- Imorgon får vi åka hem till vår värld. Leva hemma hos oss. Jag älskar er. Jag sa det och kysste Ellen. 

- Jag älskar dig Oscar. Detta är perfekt. Jag vill ha det såhär för alltid. Ellen log utmattat när hon sa det. 

Molly var klar så Ellen flyttade lite och lade sig lite på sidan så jag fick bättre plats, hon lade Molly på sitt bröst och hon sov så sött. Ellen log och kysste mig. Hon blundade och jag blundade också. Det gick knappt fem minuter innan hon somnade. Jag kunde inte sluta titta på dom. Min värld, mina princessor. 

- Jag älskar er. Viskade jag och lade mig ner för att somna. Jag somnade nästan direkt.

_______________________________________________

Kapitel 22. 

Ellens perspektiv.

17 januari 2014. 

Jag sov inte mycket, jag sov i knappt i sextimmar. Ammade Molly och gick på toa. Jag var helt utmattad, men det gick bra. Jag var så glad för min lilla tjej. På morgonen gick vi till en läkare som undersökte Molly. Hon var helt frisk och han sa att vi fick åka hem. Så Amanda skulle komma och hämta oss med hennes mamma. 

Jag kom in på rummet efter att ha gått på toa och bytt om. Där stod Oscar och höll om henne. Det var så fint. Herregud han var perfekt. Jag älskade allt med honom, hans störda blinkningar, sättet han alltid pekade med fingrarna, så som han gick, hur han svalde, hur han andades. Jag älskade allt med honom. Precis varenda millimeter av honom. Han var så perfekt, speciellt nu när han är pappa åt vår lilla Molly.

- Men hej älskling, hur mår du idag? Amanda sa det bakom mig och jag hann inte ens vända mig innan hon kramade mig. 

- Jag mår hyfsat bra. Lite öm men annars är det bra! Jag log och kramade henne tillbaks. Oscar tittade på oss och han log när han såg den lilla rosa väskan Amanda hade med sig. 

Hon gick in i det vita tråkiga rummet och ställde väskan i sängen och öppnade den. Hon tog upp världens sötaste kläder. Allt var rosa och vitt. Det var så himla fint och det såg verkligen ut som kläder för dockor. Jag gick in efter Amanda och satte mig på sängen. 

- Ska jag byta kläder eller? Sa Oscar och lade Molly i sängen framför mig. Hon halvsov och såg så fridfull ut.

- Visst, gör du så älskling. Jag log och jag blev helt varm i hela kroppen. Jag tittade på Oscar när han tog en ljusrosa body och ett par vita byxor och lade dem bredvid Molly. Han knäppte upp knapparna på den lila bodyn hon hade på sig och bytte snabbt om på henne. Han gjorde det så bra. Jag tittade på Amanda och hon var helt tårögd. 

- Herregud jag vill bara äta upp henne. Amanda torkade sina tårar och tog upp sin telefon för att fota. 

- Amanda du får inte lägga upp bilderna någonstans! Oscar tittade på mig när han sa det.

- Vi vill helst göra det själva. Jag log och tittade på Amanda.

- Klart jag inte gör det! Men jag måste få fota er! Ni är så perfekta tillsammans! Hon log och klappade Molly innan hon satte upp bilbarnstolen i sängen. Jag ställde mig upp och satte på Molly sin overall, sina vantar och hennes mössa. Jag satte henne i den svarta barnstolen och knäppte fast henne. Jag lade en rosa filt över henne och rättade till hennes mössa. Amanda lade samtidigt ner alla grejer i våra väskor och började gå mot dörren. 

Jag tittade runt i det lilla vita rummet för att se så att vi fått med oss allt. Det hade vi.

- Jag tar henne! Sa Oscar och tog bilbarnstolen. 

- Vi säger till i receptionen att vi går nu. Väntar din mamma där nere? Jag kollade först på Oscar och sen Amanda. 

- Ja så vi skulle bara gå ner när vi är klara! Amanda log och lyfte sitt långa ljusbruna hår från så det hamnade ovanför jackan. 

- Det är ganska kallt ute så se till att hon inte fryser! En dam som stod bredvid receptionen log medans hon sa det. Jag kände igen henne så mycket. Var hade jag sett henne innan? Då slog det mig. Det var min mormor. Jag tappade andad och jag blev helt yr. Jag tog tag i Oscar och Amanda gick mot mig.

- Jag sa till att vi gick nu! De gav mig en lista på nummer som kan behövas och en återbesökstid om tre dagar. 

Damen eller ja min mormor stirrade på oss. Amanda tittade på henne gapandes och tittade sen på mig. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Ska jag fråga henne? Vad är detta? Jag orkade inte mer. 

- Jag heter Irene och jag är din. Hon han inte ens säga klart innan jag slängde det ur mig.

- Mormor. Amanda tittade på mig och Oscar tog tag i min arm. 

- Men hur hittade du mig? Jag tittade på henne och hon bara log. 

- Jag har letat efter dig i hela ditt liv. Jag har aldrig ens fått chansen att prata med dig. Sist jag såg dig var du två månader gammal. Hon sa det och tog ett steg närmre mig. Jag backade. Jag såg hur Oscar ställde Molly på ett bord och knäppte upp hennes overall och tog av henne vantarna och mössan. 

- Jag har undvikit dig för jag tycker inte vi kan få en sund relation efter att jag fick reda på allt. Jag vill inte ha något med dig att göra. Du är fan den hemskaste personen på jorden. Varför lät du min mamma göra så? Varför lät du din dotter göra så? Du fick min mamma att ta sitt liv. Du fick min mamma att skära sönder sig. Jag hatar dig och min dotter kommer aldrig få träffa sin mormor tack vare dig. Jag vill inte ha kontakt med dig. Jag hopapdes att jag aldrig skulle få se dig igen. Sa jag och lutade mig mot Oscar. Jag blev förvånad över att jag sa det. Inte ens Amanda visste detta.  Men mormor tittade på mig och hennes ögon blev helt blanka. 

- Men du vet inte vad som hänt gumman. Du måste förlåta mig. Det var inte mitt fel. Började hon men jag avbröt henne. 

- Jag har läst hennes brev flera gånger. Jag vet vad du utsatte henne för. Jag vet hur sjuk du är. Jag vet allt jag behöver veta. Jag kommer aldrig ens berätta om dig för min dotter. Du är mindre än inget för mig. Fan vad du äcklar mig. Lämna mig ifred. Jag sa det och kände hur ögonen vattnades och jag visste att  tårarna skulle börja rulla ner för kinderna. Så jag gick. Jag gick ut därifrån. Min mormor som såg ut precis som min mamma fast äldre, hon kom hit för att få träffa mig. Jag kan aldrig förlåta henne. Jag var helt skakig. Jag vill inte ha något med henne att göra. Någon avbröt mina tankar, tog tag i min axel och jag vände mig om. 

- Jag finns här älskling. Vi åker hem nu. Sa Oscar och tittade på mig. Han stod där med Molly i barnstolen. Amanda stod några steg bakom honom. Jag klarade av att hindra mig själv från att gråta och log. 

- Nu åker vi hem! Jag kysste honom och sen tryckte jag på knappen till hissen. Vi gck in i hissen och jag tryckte på våning ett. Jag knäppte overallen och satte på henne mössa och vantar igen. Molly var så söt när hon sov.

Vi gick mot utgången och då såg jag att det snöade. Det var hur mycket snö som helst på gatorna. Säkert tjugo centimeter. Jag tittade ut och log. Jag älskar snö nästan lika mycket som jag älskar Oscar. 

Vi tog ett steg till mot dörren.

- Vänta lite! Jag sa det och Oscar stannade. Amanda stannade också och skrattade. Jag böjde mig ner och såg att Molly öppnade sina ögon. 

- Älskling, bli inte rädd nu. Det vita du kommer se är snö. Det är inte farligt men kallt. Efterosm att vi bor i Sverige så kommer du få se mycket snö i ditt liv. Men detta är första gången du ser det. Det är fantastiskt fint och jag hoppas du älskar det lika mycket som jag älskar det. Jag pussade henne på kinden och lade filten på henne. 

- Sluta Ellen! Du får mig att gråta! Oscar log och jag såg att han retades med mig. Jag skrattade och ställde mig upp. Jag tog tag i Oscars lediga arm och vi gick ut. Bilen stod 10 meter ifrån ingången så det var inte långt att gå.

Jag gick igenom snön och öppnade dörren. Oscar hoppade in på andra sidan och vi satte fast bilstolen och sen stängde jag dörren och hoppade in i bilen. Amanda satte sig där fram och vi åkte. 

- Grattis! Ni kommer bli jättebra föräldrar! Jag finns alltid här om ni har frågor eller behöver hjälp. Amandas mamma Linn var hur snäll osm helst och när hon sa det så log hon med hela asniktet. Amanda hade blivit så himla mycket gladare när de började umgås. Hennes mamma bryr sig verkligen. Hon har inte bara blivit Amandas mamma igen, utan det kändes som min mamma också. 

Hon svängde in och ställde sig precis utanför vårt port. 

- Tack så jätte mycket! Jag log och kramade Linn halvt där jag satt i baksätet. 

- Det är lungt! Ni kan ta med er barnstolen för jag har en hemma vi kan ha i min bil! Sa Linn och log. 

- åh vad snällt! Då gör vi så! Oscar tittade på henne när han sa det. Han hoppade ur bilen och tog ut Molly. Amanda hoppade ut och tog våra grejer och jag gick ut samtidigt som Linn. Det var inte jätte kallt men det snöade. Jag älskar snö. Mitt liv var så perfekt nu. Det är helt sjukt. Jag kunde inte sluta le.Men Molly vaknade när vi öppnade portdörren och jag fick ta upp henne och bära henne upp. 

Oscars perpsektiv.

Ellen bar upp Molly för trapporna för att försöka trösta henne. Jag skyndade mig att låsa upp dörren. När jag öppnade dörren så var där tänt och jag slogs av häpnad. Där stod korgar med bebissaker i hela vardagsrummet, där var ballonger, blommor, nallar och allt möjligt överallt. Jag blev helt chockad. 

- Det är dina fans och kompisar som skickat, vi har försökt ta hit det mesta idag men fick inte med allt! Linn log och lade armen om Amanda medans hon sa det. 

- Fan vad gulliga foooers är! Ellen log medans hon klädde av sig. Hon gick och satte sig i soffan och började amma Molly. 

- Tack så mycket. Ni är seriöst bäst! Sa jag och kramade om dom. Jag gick in och tände lamporna i våra rum. Jag började ta in bebisgrejerna på Mollys rum och började sortera. Amanda hjälpte mig och Linn lagade mat. 

- Nej men vad duktiga ni är! Sa Ellen när hon gick in i rummet. Hon lade ner min princessa i korgen och satte sig på golvet för att hjälpa oss. Vi hade fått massor av söta kläder. Seriöst hur mycket som helst! Nallar fanns där flera hundra av och ballonger så det stod härliga till! Det var så skönt att läsa alla "Grattis och lycka till" kort. Mina foooers är så gulliga. När vi fixat en del så kom Linn in och sa att maten var klar. Amanda och Ellen gick ut och satte sig vid matbordet, jag tog korgen och gick ut och ställde den i vardagsrummet. Jag ville ha koll på henne. 

- Aw enis, så gullig. Ellen fnissade när hon sa det och kysste mig. 

- Jag gjorde bara pasta bolognese. Sa Linn och tittade förbryllat på oss. 

- Det är så lungt! Jag älskar det! Sa jag och skrattade. De andra skrattade också och sen åt vi. 

- Tack det var supergott! Ellen log och tog våra tallrikar och gick ut i köket.

- Det var så lite så! Linn log och hjälpte Ellen bära ut allt. 

- Jag kan inte fatta att ni har en liten bebis. Asså hur känns det Oscar? Amanda tittade på mig med stora ögon.

- Det går inte ens att förklara. Jag älskar dem mer än allt annat. Jag kan inte ens förklara hur det kändes när jag hörde Molly skrika första gången. Men hur ska jag beskriva det? Precis om du tar en swag Ellen och en swag Oscar och sen en liten swag blanding av det. Jag sa det och så hörde jag tjejerna i köket skratta. Amanda skrattade och jag kunde inte låta bli att tänka på första gången jag träffade Ellen. Jag såg Amanda först, tyckte hon var snygg. Men det kommer dom aldrig få veta. 

Ellens perspektiv. 

Klockan var kvart över åtta och vi låg i soffan. Molly låg och sov på mitt bröst och Oscar låg halvt över mig. Det var så mysigt. Min perfekta familj. 

Vi kollade på gamla avsnitt av pretty little liars och jag hörde hur båda mina älsklingar andades. Det går inte ens att beskriva hur mycket dom betyder för mig. Dom betyder mer än allt. 

- Men du måste berätta för mig om din mormor och mamma. Oscar avbröt mina tankar. 

- Men jag vill inte. Jag har lyckats komma över det. Jag sa det och försökte hålla tillbaks tårarna. 

- Men babe, du måste berätta det. Om du vill kan du skriva ner det, ifall det är lättare? Oscar tog tag i min hand och kramade den. Han tog min hand och lade den på hans kind. 

- Jag älskar dig och finns alltid här. Detta är något vi måste prata om. Snälla älskling. Han tittade på mig och det kändes som om jag kvävdes. 

- Okej, jag ska bara lägga ner Molly. Jag sa det tyst och lade ner henne i korgen. Jag gick och satte mig på golvet. Oscar satte sig på golvet med mig. 

- Min mamma blev utsatt för ett helvete. Hon blev våldtagen och misshandlad av mormors pojkvänner. Hon mådde så dåligt så hon försökte ta sitt liv flera gånger. Mormor sa hur världelös hon var. Min pappa sa att han aldrig träffat en elakare människa. Men en dag så hjälpte pappa min mamma att rymma. Hon bodde hos pappa och de var super lyckliga. De skulle gifta sig och min mamma var gravid. Hon fick mig och vi levde bra,pappa tjänade bra och mamma var hemma med mig. Mamma hade ärr exakt överallt. För hon hade bränt sig och skärt sig så mycket. En dag när jag var typ två månader så kom en kille och hämtade mamma när pappa jobbade. Hon lämnade mig hos grannen och lade ett brev på bordet. Det var mormors pojkvän som tog tillbaks henne. Han tyckte att han inte var klar med mamma och då var hon 18. Hon kunde inte försvara sig.  I brevet berättade hon allt som hade hänt. Hon skrev hur mycket hon älskade mig och att jag alltid skulle betyda allt för henne. Men min mamma kom aldrig därifrån. Han stängde in henne hos mormor. Mormor var full dygnet runt. Han också. En kväll så våldtog han mamma och misshandlade henne svårt. Hon hade det så i två veckor. Sen en kväll så tog hon sitt liv. Då lämnade hon ytterligare ett brev. Till mig. Mormor postade det till min pappa. Så ja jag hatar henne. Hur kan man göra så? Jag saknar min mamma. Jag har alltid kännt mig så ensam. Detta är den korta versionen. Du kan få läsa breven om du vill.

- Herregud. Varför har du inte sagt något innan? Oscars ögon var helt vattniga  när han sa det. Jag snyftade. Han kramade mig och drog mig intill honom. Jag satt och grät i hans famn.

- Jag förstår att det varit super jobbigt. Men kolla hur du har det nu! Du har mig. Du har Molly. Du har alla du älskar nära dig och du får precis allt. Jag älskar dig. Jag tänker personligen se till att din mormor aldrig kommer i närheten av dig, Molly eller vår familj. Sicken jävla idiot hon är. Men trust me, jag kommer skydda er. Oscar sa det och han lät så vuxen. Han var bara snart 17. Men han var så trygg. 

- Jag älskar dig. Förlåt Enis. Jag sa det och tittade honom i ögonen. I skuggan av alla tända ljus så satt han och jag. Min älskade pojkvän höll om mig och i den stunden var allt så perfekt. 

- Jag älskar dig också och jag håller det jag lovar. Han tog tag i mitt huvud när han sa det och han kysste mig.

- Vi för alltid Oscar.

- Vi för alltid Ellen.

Fortsättning följer! 

De virade in henne i en rosa filt och lade henne på Ellens bröst. Hon var så vacker. 

- Vackraste personen på jorden. Jag tittade på Oscar medans jag sa det. 

- JA! Tack jag älskar er. Sa Ellen ansträngt.

- Vår Molly är perfekt. Oscar sa det och kramade Ellen och lilla Molly.

Där stod vi. Med vår nya lilla familj. Jag älskar det. Jag älskar dom. 

_________________________________________________

Kapitel 21. 

Ellens perspektiv.

16 Januari 23:45.

Jag tittade på henne. Molly var perfekt. Hennes små fingrar. Hennes små tår. Hela hon var perfekt och hon var vår. Oscar låg bredvid mig i sängen och Amanda & Marie satt brevid. Mina tårar rann längst med kinderna och Oscar torkade bort dom. Just nu sov Molly. Jag har aldrig sett någon så perfekt. Att jag äntligen fick träffa vår älskling som vi väntat på i nio månader. Seriöst, folk vet inte vad lycka är föräns de ser sitt första barn. Det var så himmla magiskt. Jag kan inte ens beskriva med ord hur jävla glad jag är. 

- Hon är så perfekt, en miniblandning av er. Amanda avbröt mina tankar och jag tittade upp från Molly.

- Vår familj. Det är obeskrivligt vad jag älskar er. Svarade jag och jag kände hur ögonen vattnades igen. 

- Detta är fan de bästa som hänt mig. Oscar sa det och log med hela ansiktet. 

- Jag går ut och informerar! Den ena sjuksköterskan sa det och var påväg ut genom rummet.

- Jag kan göra det! Det är trots allt min familj som sitter där. 

- Okej, gör så men ni får bara ta in två åt gången. Ni är redan många här inne. Sjuksköterskan log och gick ut.

Amanda reste sig upp, rörde Molly försiktigt på kinden och gick ut. 

Felix perspektiv.

Jag satt i väntrummet på sjukhuset och tittade på klockan. Det gjorde vi alla. Min pappa, Ellens pappa, Omars mamma Wilnur, Omar, Ogge, Nadja och Wilma satt med mig. Vi kallpratade då och då men vi var alla nervösa. Klockan verkade gå super långsamt. Klockan var nästan 23:50 och vi hade suttit där i fyra timmar. 

- DET BLEV EN FLICKA OCH HON MÅR BRA! Amanda slängde sig in i rummet och hon såg helt färdig ut. Alla reste sig upp och började prata med henne. 

- JA ta't lungt. Hon mår bra, Oscar mår bra och lilla Molly mår bra! Vi får bara vara två åt gången. Så Stefan, jag och någon annan an gå in! Amanda försökte svara på alla frågor och ala blev tysta. 

- Men jag följer med in först om det är okej? Sa Ogge och tittade på Amanda. 

- Jag kan vänta. Så gå ni in! Sa jag och tittade på Amanda. Jag kramade henne och sen gick dom. 

Vi satt och log mot varandra i väntrummet. 

- Fan vad skönt att allt gick bra! Wilnurs ögon var fyllda av tårar och Omar kramade henne. Wilma och Nadja satt och kramade varandra. 

Ogges perspektiv. 

Jag gick bredvid Stefan mot rummet där Ellen och Oscar satt med sin bebis. Jag hade kommit Ellen mycket närmre nu de senaste månaderna men Oscar var inte jätteglad för det. Men jag var så glad för deras skull. 

Vi gick in på rummet och där låg Ellen i sängen och Oscar stod bredvid med bebisen i famnen. 

- Hon är så fin! Grattis! Jag gick fram och gav en nalle och ett kort till Ellen. Sen gick jag fram till Oscar och kramade honom och kollade på Molly. 

- tack! Vill du hålla henne? Oscar log när han sa det och han verkade vara världens gladaste kille. 

- Nej jag vågar inte! Hon är så liten! Alla skrattade när jag sa det, så jag blev lite röd i huvudet. 

- Grattis älskling. Stefan kramade Ellen och han grät. Så hon började också gråta. 

- Tack pappa! Snyftade Ellen och jag blev helt tårögd. De var allihopa så sårbara. Oscar gick fram till Stefan.

- Vill du hålla ditt barnbarn Molly? Oscar log. Stefan torkade sina tårar och sen sträckte han ut armarna.

- Jätte gärna! Han log och Oscar lade Molly i hans famn. Det var så himla fint att se. 

När Amanda hade tagit kort på dem och på Molly så gick vi ut.

Omars perspektiv. 

När Amanda och Ogge kom tillbaks till väntrummet så reste sig jag, mamma och Felix oss upp. Amanda gick tillbaks till Ellens rum och när vi kom in genom dörren så såg jag att Sefan höll Molly. Hon sov, och hon var så otroligt liten. Jag blev helt rörd och min mamma började gråta.

- Men gud vad söt hon är! Jag sa det och Oscar vände sig om. Oscar gick fram till mig och kramade mig. 

Mamma gav en nalle, ett paket och ett kort till Ellen. Hon log men jag såg att hon var helt utmattad. 

- Nej vad fin hon är. Grattis! Jag finns alltid här om det är något! Mamma lät helt rörd när hon sa det och satte sig på en stol bredvid Marie och de började snacka. 

- Hon är perfekt. Hon är vår och jag längtar tills vi får ta hem henne! Oscar log och lade sig bredvid Ellen igen. Han  höll om henne och hon såg så lycklig ut. De var verkligen perfekta för varandra. Vi stod en stund och pratade med dom. Sen så sa jag och mamma hejdå och gick ut ur rummet. Mamma såg så glad ut och hon kramade mig.

- De är perfekta för varandra. Barnet är världens gulligaste. Du borde vara stolt över att bli farbror Omar nu. Hon skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta. 

Vi gick ut i väntrummet och sa hejdå till de andra. Sen gick vi mot utgången. 

Oscars perspektiv.

Wilma och Nadja kom in i rummet precis när jag tog Molly ifrån Stefan. Han satte sig ner och han pratade med mamma. 

- Älskling kan du fråga om jag kan få ett glas vatten? Sa Ellen och kysste mig. 

- Ja, jag kommer strax. Oscar reste sig och gick mot dörren. Jag stannade och hälsade på Wilma och Nadja och gick sen ut och frågade efter något att dricka till Ellen. Jag fick en flaska vatten och gick in till Ellen igen. Wilma höll Molly och Nadja stod bredvid. De log som idioter. 

- Hon är så perf. Allvarligt ni har skapat henne bra! Wilma skrattade när Nadja sa det. Jag kände hur jag blev helt varm i ansiktet. Men det var ju sant. Vår princessa var så perfekt som något kunde bli. Jag har längtat efter henne i nio månader. Att äntligen få träffa henne är underbart.  Molly började skrika och Wilma blev helt förskräckt. Hon gav Molly till Ellen och de sa hejdå  till oss. 

- Ja vad säger du Stefan? Ska vi åka hem nu och låta ungdomarna vila? Mamma log och reste sig upp. 

- Mmmh, vi gör så! Stefan log, kysste Ellen i pannan och sen Mollys hand. 

- Hejdå vi älskar er! Vi ses imorgon. Sa mamma och de gick ut. Ellen började amma Molly ochjag hoppade upp i sängen och lade mig bredvid Ellen. Mina två käraste ägodelar. Mina älskade princessor. 

- Imorgon får vi åka hem till vår värld. Leva hemma hos oss. Jag älskar er. Jag sa det och kysste Ellen. 

- Jag älskar dig Oscar. Detta är perfekt. Jag vill ha det såhär för alltid. Ellen log utmattat när hon sa det. 

Molly var klar så Ellen flyttade lite och lade sig lite på sidan så jag fick bättre plats, hon lade Molly på sitt bröst och hon sov så sött. Ellen log och kysste mig. Hon blundade och jag blundade också. Det gick knappt fem minuter innan hon somnade. Jag kunde inte sluta titta på dom. Min värld, mina princessor. 

- Jag älskar er. Viskade jag och lade mig ner för att somna. Jag somnade nästan direkt. 

Fortsättning följer!

#thefooo #foooer #fanfiction

- Jag litar på dig. Men jag vill inte att något ska dela på oss. Du är mitt allt och vår prinsessa kommer alltid behöva dig. Hon lade sina händer på mina och jag kände hur hon slappnade av. 

- Ska vi ha en liten flicka? Jag blev så glad. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar och jag lutade mitt huvud mot hennes kind. 

- Ja vi ska få en prinsessa. Viskade hon till mig och lade sin ena hand på min kind. 

- Jag älskar er mer än allt annat på jorden. Jag sa det och kysste henne. 

______________________________________________________________________________

Kapitel 20.

Ellens perspektiv.

Torsdag 16 Januari.

- Men vi är påväg nu. Jag ska bara klä på mig ytterkläderna och ta min väska. Jag pratade med Amanda i telefon och var påväg för att möta henne och Felix på Arlanda. 

- Okej vi är snart framme. Så skynda er! Sa Amanda och fnissade. Jag hörde hur Felix skrattade i bakgrunden. 

- Vi ses snart hjärtat! Sa jag och lade på. 

- OSCAR VI MÅSTE GÅ NU!!!! Ropade jag och kände en smärta i magen. Jag blev lite rädd. Jag är i nionde månad men jag är inte redo för att föda. Jag kommer dö eller något. 

- Ja ska vi gå då? Oscar sa det samtidigt som han tog tag i min arm. Han log mot mig när jag vände mig mot honom. Men leendet bleknade snabbt bort.

- Hur är det Ellen? Hans röst darrade och han såg super nervös ut. 

- Det gör ont. Men inte så mycket. Vi går nu för vi måste möta Amanda. Det var januari så det var ganska kallt så jag frös. Men vi skyndade oss ut till taxin och hoppade in. Oscar sa att vi skulle till Arlanda och taxin körde. 

Det gjorde ondare men jag tänkte inte på det. Jag var så glad att äntligen få träffa Amanda igen. Hon och felix hade varit nere i skåne under jullovet och träffat Amandas pappa. 

Vi var ungefär 10 minuter ifrån Arlanda flygplats och det gjorde jätte ont. Det blev helt blött och det kändes som om jag kissade på mig. Jag gapade stort och tog tag i Oscars ben.

- Fan Oscar. Jag tror vattnet gick. Man hörde min panik i rösten och Oscar stirrade chockat på mig.

- VÄNTA. KÖR OSS TILL SJUKHUSET! VI SKA FÅ BARN. Skrek Oscar och taxichauffören vände och körde mot sjukhuset. 

- Oscar jag måste hem och hämta väskan först.  Jag tittade på honom och knep varje gång jag fick en värk. 

- Jag tog med den. Jag kände lixom det på mig. Han ler helt ansträngt och tog mig i handen. Han tog upp sin telefon och ringde någon.

- Hej Felix kan jag få prata med Amanda? Han lät helt nervös och han klämde min hand hårt. 

- Ellen och jag är påväg till Sjukhuset. Det blir sös, så kom dit. Kan ni ta er dit själva? Han log mot mig. Men jag såg att han var super nervös. Han lade på och ringde någon annan. 

- Det är dags. Ring mina föräldrar och säg åt dom att köka till Södersjukhuset. Han lade på och knäppte upp sitt bälte. Han flyttade närmre mig. 

- Gör det ont babe? Frågade han mig och tog tag i min andra hand också.

- Som fan. Can't do this. Jag dör Oscar. Jag kunde inte tänka mig hur ont det skulle göra om det redan gjorde såhär ont. Jag som trodde jag skulle dö av mensvärk. Jag kommer svimma eller dö. 

- Jo bara ta det lungt. Vi är framme om någon minut. Oscar skakade. Var han så nervös? 

Oscars perspektiv. 

Jag tog väskan i ena handen och tog tag i hennes arm. Jag hade betalt taxin och vi var precis utanför akuten. Jag hjälpte henne in. Hon grät. Jag tyckte så synd om henne. Vi kom in genom dörrarna och jag gick fram till receptionen. 

- Hej ehm, Ellen ska få barn. Hjälp mig! Sa jag och hon i receptionen tittade på mig.

- Där finns rullstolar där borta. Ta en och gå ut i hisshallen. Följ skyltarna och åk en våning upp. 

- Tack. Svarade jag och tog tag i Ellen. Hon böjde sig nästan helt ner och stönade högt. 

är vi verkligen redo för detta? Jag vill inget annat än att träffa min princessa nu.

Jag försökte sätta henne i rullstolen men hon ville inte. 

- Jag är inte handikappad. VI GÅR!! Skrek hon halvt på mig och jag lyssnade på henne. Jag höll i henne och vi gick mot hisshallen. Hon satte sig ner i hissen och tryckte sönder min hand. Hon var helt lugn och andades ut och in högt och tydligt. Hissen stannade och vi var framme på våning två. 

Vi gick in på BB och jag gick fram till receptionen. 

- Ja Ellen min flickvän håller på att föda. Kan ni hjälpa oss? Jag pratade snabbt och jag kände mig helt förvirrad. 

De kom ut två sköterskor som tog hand omEllen. Hon duschade och bytte om till rosa sjukhuskläder. 

Hon gick runt sin säng och jag satte väskan på golvet i ett hörn. 

- Hur ont gör det på en skala från 1-10? Jag frågade henne och gick fram mot henne och kysste henne på kinden.

- RÖR MIG INTE. sju sju sju sju. Jag dör Oscar. Hämta bedövning nu! GÅ DÅ! Hon skrek och var helt röd i huvudet. påväg ut för att fråga om bedövning när jag möter min mamma och Ellens pappa. 

Felix perspektiv.

- OH MY GOD FELIX. JAG SKA BLI MOSTER. TANT AMANDA. Amanda höll på att dö. Vi tog våra väskor och hon halvsprang ut för att ta en taxi mot sös. 

- Amanda vänta på mig! Jag skrattade och sprang efter henne. Vi hoppade in i en taxi och åkte mot Stockholm. 

- Felix, vi sticker hem och lämnar våra väskor skit snabbt! Hon var helt hyper när hon pratade. 

Vi kom hem till mig och vi lämnade våra grejer i hallen. Jag berättade snabbt för mamma och sprang ut till taxin igen. Amanda hade tårar i ögonen. 

- MEN SKYNDA DIG FELIX JAG SKA FÅ BARN. Hon blängde på mig och skrattade. Vi slängde oss in i taxin och åkte mot sjukhuset. Amanda kunde inte sitta stilla.

- Hur är det baby? Jag sa det till henne och flinade. Hon slog till mig och log med hela huvudet. Jag såg en tår rulla ner för hennes kind och jag torkade snabbt bort den. 

- Jaaaa, sådär. Jag dör. Min Ellen ska få en bebis. Hon skakade och pillade på sitt armband. Jag tog hennes hand och höll den hårt.

- Gud vad jag älskar dig Amanda. När jag hade sagt det så vände hon sig mot mig. 

- Jag älskar dig Felix. Svarade Amanda. Jag kysste henne och hon fnissade.

Amandas perspektiv.

Vi hoppade ur taxin efter att jag hade betalt. Vi sprang in och frågade efter BB. De sa åt oss att ta hissen upp en våning.  Vi sprang ut i hisshallen och jag slängde mig in i hissen. När vi kom upp på våning två sprang jag in på BB med Felix efter mig. 

- VAR ÄR ELLEN? Jag skrek mot tjejen i receptionen. 

- Hon är på rum fem. Tjejen hann knappt avsluta meningen innan jag sprang mot rum fem. 

- Felix sitter du i väntrummet sålänge ?Sa jag till honom och tog ett djupt andetag.

- Ja, kom ut och berätta hur det går. Han log ch gick in i väntrummet. 

När jag kom in på rum fem så låg Ellen i sängen och grät. Hon skrek emellanåt. Jag fick tårar i ögonen när jag såg Oscar hålla hennes hand och hans mamma stå bredvid. Barnmorskorna stod och fixade. Jag släppte min handväska på golvet och sprang fram mot Ellen.

- Ellen jag är här. Jag är här nu. Sa jag och tog hennes hand.

- Jag dör det gör jätte ont. AAAAAAH JAG DÖR!!!!! Hon kämpade för att andas och tårarna sprutade. 

- Krysta igen. Barnmorskan var lugn. Men hon var säkert van. 

- Kläm min hand så hårt du vill hjärtat! Jag kramade hennes hand och ställde mig på knä bredvid sängen. 

- Krysta en sista gång nu! Barnmorskan tittade på Ellen och de andra barnmorskorna stod berädda med handdukar och en lite kuvös. Ellen skrek och pressade sönder min hand. Jag grät så ont det gjorde. Men jag var så stolt så jag grät för det också. Ellen krystade jätte hårt och helt plötsligt hör jag ett barnskrik. Oscar började storböla och hans mamma grät också. De tog barnet och tvättade innan jag ens hann se det. Jag hörde henne hela tiden och hon skrek så himla gulligt. Hur man nu kan göra det? 

- Grattis! Jag älskar er. Det var det enda jag kunde säga innan jag brast ut i gråt igen. 

De virade in henne i en rosa filt och lade henne på Ellens bröst. Hon var så vacker. 

- Vackraste personen på jorden. Jag tittade på Oscar medans jag sa det. 

- JA! Tack jag älskar er. Sa Ellen ansträngt.

- Vår Molly är perfekt. Oscar sa det och kramade Ellen och lilla Molly.

Där stod vi. Med vår nya lilla familj. Jag älskar det. Jag älskar dom. 

Fortsättning följer!