"- Herregud. Varför har du inte sagt något innan? Oscars ögon var helt vattniga  när han sa det. Jag snyftade. Han kramade mig och drog mig intill honom. Jag satt och grät i hans famn.

- Jag förstår att det varit super jobbigt. Men kolla hur du har det nu! Du har mig. Du har Molly. Du har alla du älskar nära dig och du får precis allt. Jag älskar dig. Jag tänker personligen se till att din mormor aldrig kommer i närheten av dig, Molly eller vår familj. Sicken jävla idiot hon är. Men trust me, jag kommer skydda er. Oscar sa det och han lät så vuxen. Han var bara snart 17. Men han var så trygg. 

- Jag älskar dig. Förlåt Enis. Jag sa det och tittade honom i ögonen. I skuggan av alla tända ljus så satt han och jag. Min älskade pojkvän höll om mig och i den stunden var allt så perfekt. 

- Jag älskar dig också och jag håller det jag lovar. Han tog tag i mitt huvud när han sa det och han kysste mig.

- Vi för alltid Oscar.

- Vi för alltid Ellen. "

(Förlåt för suuuuper dålig uppdatering men har haft mycket med skolan och så gick min dator sönder. Har en ny nu så räknar med att kunna skriva igent!) Ni får hemskt gärna säga vad ni tycker! ♥

______________________________________________________________

Kapitel 23

Ellens perspektiv. 16/5

- Men du har inget val Ellen. Du måste hämta Molly på dagis. Oscar lät irriterad och stressad.

- Men jag jobbar. Mitt arbete är viktigt, du får bara hopa över att träffa grabbarna idag. Svarade jag och suckade. 

- Ahmen gud, okej. Men nästa gång får du ställa upp. Sa Oscar.

Jag orkade inte diskutera så jag bara klickade honom. Det är alltid jag som har hand om Molly. 

De senaste dagarna hade gått extremt långsamt. Jag arbetade som fotograf och fotade för Elle magazine. Vilket innebar att jag väldigt ofta fick åka runt i hela världen och fota. Jag och Oscar var närmare nu än någonsin. Men Molly passade inte riktigt in i våra scheman. Så vi bråkade ibland om det. Men jag försörjde oss. Det var jag som fick hushållet att gå runt. Molly var fem månader och gick inte riktigt att ha med sig på alla resor därför blev hon ofta hemma med Oscar. Amanda var med på många utav mina resor men försökte hjälpa oscar så mycket det bara gick.

Jag har mitt drömjobb och jag tänker inte ge upp det. Detta är vad jag vill, vad jag ska och jag kommer inte ge upp min chans för att passa Molly. Hon var min älskade prinsessa, men jag måste få ha en karriär också. Jag stod inte ut med att Oscar eller Amanda skulle betala allt. Jag klarar mig själv.

Om bara några minuter skulle jag och Amanda flyga i Elle's flygplan till L.A och fota underklädes bilder. Man blev faktiskt chockad över hur många svenskar där var på som jobbade. Det var skönt att slippa prata engelska hela tiden, men samidigt så känndes det konstigt.

- Hallå spänn fast dig vi ska lyfta nu. Sa Amanda och avbröt mina tankar.

- On my way babe. Svarade jag och knäppte bältet.

- Idag kommer Barbra Palvin stå modell. Jag stylar henne sen så väljer teamet hennes kläder och så fotar du. Vi blir kvar tills på söndag. Så det blir en härlig weekend med mycket jobb. Amanda log och hämtade andan. Visst jag pratade också stockholmska nu men jag kunde inte förstå hur snabbt hon kunde prata. 

- Ja men killarna och Molly kommer imorgon för de var tvugna att spela in det sista till deras nya platta. Sa jag och tittade sedan ut igenom fönstret. 

- Det är så underbart! Vi kan äntligen resa jorden runt med vår familj. Sa Amanda och lutade sig mot mig.

- Ja, jag önska bara att det hade kunnat vänta två år. Det är så jobbigt att behöva dra Molly överallt. Bara tänk så hemskt för henne, nya människor överallt. Sa jag och lade min hand på amandas ben.

- Men varför anställer du inte den nannyn jag erbjudit? Svarade Amanda snabbt.

- Så jag blir som din pappa och missar hela hennes uppväx? Nej tack. Ta inte illa upp men vill verkligen inte ha det så! Det blir mer synd om henne då. Sa jag och log.

- Du har rätt. Men lite hjälp hade ju inte skadat. Svarade Amanda och tog min hand.

- Sant men jag får tänka på det. Just nu ligger all min fokus på dig och Felix. Vad händer egentligen? Sa jag och tittade Amanda i ögonen.

- Ja jag älskar honom mer än livet själv men han har blivit så annorlunda. Han tror att han äger mig och det är så jobbigt. Han tror seriöst att han kan göra vad han vill och ändån ska jag krypa tillbaks. Han går gymnasiet och jag "sitter hemma". Han är bara frånvarandes men han lovade att ändra sig! Säger Amanda och blundar, lutar sig tillbaka och släppte min hand. 

- Jag har förstått det, och sen allt med Ogge.. Han hotar att lämna gruppenn för han trivs inte med Enis. Allt käns som mitt fel, hade jag bara aldrig blivit mobbad så hade Oscar inte hjäpt mig och då hade detta aldrig hänt. 

- Du har inte gjort något fel. Livet blir perfekt som det är. Du är snart 17, har ett av världens bästa jobb, ett barn, ett eget företag och tar hand om din pojkvän. Ni funderar till och med på att flytta till Los Angeles. Amanda säger det och för en gångs skull så inser jag att hon har rätt. Jag har världens bästa liv.  Alla tjejer drömmer om att få vara mig och alla killar drömmer om att få vara med mig. Jag är tillsammans med världens finaste Oscar som är medlem i Sveriges och Europas största pojkband. Inte nog med att de lyckats i Sverige, det börjar också slå internationellt. Jag är så stolt över hur långt jag kommit på knappt ett år. Det känns som typ 20 år minst men det har gått 13 månader.

Oscars perspektiv.

- Kat tar du Molly? Sa jag och lade Molly i Kats knä.

- Nej ta bort den! ta kräkmaskinen ifrån mig! Säger Kat och stirrar på mig med stora ögon. 

- Men jag kommer snart, be Mickis eller Daff hjälpa dig. Svarar jag och skrattar. 

Jag går mot vår danslokal och möts av ett gäng skrikandes killar när jag öppnar dörren.

- EEEEHYY BOYS. Stop it! Vad har hänt? Skriker jag till och går in. 

- Ogge vill sluta nu, han tycker det räcker men vi kan inte ge upp. Säger Omar och stirrar surt mot mig. 

- You guys, skärp er. Vi kämpar tillsammans. Sa jag och gick fram för att ställa mig mellan Omar och Ogge.

- Men vi är rika, vi klarar oss. Vad är det vi vill ha? Jag är nöjd och jag står inte ut att vara med er arroganta jävlar. Ni har blivit så dryga. För fan skärp er. Säger Ogge och försöker gå förbi mig för att gå mot Omar.

- Ingen lämnar. Vi ska bli större okej. Bara kämpa. Vi måste lösa detta. Säger Felix och ser förtvivlad ut. 

- Ja boys vi fixar detta. Ska vi sätta oss ner och prata? Frågar jag och tittar först på Ogge och sen på Omar och sist Felix. Jag undrar seriöst varför vi dragits från varandra men jag vill inte sitta och leka kurator. De satte sig ner i en ring. Som man gjorde på dagis. 

- Well, Ogge vad har hänt? Sa jag och satte mig ner. 

- Jo Omar gav ut mitt nummer till några tjejer och sen låg han med tjejen jag var på g med. 

- Men det var inte meningen! Jag visste in.. Sa Omar men Ogge avbröt snabbt. 

- Sluta ljug. Sa Ogge och skrattade. 

- Vi ska flytta till LA och ni bråkar såhär? Vi måste lösa detta! Vi kan bara inte sluta nu. Vi är större än  One Direction nu. Vi är en familj och vi lämnar ingen utanför. Bara be om ursäkt och försök gå vidare. Jag vet att det är svårt men vi klarar det. Vi är 16/17 år gamla snart och jag tänker inte förstöra våra chanser. Gjort är gjort, bara lova att inte göra om det igen. Detta känns som att sitta på ett dagis och prata med småbarn. Sa jag och tittade efter deras reaktioner. 

Ogges Perspektiv.

- Men det är väl klart att vi är en familj, jag behöver bara ha mitt ifred. Tänk om någon skulle ta Ellen ifrån dig Oscar? Hur hade du kunnat gå vidare och spenderat 5 dagar i veckan med den personen? Sa jag.

- Men det är skillnad. Ni hade snackat i två veckor och Ellen är mamma till mitt barn. Ni är så barnsliga. Snälla kan ni inte för min skull bara bli sams och gå vidare. Jag vill inte förlora er. Ni är mina boys, brothers, bästa vänner. Säger Oscar och tittar på mig med sina bestämda valpögon. 

- Fan förlåt för att jag överreagerar. Ska inte göra om det igen. Vi kom hit för att planera vår flytt i augusti, inte för att bråka. Säger jag samtidigt som jag reser mig upp och går mot Omar. Han reser sig upp och kramar mig. 

- Förlåt. Fan det var inte meningen. Jag ska inte göra om det, jag lovar. Säger Omar och blinkar bort sina tårar. 

Ellens perspektiv. 

- Ja Molly har feber så vi stannar hemma. Men Felix och Ogge kommer. Säger Oscar i telefonen och jag klickar honom. Här sitter jag själv på hotellet i L.A och väntar på sällskap. Amanda hade dragit på första bästa fest hon blivit bjuden på. Det var hemma hos Selena Gomez. Hur fan hon lyckats bli bjuden dit vet jag inte. Men jag var så glad för att träffa min familj att jag valt att stanna hemma. Men nu kommer min familj inte. Jag orkade inte mer. Jag gick mot minibaren och utan att tänka mig för så tog jag ut en flaska Tequila och hällde upp i ett glas. Jag tog några klunkar och satte mig på golvet med flaskan i handen för mina ben skakade. Vart det nu jag skulle bryta ihop och låta all min smärta rinna ut med mina tårar? Jag tog några klunkar till och sen så hörde jag hur dörren låstes upp. Jag satte in flaskan i ett skåp, torkade bort mina tårar och reste mig. 

- Men heeeeej Felix! Amanda är ehm, på fest. Jag tänkte gå ut och clubba istället ifall du ville? Med dig så kommer mna ju in överallt! Säger jag och inser att jag redan är full. 

- Ah men ska vi dra direkt? Du ser fixad ut? Synd att Oscar inte kunde komma. Ogge är på hotellet där hans typ nya flickän bor..! Säger Felix och skrattar.

Vi sitter i taxin på väg mot någon fancy clubb. Jag är redan ganska full men ändån dricker vi ur en champangeflaska. 

- Du vet att vi inte får dricka va? Men jag kan säga att jag bryr mig inte just nu. Säger Felix och skrattar.

- Åh vad gullig du är hjärtat! Säger jag och ler innan jag tar en klunk till.  Taxin stannar och chauffören går ut för att öppna dörren åt mig. Jag kliver ut men kan knappt gå med mina skyhöga klackaskor så Felix ansluter snabbt och leder mig in. Där är några papparazzis som tar några bilder men vi skyndar oss in. Vi går förbi kön och jag dör av lycka när vi kommer in och de spelar Levels så högt att hjärtat slår i takt till musiken. 

- Vi ses sen hjärtat! Viskskriker jag i Felixs öra och precis när jag ska böja mig därifrån så pussar Felix mig. Jag tittar konstigt på honom och alla runt omkring stirrar. Jag bara vänder mig om och går till baren.

- Two shots of tequila please! Säger jag och ler. 

- Make it four and use my card. En kille sträcker fram sitt kort och det tar ett tag innan jag ser vem det är. Det är Matt Bomer. Min största crush. Vad händer. Jag blir helt chockad och kommer inte på vad jag ska säga.

- Tack! oh i mean, thanx. i'm from Sweden and forgot that you don't undertand swedish here.Säger jag och skrattar. Jag dör av lättnad när jag ser honom skratta. Men vad vill han mig? Han är typ stengammal.

- I count to three and then we take them bouth. Säger han och ler. Jag hade inte ens sett att de satt shotsen på baren. Han räknar till tre och sen tar vi båda. Han ber om två till och vi gör detsamma. Jag är redan så full att jag knappt kan stå. Han drar ut mig på dansgolvet och vi står där och dansar i vad som känns som i en evighet. Han är min stora kändiscrush. Jag vet inte hur jag ska bete mig eller ens andas. Drömmer jag? Detta är så sjukt. Min hjärna går på högvarv och för varje ord han säger så blir jag mer och mer trollbunden. 

Han böjer sig fram och kysser mig. Jag är så full och chockad att jag bara besvarar den. 

- Let's go to my hotel. Säger han och ler.

- Men min pojkvän. Jag kan inte! Säger jag och tittar på honom.

- I didn't understand a word but let's hit the bar once more before leaving. Säger han och drar mig till baren. Vi tar vars en shot till och sen går vi mot utgången. Jag ser inte Felix någonstans och går bara efter Matt. Han håller mig i handen och hans hand är så otroligt stor jämfört med min. 

Alla fotografer tar en massa bilder och skriker efter mig, oss, men jag bara fljer med honom. Vi hoppar in i hans limousine och han lägger sig halvt över mig och kysser mig. 

Fortsättning följer.