Förlåt för hemsk uppdatering men har varit i Stockholm och ska dit nästa vecka också!

Jag ska göra mitt bästa men vet ej om jag får tillgång till internet!

"- Jag tycker vi ska behålla det. Hon tittade på mig och sa det.

- Jag älskar dig, jag vill också behålla det. Jag log mot henne och hon vände sig om mot mig. "

___________________________________________________________

Kapitel 18.

Ellens Perspektiv.

Söndag 19/5.

Dagarna hade gått så himmla snabbt. Jag satt hemma och pluggade medans Killarna var i skolan. Amanda hade fått ett jobb på Aftonbladet som skribent och hon var i väg nästan varje dag. Jag hade tagit flera tester och jag är verkligen gravid. Men vi hade bestämt oss för att inte berätta föräns i tredje månaden. Jag längtade verkligen tills jag kunde känna vårt barn röra sig. 

Jag satte mig vid köksbordet på hotellrummet och drog fram datorn. Jag loggade in på twitter och kollade om något intresant hade hänt. 700 nya meddelanden. Herregud vad har hänt? Jag började läsa meddelandena. "Kan jag få Oscars nummer?" "är ni tillsammans?" "Säg till Oscar att följa mig!" "Snälla följ mig!". Jag blev chockad. Hur kunde alla veta? Jag kollade min profil och såg att jag hade fått 2000 nya följare. Så nu hade jag 2170. Jag bestämde mig för att skriva till Oscar. "@OscarEnestad jag saknar dig älskling". Jag tweetade honom och det dröjde inte många sekunder innan han svarade mig. "Saknar dig med älskling, vi ses ikväll". Jag log för mig själv. Jag blev spammad på twitter så jag stängde ner det och gick in på Facebook istället. Jag hade 658 nya vänförfrågningar. Det var en massa tjejer som skrev till mig. De bad mig att ge deras nummer till Oscar. De verkade helt besatta och jag orkade inte. Jag stängde ner sidan och sedan datorn. 

Jag gick och lade mig i soffan. Oscar skulle komma hem snart. Jag lad emig i soffan och handen hamnade automatiskt på magen. Jag somnade snabbt.

Stefans Perspektiv. 

Jag gick in genom dörren och där låg Ellen på soffan. Med handen på magen, igen ? Varför sover hon mitt under dagen? 

- Hej gumman. Jag gick fram och försökte väcka henne. Hon ryckte till och aktade handen och satte sig upp. 

- Haaaaj, vad är klockan? Hon överdrev sin skånska när hon pratade med mig. 

- Klockan är snart fyra, jag kom bara för att lämna lite papper. Har kollat efter lägenhet och hittat några stycken. Du kan ju kolla på dem och säga vad du gillar? Jag log och klappade henne på kinden. 

- Okej, men kommer du på middag sen? Tänkte laga mat åt er. Hon reste sig, tog papperna ur min hand och la dem på byrån vid dörren. 

- Ja jag kommer vid sju då! Jag reste mig upp och kramade och sen gick jag mot dörren. Hoppas hon gillar lägenheterna. Jag känner att jag är skylldig henne detta. Hennes liv har inte varit så lätt. 

- Jag älskar dig. Jag log och gick ut genom dörren.

Amandas Perspektiv. 

Jag låste upp dörren till vårt rum och gick in. Ellen stod i köket och lagade mat. Hon lyssnade på musik med sin iphone så hon hörde inte. Jag hade köpt lite smink och parfymer till henne idag efter jobbet. Så jag gick in på hennes rum och in på toan och skulle ställa det i skåpet. Jag öppnade skåpet och såg att där låg typ 10 graviditetstest. Jag tog upp de och alla var possitiva. Jag lade snabbt tillbaks de och gick ut till Ellen. Jag drog ur hörlurarna ur hennes telefon. 

- Ska ni behålla det? 

Ellens perspektiv.

Vad fan. Vad ska jag säga. Jag lovade Oscar. 

- Ja. Det ska vi. Jag sa det och tittade på henne. Hon blev helt vit i huvudet och jag såg hur hennes ögon fylldes av tårar. Jag tog av kastrullen från plattan och hällde ut pastan i durkslaget. 

- Varför? Var det endå hon kunde säga till mig. Jag blev besviken. 

- Försök du döda Felixs barn då? Jag fräste mot henne. 

- Jag menade inte så! Grattis. Men du kommer inte klara det. Vad gör du om Oscar dumpar dig? Hon tittade på mig när hon sa det men jag undvek hennes blick. 

- Han kommer alltid att stanna. Jag tog ögonkontakt med Amanda och jag såg hur hon bara ville gråta. 

. Förlåt men allvarligt. Det var mitt och Oscars beslut. Jag återgick till att laga mat och Amanda bara stod där. 

- Ska du berätta för din pappa eller? Hon lät sur. 

- Ja om två månader. Jag tittade bort. 

- Du måste berätta. Om inte du gör det, så kommer jag göra det ikväll.  Amanda tog tag i min arm.

- Gör inte såhär. Jag tog min telefon och gick ut ur köket. Jag gick in på mitt rum och låste in mig på toa. Klockan var fem så jag ringde Oscar. 

- Hej Amanda vet om allt. Hon är skit sur och hotar att berätta för pappa. 

- Men ta det lungt, jag är påväg hem från studion.Vi skulle bara snacka lite med Daff. Stanna där du är så är jag hos dig om tio minuter. Vi sa hejdå och han lade på. 

Jag satte mig i badkaret och snyftade. Tårarna började rinna och jag ville bara ha Oscar hos mig.

Oscars Perspektiv.

- Du är så jävla oansvarig. Jag han knappt ta ett steg in innan Amanda slängde det ur sig.

- Låt mig va. Prata inte med mig, du har gjort nog skada för idag. Jag sa det till hänne medans jag tog av mina skor och slängde min väska på golvet. Jag gick mot vårt rum och öppnade dörren. Hon hade låst in sig på toa. Jag gick ut i köket och hämtade en kniv och öppnade toalettdörren utifrån. Min älskade flicka satt ihop kurad i badkaret och grät som vanligt. 

- Hjärtat jag är här nu. Jag stängde och låste dörren och gick sen och satt mig i badkaret med henne. Jag drog henne mot mig och lutade sin panna mot min bröstkorg. 

- Hur är det? Ska jag ringa hit min mamma? Jag sa det medans jag torkade bort hennes tårar. 

- Det är bättre nu när jag har dig här. Ska vi berätta det idag då? Hon tittade på mig och hon såg så hjälplös ut.

- Jag ringer henne direkt. Jag sa det och tog upp min telefon. Jag ringde hem till mig först. Ingen svarade så jag ringde mammas mobil. 

- Hej mamma, vi bjuder på mat ikväll vid 19, vi måste prata om en grej. 

- Okej ska jag ta med pappa eller komma ensam? Hon lät glad.

- Kom ensam helst. Jag älskar dig vi hörs sen, kan inte prata just nu men du hittar hit!

- Puss hej, älskar dig med! Jag lade på efter att hon hade sagt det och lade ner min telefon igen. 

- Vi borde snacka med Amanda. Kom, hon reste sig upp och drog i mig. JAg reste mig och vi gick ut i vardagsrummet. 

- Amanda kom hit! Ellen ropade på henne och vi satte oss ner. Amanda kom in i rummet och slog sig ned bredvid oss. Hon tittade på mig med förakt och man såg verkligen i hennes ögon att hon var sur. 

- Du var så okej med det innan? Ellen tittade på henne. 

- Det var innan jag fick reda på att ni skulle behålla det coh inte berätta för era föräldrar föräns det är försent att göra abort. Jag tycker inte ni ska skaffa barn efter att ha känt varandra i snart två månader. Ni borde prata med era föräldrar först innan ni bestämmer er. Ni är trotsallt barn. Amanda lät sur när hon pratade och hon vägrade ha ögonkontakt med mig. 

- Men det är faktiskt inte ditt beslut eller ditt liv Amanda. Ellen tittade på Amanda medans hon sa det och sen tittade hon på mig. 

- Nej men det är jag som betalar det. Amandas tonfall var kort och man hörde hur kämpade för att inte gråta.

- Jag har sagt att det inte behövs, pappa kan betala för mig. Du väljer det själv! Ellen tog tag i min hand medans hon sa det. Jag tittad epå Amanda och väntade på vad hon skulle säga. 

- Men jag vill ju att du ska ha det bästa för du är min syster. Jag älskar dig och tycker Oscar är underbar, ibland. Men jag tror inte ni är redo för detta just nu. Hon tittade först på mig och sen på Ellen. 

- Vi har tagit beslutet tillsammans och våra föräldrar kommer ikväll. Vi ska prata med dom om varför vi valt att göra såhär. Jag sa det och sen reste jag mig och gick ut i köket. Ellen hade gjort spaggethi eller något, det såg konstigt ut och det var helt kallt. Jag slängde det och fyllde en gryta med vatten och slängde upp den på spisen. Jag satte igång ugnen när Ellen kom ut i köket.

- Jag gör det älskling. Gå och gör dina läxor eller någgot istället. Hon log och tog ugnsformen ifrån mig. 

- Okej mamma. Jag blinkade och kysste henne sen gick jag ut. 

Ellens Perspektiv. 

Jag hade dukat fram allt, satt fram Oscars älsklingsmat och tänt några ljus. Amanda hade dragit hem till Felix och Oscar hade gått ut för att möta sin mamma. 

Dörren öppnades och in kom Oscar med min pappa och hans mamma. 

- Heej kom in och sätt er! Maten är klar! Jag log och visade vägen in till köket. 

- Det luktar underbart! Så fint du har gjort det! Oscars mamma kramade mig medans hon sa det och sen satte hon sig ner. Min pappa kramade mig och satte sen sig bredvid Marie. 

Jag och Oscar slog oss ner mittemot våra föräldrar och vi började äta. 

- Jo vi bjöd hit er för vi behöver berätta en grej. Oscar tittade på mig när han sa det. Det kan gå så fel, jag vill nog inte ens berätta det längre. Tänk så blir dom jättearga? 

- Ja jag förstod det. Marie tittade på mig och sen på Oscar. 

- Jo jag vet inte hur vi ska berätta det. Jag sa det lågt och försökte titta ner i tallriken. 

- Ellen är gravid. Vi ska få barn. Oscar sa det snabbt och tog min hand under bordet. Pappa ansikte blev helt vitt och han tittade på mig precis som om jag var döende. Marie såg ut att ha tappat sin haka och de bara satt och glodde. 

- Jaha, ni vet hur mycket ansvar ni båda kommer få ta va? Marie sammlade sig och spräckte tystnaden. 

- Är ni helt säkra? Jag finns alltid här om det är något och jag är jätte glad att ni berättade. Pappa tittade först på mig och sen på Oscar. 

- Om ni känner att det är rätt och ni lovar att stå för vad ni säger och lovar så tror jag på er. Marie sa det och log. 

- Jo, vi diskuterade ganska länge, vi känner att vi kanske inte är redo men att vi växer genom tiden. Jag tro inte att någon är redo att få barn igentligen. Men vi vill behålla det och vi hoppas att ni stödjer vårt beslut och väljer att hjälpa oss igenom detta. Oscar lät så gullig när han pratade. 

- Det är klart att jag stöttar er! Marie log och tog en klunk vatten. 

- Ja detta var chockandes, men jag hoppas ni inser vilken tid och arbete detta kommer kräva. Även om ni skulle göra slut så måste ni kunna prata med varandra i minst 18 år. Ni ska ta hand om en människa. Er avkomma. Grattis, jag är glad för er skull. Lite chockad, men jag vet att ni kommer klara detta tillsammans! Pappa log.

- Grattis. Men ni borde avvakta ett tag innan  ni berättar det för andra! Marie log. 

- Tack, gud vad nervös jag var! Jag pustade ut och skrattade. 

- Jag trodde ni skulle mörda mig eller något. Oscar skrattade också och höll hårt om min hand. 

Jag kan inte fatta att vi skulle bli en liten familj. Gud vad jag längtar. 

Fortsättning följer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Han böjer sig fram och kysser mig. Jag är så full och chockad att jag bara besvarar den.  - Let's go to my hotel. Säger han och ler. - Men min pojkvän. Jag kan inte! Säger jag och tittar på honom. - I didn't understand a word but let's hit the...

"- Herregud. Varför har du inte sagt något innan? Oscars ögon var helt vattniga  när han sa det. Jag snyftade. Han kramade mig och drog mig intill honom. Jag satt och grät i hans famn. - Jag förstår att det varit super jobbigt. Men kolla hur du har...

- Imorgon får vi åka hem till vår värld. Leva hemma hos oss. Jag älskar er. Jag sa det och kysste Ellen.  - Jag älskar dig Oscar. Detta är perfekt. Jag vill ha det såhär för alltid. Ellen log utmattat när hon sa det.  Molly var klar så Ellen flyt...

De virade in henne i en rosa filt och lade henne på Ellens bröst. Hon var så vacker.  - Vackraste personen på jorden. Jag tittade på Oscar medans jag sa det.  - JA! Tack jag älskar er. Sa Ellen ansträngt. - Vår Molly är perfekt. Oscar sa det oc...

- Jag litar på dig. Men jag vill inte att något ska dela på oss. Du är mitt allt och vår prinsessa kommer alltid behöva dig. Hon lade sina händer på mina och jag kände hur hon slappnade av.  - Ska vi ha en liten flicka? Jag blev så glad. Jag kände ...