så himla fint att se. 

När Amanda hade tagit kort på dem och på Molly så gick vi ut.

Omars perspektiv. 

När Amanda och Ogge kom tillbaks till väntrummet så reste sig jag, mamma och Felix oss upp. Amanda gick tillbaks till Ellens rum och när vi kom in genom dörren så såg jag att Sefan höll Molly. Hon sov, och hon var så otroligt liten. Jag blev helt rörd och min mamma började gråta.

- Men gud vad söt hon är! Jag sa det och Oscar vände sig om. Oscar gick fram till mig och kramade mig. 

Mamma gav en nalle, ett paket och ett kort till Ellen. Hon log men jag såg att hon var helt utmattad. 

- Nej vad fin hon är. Grattis! Jag finns alltid här om det är något! Mamma lät helt rörd när hon sa det och satte sig på en stol bredvid Marie och de började snacka. 

- Hon är perfekt. Hon är vår och jag längtar tills vi får ta hem henne! Oscar log och lade sig bredvid Ellen igen. Han  höll om henne och hon såg så lycklig ut. De var verkligen perfekta för varandra. Vi stod en stund och pratade med dom. Sen så sa jag och mamma hejdå och gick ut ur rummet. Mamma såg så glad ut och hon kramade mig.

- De är perfekta för varandra. Barnet är världens gulligaste. Du borde vara stolt över att bli farbror Omar nu. Hon skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta. 

Vi gick ut i väntrummet och sa hejdå till de andra. Sen gick vi mot utgången. 

Oscars perspektiv.

Wilma och Nadja kom in i rummet precis när jag tog Molly ifrån Stefan. Han satte sig ner och han pratade med mamma. 

- Älskling kan du fråga om jag kan få ett glas vatten? Sa Ellen och kysste mig. 

- Ja, jag kommer strax. Oscar reste sig och gick mot dörren. Jag stannade och hälsade på Wilma och Nadja och gick sen ut och frågade efter något att dricka till Ellen. Jag fick en flaska vatten och gick in till Ellen igen. Wilma höll Molly och Nadja stod bredvid. De log som idioter. 

- Hon är så perf. Allvarligt ni har skapat henne bra! Wilma skrattade när Nadja sa det. Jag kände hur jag blev helt varm i ansiktet. Men det var ju sant. Vår princessa var så perfekt som något kunde bli. Jag har längtat efter henne i nio månader. Att äntligen få träffa henne är underbart.  Molly började skrika och Wilma blev helt förskräckt. Hon gav Molly till Ellen och de sa hejdå  till oss. 

- Ja vad säger du Stefan? Ska vi åka hem nu och låta ungdomarna vila? Mamma log och reste sig upp. 

- Mmmh, vi gör så! Stefan log, kysste Ellen i pannan och sen Mollys hand. 

- Hejdå vi älskar er! Vi ses imorgon. Sa mamma och de gick ut. Ellen började amma Molly ochjag hoppade upp i sängen och lade mig bredvid Ellen. Mina två käraste ägodelar. Mina älskade princessor. 

- Imorgon får vi åka hem till vår värld. Leva hemma hos oss. Jag älskar er. Jag sa det och kysste Ellen. 

- Jag älskar dig Oscar. Detta är perfekt. Jag vill ha det såhär för alltid. Ellen log utmattat när hon sa det. 

Molly var klar så Ellen flyttade lite och lade sig lite på sidan så jag fick bättre plats, hon lade Molly på sitt bröst och hon sov så sött. Ellen log och kysste mig. Hon blundade och jag blundade också. Det gick knappt fem minuter innan hon somnade. Jag kunde inte sluta titta på dom. Min värld, mina princessor. 

- Jag älskar er. Viskade jag och lade mig ner för att somna. Jag somnade nästan direkt. 

Fortsättning följer!

#thefooo #foooer #fanfiction

- Jag litar på dig. Men jag vill inte att något ska dela på oss. Du är mitt allt och vår prinsessa kommer alltid behöva dig. Hon lade sina händer på mina och jag kände hur hon slappnade av. 

- Ska vi ha en liten flicka? Jag blev så glad. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar och jag lutade mitt huvud mot hennes kind. 

- Ja vi ska få en prinsessa. Viskade hon till mig och lade sin ena hand på min kind. 

- Jag älskar er mer än allt annat på jorden. Jag sa det och kysste henne. 

______________________________________________________________________________

Kapitel 20.

Ellens perspektiv.

Torsdag 16 Januari.

- Men vi är påväg nu. Jag ska bara klä på mig ytterkläderna och ta min väska. Jag pratade med Amanda i telefon och var påväg för att möta henne och Felix på Arlanda. 

- Okej vi är snart framme. Så skynda er! Sa Amanda och fnissade. Jag hörde hur Felix skrattade i bakgrunden. 

- Vi ses snart hjärtat! Sa jag och lade på. 

- OSCAR VI MÅSTE GÅ NU!!!! Ropade jag och kände en smärta i magen. Jag blev lite rädd. Jag är i nionde månad men jag är inte redo för att föda. Jag kommer dö eller något. 

- Ja ska vi gå då? Oscar sa det samtidigt som han tog tag i min arm. Han log mot mig när jag vände mig mot honom. Men leendet bleknade snabbt bort.

- Hur är det Ellen? Hans röst darrade och han såg super nervös ut. 

- Det gör ont. Men inte så mycket. Vi går nu för vi måste möta Amanda. Det var januari så det var ganska kallt så jag frös. Men vi skyndade oss ut till taxin och hoppade in. Oscar sa att vi skulle till Arlanda och taxin körde. 

Det gjorde ondare men jag tänkte inte på det. Jag var så glad att äntligen få träffa Amanda igen. Hon och felix hade varit nere i skåne under jullovet och träffat Amandas pappa. 

Vi var ungefär 10 minuter ifrån Arlanda flygplats och det gjorde jätte ont. Det blev helt blött och det kändes som om jag kissade på mig. Jag gapade stort och tog tag i Oscars ben.

- Fan Oscar. Jag tror vattnet gick. Man hörde min panik i rösten och Oscar stirrade chockat på mig.

- VÄNTA. KÖR OSS TILL SJUKHUSET! VI SKA FÅ BARN. Skrek Oscar och taxichauffören vände och körde mot sjukhuset. 

- Oscar jag måste hem och hämta väskan först.  Jag tittade på honom och knep varje gång jag fick en värk. 

- Jag tog med den. Jag kände lixom det på mig. Han ler helt ansträngt och tog mig i handen. Han tog upp sin telefon och ringde någon.

- Hej Felix kan jag få prata med Amanda? Han lät helt nervös och han klämde min hand hårt. 

- Ellen och jag är påväg till Sjukhuset. Det blir sös, så kom dit. Kan ni ta er dit själva? Han log mot mig. Men jag såg att han var super nervös. Han lade på och ringde någon annan. 

- Det är dags. Ring mina föräldrar och säg åt dom att köka till Södersjukhuset. Han lade på och knäppte upp sitt bälte. Han flyttade närmre mig. 

- Gör det ont babe? Frågade han mig och tog tag i min andra hand också.

- Som fan. Can't do this. Jag dör Oscar. Jag kunde inte tänka mig hur ont det skulle göra om det redan gjorde såhär ont. Jag som trodde jag skulle dö av mensvärk. Jag kommer svimma eller dö. 

- Jo bara ta det lungt. Vi är framme om någon minut. Oscar skakade. Var han så nervös? 

Oscars perspektiv. 

Jag tog väskan i ena handen och tog tag i hennes arm. Jag hade betalt taxin och vi var precis utanför akuten. Jag hjälpte henne in. Hon grät. Jag tyckte så synd om henne. Vi kom in genom dörrarna och jag gick fram till receptionen. 

- Hej ehm, Ellen ska få barn. Hjälp mig! Sa jag och hon i receptionen tittade på mig.

- Där finns rullstolar där borta. Ta en och gå ut i hisshallen. Följ skyltarna och åk en våning upp. 

- Tack. Svarade jag och tog tag i Ellen. Hon böjde sig nästan helt ner och stönade högt. 

är vi verkligen redo för detta? Jag vill inget annat än att träffa min princessa nu.

Jag försökte sätta henne i rullstolen men hon ville inte. 

- Jag är inte handikappad. VI GÅR!! Skrek hon halvt på mig och jag lyssnade på henne. Jag höll i henne och vi gick mot hisshallen. Hon satte sig ner i hissen och tryckte sönder min hand. Hon var helt lugn och andades ut och in högt och tydligt. Hissen stannade och vi var framme på våning två. 

Vi gick in på BB och jag gick fram till receptionen. 

- Ja Ellen min flickvän håller på att föda. Kan ni hjälpa oss? Jag pratade snabbt och jag kände mig helt förvirrad. 

De kom ut två sköterskor som tog hand omEllen. Hon duschade och bytte om till rosa sjukhuskläder. 

Hon gick runt sin säng och jag satte väskan på golvet i ett hörn. 

- Hur ont gör det på en skala från 1-10? Jag frågade henne och gick fram mot henne och kysste henne på kinden.

- RÖR MIG INTE. sju sju sju sju. Jag dör Oscar. Hämta bedövning nu! GÅ DÅ! Hon skrek och var helt röd i huvudet. påväg ut för att fråga om bedövning när jag möter min mamma och Ellens pappa. 

Felix perspektiv.

- OH MY GOD FELIX. JAG SKA BLI MOSTER. TANT AMANDA. Amanda höll på att dö. Vi tog våra väskor och hon halvsprang ut för att ta en taxi mot sös. 

- Amanda vänta på mig! Jag skrattade och sprang efter henne. Vi hoppade in i en taxi och åkte mot Stockholm. 

- Felix, vi sticker hem och lämnar våra väskor skit snabbt! Hon var helt hyper när hon pratade. 

Vi kom hem till mig och vi lämnade våra grejer i hallen. Jag berättade snabbt för mamma och sprang ut till taxin igen. Amanda hade tårar i ögonen. 

- MEN SKYNDA DIG FELIX JAG SKA FÅ BARN. Hon blängde på mig och skrattade. Vi slängde oss in i taxin och åkte mot sjukhuset. Amanda kunde inte sitta stilla.

- Hur är det baby? Jag sa det till henne och flinade. Hon slog till mig och log med hela huvudet. Jag såg en tår rulla ner för hennes kind och jag torkade snabbt bort den. 

- Jaaaa, sådär. Jag dör. Min Ellen ska få en bebis. Hon skakade och pillade på sitt armband. Jag tog hennes hand och höll den hårt.

- Gud vad jag älskar dig Amanda. När jag hade sagt det så vände hon sig mot mig. 

- Jag älskar dig Felix. Svarade Amanda. Jag kysste henne och hon fnissade.

Amandas perspektiv.

Vi hoppade ur taxin efter att jag hade betalt. Vi sprang in och frågade efter BB. De sa åt oss att ta hissen upp en våning.  Vi sprang ut i hisshallen och jag slängde mig in i hissen. När vi kom upp på våning två sprang jag in på BB med Felix efter mig. 

- VAR ÄR ELLEN? Jag skrek mot tjejen i receptionen. 

- Hon är på rum fem. Tjejen hann knappt avsluta meningen innan jag sprang mot rum fem. 

- Felix sitter du i väntrummet sålänge ?Sa jag till honom och tog ett djupt andetag.

- Ja, kom ut och berätta hur det går. Han log ch gick in i väntrummet. 

När jag kom in på rum fem så låg Ellen i sängen och grät. Hon skrek emellanåt. Jag fick tårar i ögonen när jag såg Oscar hålla hennes hand och hans mamma stå bredvid. Barnmorskorna stod och fixade. Jag släppte min handväska på golvet och sprang fram mot Ellen.

- Ellen jag är här. Jag är här nu. Sa jag och tog hennes hand.

- Jag dör det gör jätte ont. AAAAAAH JAG DÖR!!!!! Hon kämpade för att andas och tårarna sprutade. 

- Krysta igen. Barnmorskan var lugn. Men hon var säkert van. 

- Kläm min hand så hårt du vill hjärtat! Jag kramade hennes hand och ställde mig på knä bredvid sängen. 

- Krysta en sista gång nu! Barnmorskan tittade på Ellen och de andra barnmorskorna stod berädda med handdukar och en lite kuvös. Ellen skrek och pressade sönder min hand. Jag grät så ont det gjorde. Men jag var så stolt så jag grät för det också. Ellen krystade jätte hårt och helt plötsligt hör jag ett barnskrik. Oscar började storböla och hans mamma grät också. De tog barnet och tvättade innan jag ens hann se det. Jag hörde henne hela tiden och hon skrek så himla gulligt. Hur man nu kan göra det? 

- Grattis! Jag älskar er. Det var det enda jag kunde säga innan jag brast ut i gråt igen. 

De virade in henne i en rosa filt och lade henne på Ellens bröst. Hon var så vacker. 

- Vackraste personen på jorden. Jag tittade på Oscar medans jag sa det. 

- JA! Tack jag älskar er. Sa Ellen ansträngt.

- Vår Molly är perfekt. Oscar sa det och kramade Ellen och lilla Molly.

Där stod vi. Med vår nya lilla familj. Jag älskar det. Jag älskar dom. 

Fortsättning följer! 

"- Grattis. Men ni borde avvakta ett tag innan ni berättar det för andra! Marie log. - Tack, gud vad nervös jag var! Jag pustade ut och skrattade. - Jag trodde ni skulle mörda mig eller något. Oscar skrattade också och höll hårt om min hand. Jag kan inte fatta att vi skulle bli en liten familj. Gud vad jag längtar."

___________________________________________________________

Kapitel 19.

Ellens Perspektiv.

Tisdag 16 Augusti.

Jag kunde inte förstå att tiden gått så snabbt. Jag var i fjärde månaden och alla visste om det. Jag satt framför datorn och kollade på twitter. De hatade mig. Alla tjejer hatade mig, för att jag hade tagt Oscar ifrån dem. 

"varför väljer han en sån ful tjej?" "kom och ta mig också Oscar vill ju ha en Enis bebis" "Vad ser du i henne?" "Hon är så ful att jag fattar inte vad gud gjort med henne". Jag orkade inte med allt hat. Jag valde att inte svara alla. 

"Bara för att ni är avunsjuka behöver ni inte sprida hat. Vi borde hålla ihop" twittrade jag. Jag hörde inte ens att någon kom in rummet. Någon kramade om mig och jag vände mig om och såg att det var Oscar. Han kramade mig och jag reste mig från stolen. Han ställde sig på knä och pussade min mage. Jag smällte varje gång han gjorde det. 

- Hat på twitter igen va? Han resta sig medans han sa det och satte sig framför datorn. Jag ställde mig bakom honom. Han loggade in på sin twitter och skrev till alla fooers. "Hatar ni på Ellen så ska ni veta att jag förlåter er aldrig." "Älskar er foooers men ni måste acceptera Ellen. Hon är min." "ey was up guys? #fooofamily i love you". 

Han loggade ut och log mot mig. 

- Tack älskling. Jag sa det till honom och han reste sig upp och kysste mig. Han släppte mig och log. 

- Allt för min prinsessa! Hörde också att du kom in på kulturamas distansutbildning? Han log och lade en hårslinga bakom mitt öra. 

- Ja, men vi får se vad vi klarar av! Jag drog honom närmre mig och lutade mig mot honom. 

- Jag vill bara lukta på dig. Du luktar så himla gott. Han skrattade och kysste mig i pannan. 

Vår lägenhet var helt okej, pappas företag betalade hans hotellavgifter och han var ofta borta i andra länder och jobbade. Oscar hade flyttat in här och vi ansåg att det var vår lägenhet. Jag hade inrett den och Amanda hade nästan betalt allt. Amanda var i frankrike hos hennes pappa. Han ägde hotell runt om i världen och just nu bodde han i frankrike. Amanda hade alltid drömt om att få bo i Paris. Felix var ofta hos henne och deras förhållande verka funka. Omar och Ogge hängde mycket med Oscar och jag hängde med några tjejer som kände Oscar. 

Sommarlovet var härligt, vi hängde mycket ut och hittade på en massa roliga grejer. Men det bästa med hela sommaren var nog när jag åkte med Oscar till Skåne och vi var ensama där i en vecka.

Ikväll skulle mina nya kompisar Wilma och Nadja komma över och jag skulle göra tacos. De tyckte det var så kul att jag skulle få barn så det ville hela tiden känna på min mage. Vårt bebisrum var redan fullt av grjer. Alla foooers och kompisar hade skickat hur mycket som helst. Amanda hade köpt hur mycket grejer som helst.

I mitt och Oscars sovrum så hade vi två walk-in-closets. Min var fylld med en massa mammakläder och skor. Jag hade converse i alla färger. Oscars garderob var också fylld. På ena väggen var hyllorna fyllda av olika keppsar och på andra väggen en massa skor. Han tyckte det var för mycket men jag berättade hur Amanda var och att hon vägrade så han gav med sig efter ett tag. Vårt sovrum var stort och vi hade fyra fönster, tre på en vägg där vi hade huvudgavlen till vår stora vita dubbelsäng. Temat gick i rosa, vitt och ljusgrått. Det var jätte fint och såg ut som om det var taget direkt ur en Ikea-katalog. Där var också ett fönster ut mot stan på höger sida av rummet.

Medans jag städade så såg jag ett brev på nattduksbordet. Jag gick fram och öppnade det. Jag satte mig ner på sängen och läste "Jag hoppas allt går bra med ditt liv och med bebisen. Jag kommer ihåg är du var bebis. Saknar dig. Förlåt jag hoppas du vill påbörja en normal rellation med mig, kram mormor.". Varför hände detta nu? Jag blev sur skrynklade ihop det och la det i papperskorgen påväg ut. 

- Hej älskling, vi ses imorgon! Oscar kysste mig snabbt och gick ut genom dörren innan jag hann svara. Jag var inte berädd på att Oscar stod utanför. Han är så gullig. Men jag måste prata med honom sen om mormor..

Wilmas Perspektiv. 

Jag och Nadja åkte tillsammans dit. Jag hade fixat hennes långa bruna hår, lockat det och hon hade lockat mitt hår. Jag ville också ha fint brunt hår men gud gav mig blondt hår. Suck. Nadja hade sminkat sig och jag hade också sminkat mig. Hennes gröna ögon lyste nästan. Medans mina var tråkigt gråa.

Vi gick hem till Ellen, det var varmt och himmlen var helt klar. 

När vi kom fram till deras lägenhet så mötte vi Oscar utanför. Han kramade oss och vi sa hej sen skyndade han sig iväg. Vi gick upp för alla tusentals trappor istället för att ta hissen. Nadja knackade på och Ellen öppnade. 

- Heeeeeeej tack för att vi fick komma! Jag räckte fram en lila orkideé och Ellen log. 

- Men tack tjejer, välkommna in! Hon ställde blomman och kramade oss. 

- Vad gott här luktar! Jag är riktigt hungrig! Nadja log och lade sin väska på golvet när hon tog av sig sina skor. 

- Maten är strax klar, kom in och sätt er. Ellen pratade ovanligt lite skånska. Jag tittade på Nadja och vi skrattade.

- Men vad är det? Ellen tittade på oss och började skratta. 

- Jo du pratar mer stockholmska än skånska nu! Nadja kramade henne och vi gick in köket. 

- Jag ska bara ta fram bröden ur ugnen sen så är det klart! Ellen gick mot ugnen men jag stoppade henne. 

- Sätt dig, jag gör det! Jag tittade på henne och hon satte sig vid bordet. 

- Men ni är ju mina gäster inte ska ni behöva göra något! Hon tittade allvarligt på mig sen tog jag ut bröden. 

- Men du bär en bebis det gör förhoppningsvis inte vi. Nadja skrattade. 

Jag satte fram maten och vi åt. Jag tyckte det var jätte gott.

När vi hade ätit så plockade jag och Nadja undan och satte in i diskmaskinen. Vi gick in och satte oss i soffan och vi beställde en film. Vi skulle se Dumma mej 2. Ellen satte sig i mitten och vi lade våra händer på hennes mage. Vi kunde känna bebisen där inne. Det var verkligen det coolaste som fanns. 

Ellens Perspektiv. 

Klockan var typ nio och vi satt och kollade på film. Nadja och Wilma hade händerna på magen och såg ut att dö av lycka varje gång min Prinsessa rörde sig. Oscar visste inte att det var en tjej än. Jag skulle berätta det imorgon. 

- Vill ni vet vad det är för kön? Jag log och tittade på tjejerna. Deras ögon lyste upp och de log stort. 

- JAAAAA! Åh gud vad spännande! Nadja sa det och pausade filmen. 

- Absolut! Vår hemlis. Wilma klappade mig på magen och tittade med stora ögon på mig. 

- Jo det är en tjej men Oscar vet inget! Jag skrattade och kände hur hon sparkade innuti mig. 

- Neeej gud vad gulligt! Nu vill jag också ha en bebis! Nadja log och lade örat mot min mage. 

- Ni kan ju alltid komma hit och umgås med henne! Jag log och de skrattade. 

Oscars Perspektiv. 

- Men komigen Freddieboy!  Jag slog till honom och han vände sig om. 

- Men vad? Kan jag inte bara få prata med de tjejerna? De vill nog hänga att jag ska med hem på fest? Jag tittade på honom. Visst saknade jag alla fester. Men jag kunde inte göra så mot Ellen. 

- Vi drar hem till mig istället då. Du har inte ens träffat Ellen på flera månader. Jag tittade honom i ögonen när jag sa det. 

- Men what? You fucking pussy. Vi berättar inte något för henne endån. Han tittade på mig och log. 

- Hejdå. Jag går hem. Följ du med eller stanna här.

Jag gick mot centralen och ett gäng på 15 tjejer kom fram till mig. De ville alla ta bilder med mig och de sa att de älskade mig. Jag älskade alla fooers so jag satte på ett stort fejkat leende och egentligen ville jag bara hem.

- Men ställ er en och en bredvid mig och ta kort då! Jag log och drog handen genom håret. 

En tjej med shorts och en vit blus ställde sig bredvid mig. Hon bad mig kyssa henne på kinden på bilden. Så jag vände mig om för att kyssa henne och precis när jag skulle kyssa henne så vänder hon sig om och kysser mig. Jag backa och slog till henne. 

- Shit. Jag vände mig om och gick fort som fan därifrån. Vad skulle Ellen säga när bilden kommer ut på twitter. 

Jag gick hemmåt och kände hur oron steg. Jag tog upp telefonen och smsade Ellen "Jag är påväg hem vi behöver prata så logga inte in på twitter!". Jag lade ner telefonen och fortsatte gå. De femton minuterna de tog att gå hem varade en evighet kändes det som. Jag gick in i trapphuset och gick upp. Jag slängde upp dörren och där stod Ellen med tårar rullandes ner för kinderna.  Jag smällde igen dörren och ljusen fladdrade till. 

- JAG SA ATT DU INTE SKULLE LOGGA IN PÅ TWITTER. Jag skrek på henne. 

- Men varför gjorde du det? Du lovade att aldrig någonsin göra det igen. Hon grät. Hon höll på att falla ihop å jag slängde mig fram och fångade henne. 

- Men jag skulle kyssa henne på kinden när vi tog bild och hon vände sig om och kysste mig. Jag slog henne. 

Jag satte mig på golvet och drog Ellen närmre mig.

- Så det är inte ditt fel? Tänk på ditt rykte. Hon grät och vände sig om och lutade sig mot mig med ryggen. Jag lade mina armar runt henne och la händerna försiktigt på magen. 

- Jag skulle aldrig göra något för att skada dig och vår lilla bebis. De vet du mycket väl om. Jag dissade Freddie och gick hem istället. Han ville dra på fest med några tjejer. Men jag prioriterar dig framför allt. Vi är en familj och jag älskar dig mest av allt. Jag vill aldrig någonsin vara utan dig. Så snälla du måste lita på mig. Jag sa det till henne och kysste henne i nacken. 

- Jag litar på dig. Men jag vill inte att något ska dela på oss. Du är mitt allt och vår prinsessa kommer alltid behöva dig. Hon lade sina händer på mina och jag kände hur hon slappnade av. 

- Ska vi ha en liten flicka? Jag blev så glad. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar och jag lutade mitt huvud mot hennes kind. 

- Ja vi ska få en prinsessa. Viskade hon till mig och lade sin ena hand på min kind. 

- Jag älskar er mer än allt annat på jorden. Jag sa det och kysste henne. 

Fortsättning följer!

(Förlåt för dålig uppdatering men har varit iväg!)

Förlåt för hemsk uppdatering men har varit i Stockholm och ska dit nästa vecka också!

Jag ska göra mitt bästa men vet ej om jag får tillgång till internet!

"- Jag tycker vi ska behålla det. Hon tittade på mig och sa det.

- Jag älskar dig, jag vill också behålla det. Jag log mot henne och hon vände sig om mot mig. "

___________________________________________________________

Kapitel 18.

Ellens Perspektiv.

Söndag 19/5.

Dagarna hade gått så himmla snabbt. Jag satt hemma och pluggade medans Killarna var i skolan. Amanda hade fått ett jobb på Aftonbladet som skribent och hon var i väg nästan varje dag. Jag hade tagit flera tester och jag är verkligen gravid. Men vi hade bestämt oss för att inte berätta föräns i tredje månaden. Jag längtade verkligen tills jag kunde känna vårt barn röra sig. 

Jag satte mig vid köksbordet på hotellrummet och drog fram datorn. Jag loggade in på twitter och kollade om något intresant hade hänt. 700 nya meddelanden. Herregud vad har hänt? Jag började läsa meddelandena. "Kan jag få Oscars nummer?" "är ni tillsammans?" "Säg till Oscar att följa mig!" "Snälla följ mig!". Jag blev chockad. Hur kunde alla veta? Jag kollade min profil och såg att jag hade fått 2000 nya följare. Så nu hade jag 2170. Jag bestämde mig för att skriva till Oscar. "@OscarEnestad jag saknar dig älskling". Jag tweetade honom och det dröjde inte många sekunder innan han svarade mig. "Saknar dig med älskling, vi ses ikväll". Jag log för mig själv. Jag blev spammad på twitter så jag stängde ner det och gick in på Facebook istället. Jag hade 658 nya vänförfrågningar. Det var en massa tjejer som skrev till mig. De bad mig att ge deras nummer till Oscar. De verkade helt besatta och jag orkade inte. Jag stängde ner sidan och sedan datorn. 

Jag gick och lade mig i soffan. Oscar skulle komma hem snart. Jag lad emig i soffan och handen hamnade automatiskt på magen. Jag somnade snabbt.

Stefans Perspektiv. 

Jag gick in genom dörren och där låg Ellen på soffan. Med handen på magen, igen ? Varför sover hon mitt under dagen? 

- Hej gumman. Jag gick fram och försökte väcka henne. Hon ryckte till och aktade handen och satte sig upp. 

- Haaaaj, vad är klockan? Hon överdrev sin skånska när hon pratade med mig. 

- Klockan är snart fyra, jag kom bara för att lämna lite papper. Har kollat efter lägenhet och hittat några stycken. Du kan ju kolla på dem och säga vad du gillar? Jag log och klappade henne på kinden. 

- Okej, men kommer du på middag sen? Tänkte laga mat åt er. Hon reste sig, tog papperna ur min hand och la dem på byrån vid dörren. 

- Ja jag kommer vid sju då! Jag reste mig upp och kramade och sen gick jag mot dörren. Hoppas hon gillar lägenheterna. Jag känner att jag är skylldig henne detta. Hennes liv har inte varit så lätt. 

- Jag älskar dig. Jag log och gick ut genom dörren.

Amandas Perspektiv. 

Jag låste upp dörren till vårt rum och gick in. Ellen stod i köket och lagade mat. Hon lyssnade på musik med sin iphone så hon hörde inte. Jag hade köpt lite smink och parfymer till henne idag efter jobbet. Så jag gick in på hennes rum och in på toan och skulle ställa det i skåpet. Jag öppnade skåpet och såg att där låg typ 10 graviditetstest. Jag tog upp de och alla var possitiva. Jag lade snabbt tillbaks de och gick ut till Ellen. Jag drog ur hörlurarna ur hennes telefon. 

- Ska ni behålla det? 

Ellens perspektiv.

Vad fan. Vad ska jag säga. Jag lovade Oscar. 

- Ja. Det ska vi. Jag sa det och tittade på henne. Hon blev helt vit i huvudet och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar. Jag tog av kastrullen från plattan och hällde ut pastan i durkslaget. 

- Varför? Var det endå hon kunde säga till mig. Jag blev besviken. 

- Försök du döda Felixs barn då? Jag fräste mot henne. 

- Jag menade inte så! Grattis. Men du kommer inte klara det. Vad gör du om Oscar dumpar dig? Hon tittade på mig när hon sa det men jag undvek hennes blick. 

- Han kommer alltid att stanna. Jag tog ögonkontakt med Amanda och jag såg hur hon bara ville gråta. 

. Förlåt men allvarligt. Det var mitt och Oscars beslut. Jag återgick till att laga mat och Amanda bara stod där. 

- Ska du berätta för din pappa eller? Hon lät sur. 

- Ja om två månader. Jag tittade bort. 

- Du måste berätta. Om inte du gör det, så kommer jag göra det ikväll.  Amanda tog tag i min arm.

- Gör inte såhär. Jag tog min telefon och gick ut ur köket. Jag gick in på mitt rum och låste in mig på toa. Klockan var fem så jag ringde Oscar. 

- Hej Amanda vet om allt. Hon är skit sur och hotar att berätta för pappa. 

- Men ta det lungt, jag är påväg hem från studion.Vi skulle bara snacka lite med Daff. Stanna där du är så är jag hos dig om tio minuter. Vi sa hejdå och han lade på. 

Jag satte mig i badkaret och snyftade. Tårarna började rinna och jag ville bara ha Oscar hos mig.

Oscars Perspektiv.

- Du är så jävla oansvarig. Jag han knappt ta ett steg in innan Amanda slängde det ur sig.

- Låt mig va. Prata inte med mig, du har gjort nog skada för idag. Jag sa det till hänne medans jag tog av mina skor och slängde min väska på golvet. Jag gick mot vårt rum och öppnade dörren. Hon hade låst in sig på toa. Jag gick ut i köket och hämtade en kniv och öppnade toalettdörren utifrån. Min älskade flicka satt ihop kurad i badkaret och grät som vanligt. 

- Hjärtat jag är här nu. Jag stängde och låste dörren och gick sen och satt mig i badkaret med henne. Jag drog henne mot mig och lutade sin panna mot min bröstkorg. 

- Hur är det? Ska jag ringa hit min mamma? Jag sa det medans jag torkade bort hennes tårar. 

- Det är bättre nu när jag har dig här. Ska vi berätta det idag då? Hon tittade på mig och hon såg så hjälplös ut.

- Jag ringer henne direkt. Jag sa det och tog upp min telefon. Jag ringde hem till mig först. Ingen svarade så jag ringde mammas mobil. 

- Hej mamma, vi bjuder på mat ikväll vid 19, vi måste prata om en grej. 

- Okej ska jag ta med pappa eller komma ensam? Hon lät glad.

- Kom ensam helst. Jag älskar dig vi hörs sen, kan inte prata just nu men du hittar hit!

- Puss hej, älskar dig med! Jag lade på efter att hon hade sagt det och lade ner min telefon igen. 

- Vi borde snacka med Amanda. Kom, hon reste sig upp och drog i mig. JAg reste mig och vi gick ut i vardagsrummet. 

- Amanda kom hit! Ellen ropade på henne och vi satte oss ner. Amanda kom in i rummet och slog sig ned bredvid oss. Hon tittade på mig med förakt och man såg verkligen i hennes ögon att hon var sur. 

- Du var så okej med det innan? Ellen tittade på henne. 

- Det var innan jag fick reda på att ni skulle behålla det coh inte berätta för era föräldrar föräns det är försent att göra abort. Jag tycker inte ni ska skaffa barn efter att ha känt varandra i snart två månader. Ni borde prata med era föräldrar först innan ni bestämmer er. Ni är trotsallt barn. Amanda lät sur när hon pratade och hon vägrade ha ögonkontakt med mig. 

- Men det är faktiskt inte ditt beslut eller ditt liv Amanda. Ellen tittade på Amanda medans hon sa det och sen tittade hon på mig. 

- Nej men det är jag som betalar det. Amandas tonfall var kort och man hörde hur kämpade för att inte gråta.

- Jag har sagt att det inte behövs, pappa kan betala för mig. Du väljer det själv! Ellen tog tag i min hand medans hon sa det. Jag tittad epå Amanda och väntade på vad hon skulle säga. 

- Men jag vill ju att du ska ha det bästa för du är min syster. Jag älskar dig och tycker Oscar är underbar, ibland. Men jag tror inte ni är redo för detta just nu. Hon tittade först på mig och sen på Ellen. 

- Vi har tagit beslutet tillsammans och våra föräldrar kommer ikväll. Vi ska prata med dom om varför vi valt att göra såhär. Jag sa det och sen reste jag mig och gick ut i köket. Ellen hade gjort spaggethi eller något, det såg konstigt ut och det var helt kallt. Jag slängde det och fyllde en gryta med vatten och slängde upp den på spisen. Jag satte igång ugnen när Ellen kom ut i köket.

- Jag gör det älskling. Gå och gör dina läxor eller någgot istället. Hon log och tog ugnsformen ifrån mig. 

- Okej mamma. Jag blinkade och kysste henne sen gick jag ut. 

Ellens Perspektiv. 

Jag hade dukat fram allt, satt fram Oscars älsklingsmat och tänt några ljus. Amanda hade dragit hem till Felix och Oscar hade gått ut för att möta sin mamma. 

Dörren öppnades och in kom Oscar med min pappa och hans mamma. 

- Heej kom in och sätt er! Maten är klar! Jag log och visade vägen in till köket. 

- Det luktar underbart! Så fint du har gjort det! Oscars mamma kramade mig medans hon sa det och sen satte hon sig ner. Min pappa kramade mig och satte sen sig bredvid Marie. 

Jag och Oscar slog oss ner mittemot våra föräldrar och vi började äta. 

- Jo vi bjöd hit er för vi behöver berätta en grej. Oscar tittade på mig när han sa det. Det kan gå så fel, jag vill nog inte ens berätta det längre. Tänk så blir dom jättearga? 

- Ja jag förstod det. Marie tittade på mig och sen på Oscar. 

- Jo jag vet inte hur vi ska berätta det. Jag sa det lågt och försökte titta ner i tallriken. 

- Ellen är gravid. Vi ska få barn. Oscar sa det snabbt och tog min hand under bordet. Pappa ansikte blev helt vitt och han tittade på mig precis som om jag var döende. Marie såg ut att ha tappat sin haka och de bara satt och glodde. 

- Jaha, ni vet hur mycket ansvar ni båda kommer få ta va? Marie sammlade sig och spräckte tystnaden. 

- Är ni helt säkra? Jag finns alltid här om det är något och jag är jätte glad att ni berättade. Pappa tittade först på mig och sen på Oscar. 

- Om ni känner att det är rätt och ni lovar att stå för vad ni säger och lovar så tror jag på er. Marie sa det och log. 

- Jo, vi diskuterade ganska länge, vi känner att vi kanske inte är redo men att vi växer genom tiden. Jag tro inte att någon är redo att få barn igentligen. Men vi vill behålla det och vi hoppas att ni stödjer vårt beslut och väljer att hjälpa oss igenom detta. Oscar lät så gullig när han pratade. 

- Det är klart att jag stöttar er! Marie log och tog en klunk vatten. 

- Ja detta var chockandes, men jag hoppas ni inser vilken tid och arbete detta kommer kräva. Även om ni skulle göra slut så måste ni kunna prata med varandra i minst 18 år. Ni ska ta hand om en människa. Er avkomma. Grattis, jag är glad för er skull. Lite chockad, men jag vet att ni kommer klara detta tillsammans! Pappa log.

- Grattis. Men ni borde avvakta ett tag innan  ni berättar det för andra! Marie log. 

- Tack, gud vad nervös jag var! Jag pustade ut och skrattade. 

- Jag trodde ni skulle mörda mig eller något. Oscar skrattade också och höll hårt om min hand. 

Jag kan inte fatta att vi skulle bli en liten familj. Gud vad jag längtar. 

Fortsättning följer!

"- Jag vet att du aldrig kommer göra något mot mig. Jag är här och kommer inte lämna dig. Somna om nu hjärtat! Jag viskade till honom och lade mig ner på hans arm igen. Jag somnade en liten stund efter Oscar. Jag bara älskade att höra honom andas mot mitt öra. 

- Jag älskar dig. Viskade jag och sen somnade jag. "

____________________________________________________

Kapitel 17.

Moas Perspektiv.

Hur kunde Oscar göra såhär? Varför gör jag såhär? Detta är sjukt. Jag hade skickat hem Cassie i en taxi. Jag kollade mig i speglen och mitt öga var helt svart. Vad skulle jag säga till mina päron? Fan. 

Ska jag smsa Oscar? Be om ursäkt? Varför "bytte" jag sida? Jag vet att han alltid vinner. 

Ellens Perspektiv.

Onsdag 15/5.

Jag vaknade av att solen sken in. Det var morgon och sängen var tom. Oscar hade redan dragit till skolan och jag saknade honom. Min arm värkte lite så jag gick upp och tog en ipren och svalde den med lite vatten från en flaska.

Jag kollade på min mobil, klockan var elva. Jag gick mot dörren och öppnade. Där var ingen kvar, Daff hade också gått. Jag gick mot Amandas sovrumsdörr och öppnade den långsamt. 

- Hej! Amanda satt i sängen och skrev på sin dator. Hon vände sig mot mig och log när hon hälsade. 

- Tja, vi behöver prata. Jag tittade på henne och gick fram moot sängen. Hon visade att jag skulle hoppa upp i sängen och det gjorde jag. 

- Jo jag tror jag är gravid. Jag tittade på Amanda. Hon vände sig sakta mot mig och det kändes som om det tog en evighet innan hon svarade. 

- what? Flippar du? Hon tittade på mig och hon blev helt vit. 

- Men jag har inte tänkt på det. Mitt liv har varit som en perfekt film. Jag vet inte varför jag är så korkad.. Jag tittade ner och kände hur Amanda stirrade på mig. 

- Det är inte ditt fel gumman. Jag kan ringa och fixa hit ett graviditets test om du vill? Hon tog tag i min hand medans hon sa det. 

-  Gör det. Men jag väntar på Oscar. Jag tittade henne i ögonen och ville bara att den pinsamma stunden skulle gå över. Jag kasade mig av sängen och gick mot tvrummet.  Jag hörde hur Amanda ringde någon men jag orkade inte bry mig. Jag lade mig i den stora vita soffan och drog den marinblå filten över mig. Jag tog fjärkontollen och startade tv:n. Gud vad tråkigt allt var utan Oscar. Jag hade lite ont i magen och tankarna böjade snurra igen. Är jag gravid? Har jag en mini Oscar i mig? Vad ska pappa säga? Jag kände hur jag lade handen på magen automatiskt. Är där någon?  Det knackade på dörren och jag satte mig upp. Amanda gick raskt ut ur sitt rum och öppnade. Hon tog sin plånbok från byrån i hallen och öppnade. Där stod en kille med en apotekspåse. Hon tog påsen och tackade. Hon räckte fram en tusenlapp och bad honom behålla växlen. Gullig som hon alltid var så kramade hon honom innan han gick. Hon stängde och låste dörren. 

- Hjärtat här har du två pregtest. Hon gav mig påsen och satte sig bredvid mig. 

- Tack Mandis, Men jag väntar tills Oscar kommer hem. Jag sa det och tittade mot tv:n. 

- Förstår dig, men jag finns alltid här. Hur det än är så hjälper jag dig. Hon klappade mig på kinden och skrattade. 

Min telefon ringde, det var pappa.

- Hej, Hur är det? Jag skrattade och väntade på hans svar.

- Jo det är väl bra, Jag ringde för att berätta något viktigt. Jag blev genast nervös när han sa det. 

- Mitt jobb har flyttat mig till en enhet i Stockholm istället om du vill flytta hit? Han tystnade och jag hörde hur han andades. Vad skulle jag svara? 

- Jag ringer upp dig. Jag sa det snabbt och klickade honom. 

- Vad gör du Ellen? Amanda tittade på mig med stora ögon. 

- Pappa får jobb här om han vill. Han kan bli flyttad med sitt jobb. Vad ska jag göra? Det blir långt till mamm. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar. 

- Men gumman, vi kan åka till kyrkogården endån! Du har chans att bo här med din dröm kille, leva ditt lyckliga liv med mannen du älskar. Jag ser bara possitivt på det. Hon log och kramade mig. Jafg ringde upp pappa. 

- Förlåt för att jag lade på. Men jag flyttar gärna hit om det är vad du vill? Jag vet inte om han gör det för min skull eller om han vill det själv.

- Jo men det blir bra, vi kan ha kvar lägenheten ett tag om vi inte trivs. Han skrattade. Jag log.

- Men vi hörs imorgon! Jag hörde honom skratta och sedan lade vi på. 

Jag fick ett sms och tog upp telefonen. Det var från Oscar. "Jag är påväg hem baby, ses om en kvart". Jag fick fjärilar i magen och längtade efter honom. Det är sjukt att inte efter ens en månad så är jag så besatt av honom. Han var min och jag var hans och så skulle det förbli. "Jag har köpt test. Väntar på dig♥" Jag skickade smset och gick mot köket. Jag startade högtalarna och kopplade min telefon. Jag lyssnade på Oscar Zia och gjorde Spaghetti Bolognese. 

Jah hörde någon öppna dörren. Det var Oscar som var hemma. Han gick in i köket gick mot mig och kysste mig. 

- Hej sötnos. Han log och slängde sin väska på golvet. 

- Jag har gjort Spaghetti Bolognese om du vill ha? Tänkte att du var hungrig efter skolan? Jag log och ställde fram maten på de vita köksbordet.

- Hur kunde du veta att det var min favoriträtt? Han skrattade och slog sig ner vid bordet. Jag satt mig mitt emot honom. Jag hällde upp Ramlösa till oss och jag började äta. 

- Men du ska veta att vad det än visar så är jag alltid här för dig. Han tittade allvarligt på mig. 

- Okej men det kommer bli ett beslut vi får ta tillsammans. 

Oscars Perspektiv. 

Jag stod på toa med Ellen. Hon stod i min famn och jag höll om henne. Jag andades in hennes doft. Klockan var tjugo över sex  och Graviditetstestet låg på vasken och det var tre  minuter kvar tills vi fick veta svaret. Jag stod och kramade henne. Vi stod helt tysta och jag visste allvarligt inte vad jag skulle säga. 

Jag vill verkligen ha barn med Ellen. Men är det rätt tid? Hur känner hon för det? Jag får bara inte såra henne. 

Sekunderna verkade vara längre än vanligt. Hon stod med ansiktet mot min bröstkorg. 

- Jag kommer aldrig lämna dig. Vill du ha en bebis så är jag glad för det. Vill du inte så stödjer jag det också. Jag kommer alltid finnas här och vara dig till lags. Jag älskar dig och tiden med dig har varit den bästa i mitt liv. Fan vad jag älskar dig. Det kommer jag alltid göra. Jag sa det till henne och höll henne hårdare.

- Jag älskar dig. Hon log och tittade upp mot mig. 

Klockan vi hade ställt ringde. Nu gällde det. Hon vände sig om. Jag höll fortfarande om henne. Vi gick fram mot vasken och hon tog upp det så vi båda såg det. Det var possitivt. Hon lade ner det, vände sig mot mig.

- Jag har en bebis i magen Oscar. Hon log men jag såg att hon var osäker. 

- Vill du behålla det? Jag lovar att bli den bästa pappan då. Jag tittade på henne.

- Jag vill behålla det om du lovar att ta hand om oss. Ellen tittade på mig mes stora ögon. Jag lyfte upp henne och kysste henne. 

- Jag lovar dig. Men vi berättar inte för någon föräns vi är helt säkra. Jag tittade på henne och satte henne på vasken. Jag kysste henne och hon tog tag om min nacke. Jag kunde inte få nog av henne. Hon lukta så gott, smaka så gott och var så vacker. Jag lyfte henne och bar in henne i sovrummet. Jag slet upp täcket och slängde ner henne i sängen. Jag drog av mina kläder och hon drog av sina. Det gick på bara några sekunder och jag hoppade upp i sängen och ställde mig över henne. Jag drog täcket över oss och jag började kyssa henne. Hon stönade svagt och jag kände hur jag fick stånd. Vi strulade och hon höll ena handen mot min rygg och andra handen runt min nacke. Jag drog min hand längst med hennes bröst, ner mot magen och till den slutliga desitnationen, hennes underliv. Jag satte min tumme mot hennes klitoris och maserade ömt. Jag ökade takten och hon stönade högre och hon åmade sig. Hon tryckte mig mot henne och hon ville bara ha mer. Jag blev hårdare för varje stön. Jag särade  på hennes ben mer och jag trängde in i henne. Hon stönade högre och hon rev mig på ryggen. Jag stönade i hennes öra och kysste henne överallt. Vi fick upp en jämn takt och hon njöt som bara den och hon såg mig i ögonen och log. Hon lutade sig bakåt och jag kände hur hon spände sig. Jag ökade takten och svetten rann av oss. Hon stönade högt och hon kom. Hon exploderade under mig, hon stönade extremt högt och bet sig i läppen för att dämpa sig. Jag stönade högt och jag kom i henne. 

Hon började skratta och jag stod lutad över henne. Jag skrattade och jag lade mitt ansikte på hennes friska axel. Jag drog mig ur henne och lade mig bredvid henne. Hon lade sig på min arm.

- Jag tycker vi ska behålla det. Hon tittade på mig och sa det.

- Jag älskar dig, jag vill också behålla det. Jag log mot henne och ohn vände sig om mot mig.