De virade in henne i en rosa filt och lade henne på Ellens bröst. Hon var så vacker. 

- Vackraste personen på jorden. Jag tittade på Oscar medans jag sa det. 

- JA! Tack jag älskar er. Sa Ellen ansträngt.

- Vår Molly är perfekt. Oscar sa det och kramade Ellen och lilla Molly.

Där stod vi. Med vår nya lilla familj. Jag älskar det. Jag älskar dom. 

_________________________________________________

Kapitel 21. 

Ellens perspektiv.

16 Januari 23:45.

Jag tittade på henne. Molly var perfekt. Hennes små fingrar. Hennes små tår. Hela hon var perfekt och hon var vår. Oscar låg bredvid mig i sängen och Amanda & Marie satt brevid. Mina tårar rann längst med kinderna och Oscar torkade bort dom. Just nu sov Molly. Jag har aldrig sett någon så perfekt. Att jag äntligen fick träffa vår älskling som vi väntat på i nio månader. Seriöst, folk vet inte vad lycka är föräns de ser sitt första barn. Det var så himmla magiskt. Jag kan inte ens beskriva med ord hur jävla glad jag är. 

- Hon är så perfekt, en miniblandning av er. Amanda avbröt mina tankar och jag tittade upp från Molly.

- Vår familj. Det är obeskrivligt vad jag älskar er. Svarade jag och jag kände hur ögonen vattnades igen. 

- Detta är fan de bästa som hänt mig. Oscar sa det och log med hela ansiktet. 

- Jag går ut och informerar! Den ena sjuksköterskan sa det och var påväg ut genom rummet.

- Jag kan göra det! Det är trots allt min familj som sitter där. 

- Okej, gör så men ni får bara ta in två åt gången. Ni är redan många här inne. Sjuksköterskan log och gick ut.

Amanda reste sig upp, rörde Molly försiktigt på kinden och gick ut. 

Felix perspektiv.

Jag satt i väntrummet på sjukhuset och tittade på klockan. Det gjorde vi alla. Min pappa, Ellens pappa, Omars mamma Wilnur, Omar, Ogge, Nadja och Wilma satt med mig. Vi kallpratade då och då men vi var alla nervösa. Klockan verkade gå super långsamt. Klockan var nästan 23:50 och vi hade suttit där i fyra timmar. 

- DET BLEV EN FLICKA OCH HON MÅR BRA! Amanda slängde sig in i rummet och hon såg helt färdig ut. Alla reste sig upp och började prata med henne. 

- JA ta't lungt. Hon mår bra, Oscar mår bra och lilla Molly mår bra! Vi får bara vara två åt gången. Så Stefan, jag och någon annan an gå in! Amanda försökte svara på alla frågor och ala blev tysta. 

- Men jag följer med in först om det är okej? Sa Ogge och tittade på Amanda. 

- Jag kan vänta. Så gå ni in! Sa jag och tittade på Amanda. Jag kramade henne och sen gick dom. 

Vi satt och log mot varandra i väntrummet. 

- Fan vad skönt att allt gick bra! Wilnurs ögon var fyllda av tårar och Omar kramade henne. Wilma och Nadja satt och kramade varandra. 

Ogges perspektiv. 

Jag gick bredvid Stefan mot rummet där Ellen och Oscar satt med sin bebis. Jag hade kommit Ellen mycket närmre nu de senaste månaderna men Oscar var inte jätteglad för det. Men jag var så glad för deras skull. 

Vi gick in på rummet och där låg Ellen i sängen och Oscar stod bredvid med bebisen i famnen. 

- Hon är så fin! Grattis! Jag gick fram och gav en nalle och ett kort till Ellen. Sen gick jag fram till Oscar och kramade honom och kollade på Molly. 

- tack! Vill du hålla henne? Oscar log när han sa det och han verkade vara världens gladaste kille. 

- Nej jag vågar inte! Hon är så liten! Alla skrattade när jag sa det, så jag blev lite röd i huvudet. 

- Grattis älskling. Stefan kramade Ellen och han grät. Så hon började också gråta. 

- Tack pappa! Snyftade Ellen och jag blev helt tårögd. De var allihopa så sårbara. Oscar gick fram till Stefan.

- Vill du hålla ditt barnbarn Molly? Oscar log. Stefan torkade sina tårar och sen sträckte han ut armarna.

- Jätte gärna! Han log och Oscar lade Molly i hans famn. Det var så himla fint att se. 

När Amanda hade tagit kort på dem och på Molly så gick vi ut.

Omars perspektiv. 

När Amanda och Ogge kom tillbaks till väntrummet så reste sig jag, mamma och Felix oss upp. Amanda gick tillbaks till Ellens rum och när vi kom in genom dörren så såg jag att Sefan höll Molly. Hon sov, och hon var så otroligt liten. Jag blev helt rörd och min mamma började gråta.

- Men gud vad söt hon är! Jag sa det och Oscar vände sig om. Oscar gick fram till mig och kramade mig. 

Mamma gav en nalle, ett paket och ett kort till Ellen. Hon log men jag såg att hon var helt utmattad. 

- Nej vad fin hon är. Grattis! Jag finns alltid här om det är något! Mamma lät helt rörd när hon sa det och satte sig på en stol bredvid Marie och de började snacka. 

- Hon är perfekt. Hon är vår och jag längtar tills vi får ta hem henne! Oscar log och lade sig bredvid Ellen igen. Han  höll om henne och hon såg så lycklig ut. De var verkligen perfekta för varandra. Vi stod en stund och pratade med dom. Sen så sa jag och mamma hejdå och gick ut ur rummet. Mamma såg så glad ut och hon kramade mig.

- De är perfekta för varandra. Barnet är världens gulligaste. Du borde vara stolt över att bli farbror Omar nu. Hon skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta. 

Vi gick ut i väntrummet och sa hejdå till de andra. Sen gick vi mot utgången. 

Oscars perspektiv.

Wilma och Nadja kom in i rummet precis när jag tog Molly ifrån Stefan. Han satte sig ner och han pratade med mamma. 

- Älskling kan du fråga om jag kan få ett glas vatten? Sa Ellen och kysste mig. 

- Ja, jag kommer strax. Oscar reste sig och gick mot dörren. Jag stannade och hälsade på Wilma och Nadja och gick sen ut och frågade efter något att dricka till Ellen. Jag fick en flaska vatten och gick in till Ellen igen. Wilma höll Molly och Nadja stod bredvid. De log som idioter. 

- Hon är så perf. Allvarligt ni har skapat henne bra! Wilma skrattade när Nadja sa det. Jag kände hur jag blev helt varm i ansiktet. Men det var ju sant. Vår princessa var så perfekt som något kunde bli. Jag har längtat efter henne i nio månader. Att äntligen få träffa henne är underbart.  Molly började skrika och Wilma blev helt förskräckt. Hon gav Molly till Ellen och de sa hejdå  till oss. 

- Ja vad säger du Stefan? Ska vi åka hem nu och låta ungdomarna vila? Mamma log och reste sig upp. 

- Mmmh, vi gör så! Stefan log, kysste Ellen i pannan och sen Mollys hand. 

- Hejdå vi älskar er! Vi ses imorgon. Sa mamma och de gick ut. Ellen började amma Molly ochjag hoppade upp i sängen och lade mig bredvid Ellen. Mina två käraste ägodelar. Mina älskade princessor. 

- Imorgon får vi åka hem till vår värld. Leva hemma hos oss. Jag älskar er. Jag sa det och kysste Ellen. 

- Jag älskar dig Oscar. Detta är perfekt. Jag vill ha det såhär för alltid. Ellen log utmattat när hon sa det. 

Molly var klar så Ellen flyttade lite och lade sig lite på sidan så jag fick bättre plats, hon lade Molly på sitt bröst och hon sov så sött. Ellen log och kysste mig. Hon blundade och jag blundade också. Det gick knappt fem minuter innan hon somnade. Jag kunde inte sluta titta på dom. Min värld, mina princessor. 

- Jag älskar er. Viskade jag och lade mig ner för att somna. Jag somnade nästan direkt. 

Fortsättning följer!

#thefooo #foooer #fanfiction

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Han böjer sig fram och kysser mig. Jag är så full och chockad att jag bara besvarar den.  - Let's go to my hotel. Säger han och ler. - Men min pojkvän. Jag kan inte! Säger jag och tittar på honom. - I didn't understand a word but let's hit the...

"- Herregud. Varför har du inte sagt något innan? Oscars ögon var helt vattniga  när han sa det. Jag snyftade. Han kramade mig och drog mig intill honom. Jag satt och grät i hans famn. - Jag förstår att det varit super jobbigt. Men kolla hur du har...

- Imorgon får vi åka hem till vår värld. Leva hemma hos oss. Jag älskar er. Jag sa det och kysste Ellen.  - Jag älskar dig Oscar. Detta är perfekt. Jag vill ha det såhär för alltid. Ellen log utmattat när hon sa det.  Molly var klar så Ellen flyt...

- Jag litar på dig. Men jag vill inte att något ska dela på oss. Du är mitt allt och vår prinsessa kommer alltid behöva dig. Hon lade sina händer på mina och jag kände hur hon slappnade av.  - Ska vi ha en liten flicka? Jag blev så glad. Jag kände ...

"- Grattis. Men ni borde avvakta ett tag innan ni berättar det för andra! Marie log. - Tack, gud vad nervös jag var! Jag pustade ut och skrattade. - Jag trodde ni skulle mörda mig eller något. Oscar skrattade också och höll hårt om min hand. Jag kan ...