" Han kysste mig och det knackade på dörren

- Väntar du besök? Jag frågade med oro i rösten. Han reste sig upp, gick ut ur rummet och jag följde efter. 

Vägen till ytterdörren verkade ta en evighet att gå. Jag ställde mig några steg bakom honom. Han låste upp dörren och öppnade. Min värsta mardröm började. Där stod Cassie med en pistol. "

_________________________________________________

kapitel 12.

Ellen's Perspektiv. 

Fredag 10/5.

Cassie stod i dörröppningen och hade två killar bakom sig. Jag kände lukten av sprit och tänkte att hon måste ha druckit. Jag backade långsamt och hoppades att hon inte skulle se mig. Jag satte mig bredvid en byrå och smsade de andra. "Cassie är här och hon har en pistol. Fan skynda er hit och ring polisen. Kan ej prata eller svara på smset. Bara skynda". Jag skickade och såg till att ljudet var av. Jag lade telefonen under byrån med skärmen neråt. Jag var så rädd att jag slutade andas. Jag var så rädd att jag höll på att svimma. Det var helt mörkt i hallen förutom ljuset som kom in genom den öppna dörren. Fan polisen måste skynda sig. 

Vad skulle hon göra mot min Oscar? Jag kan inte låta henne göra någt. 

Oscar's perspektiv. 

Vad gjorde Cassie här? Fan var är Ellen? Jag vågade inte titta bakom mig men jag hörde inte henne andas. 

Jag stirrade på henne och tog ett steg bak. 

- Jävla fitta du tror du kommer undan med detta? Cassie lät så himmla aggresiv. Vad skulle jag ta mig till?

- Ehm, Cassie du har druckit. Du måste sova. Vill du gå och lägga dig i min säng? Jag luktade att hon druckit och jag visste att hon ville ha mig tillbaks. 

- Du har ingen kontroll över mig längre. Jag tog med Simon och Lukas för att becvisa det. Hon famlade med orden men man hörde tydligt att  hon var seriös. Jag kunde inte sluta stirra på pistolen och tänka på Ellen. Vad skulle hända med henne om Cassie såg henne? Jag ville bara försvinna. Varför öppnade jag dörren?

- Sluta vara en sån idiot. Du kommer fan få ångra dig livet ut. Simon tog ett steg fram och jag var så orolig. Jag hade lätt tagit en kule för henne. Men var är hon?

- Vad har du i handen Cassie? Jag såg att det var en pistol. Men jag ville bara prata med henne.

- En jävla pistol. Första kulan är för dig och andra för din flickvän. Var är hon? Cassie skrattade.

- Jag tyckte fortfarande om dig Cassie. Inte ska du skada mig väl? Sara är på sitt hotell. Jag kom inte på vad jag skulle göra. Jag sade Sara för Cassie behöver inte veta vad hon heter. Jag hade panik.

- Men sluta ljug gullet. Hon tog ett steg fram och riktade pistolen mot mitt hjärta. Skulle jag hinna ta den ifrån henne? Hon laddade den och det klickade till. Paniken steg och jag kunde inte andas. Vad skulle hända med Ellen? Skulle jag någonsin få se henne igen? Cassie log. 

- Var är hon? Säg det eller jag skjuter dig. Cassie tryckte hårdare mot mitt bröst. 

- Hon är inte här. Jag sa det så lungt jag kunde. Med världens pipigaste röst. 

- Hejdå. Cassie blundade.

- NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Jag vände mig bakåt och såg Ellen. Jag hörde skottet och såg det träffa henne. Hon föll ihop och killarna kom in och började slå på mig. De boxade, sparkade och stampade på mig. Jag såg det blå-röda ljusen reflekteras i lampan i taket. Ellen? Allt blev svart. 

Amanda's Perspektiv. 

- ELLEN! NEEEEEJ! Jag kunde inte ta det. Jag klarade inte av att förlora fler. Jag föll ihop på marken och Felix satte sig bredvid mig. Jag grät så det gjorde ont i lungorna. Asfalten var kall mot min kropp. Det gjorde så ont i mig. Jag kunde verkligen inte förlora min syster. Jag skrek hysteriskt och kunde knappt andas. Allt gick åt helvete. 

Daff och Felix lyfte in mig i en taxi och vi åkte bakom ambulansen hela vägen till sjukhuset. Vi kom fram och jag ser inget. Allt är suddigt. Jag har panik jag hör alla prata men kan inte höra vad dom säger. Jag kippar efter luft och ser Ellen rullas ut på båren. De springer in med henne och jag springer efter henne. 

- EEEEEEELLLEEEEEEEN. NEEEEEEEEEEEEJ! LÄMNA MIG INTE ELLEN! Jag springer efter dom men Daff tar tag i mig och håller fast mig. Jag orkar inte mer och jag blir helt svag och faller ihop. Jag får ingen luft. Allt är helt hysteriskt och jag svimmar.

Oscar's Perspektiv. 

- Oscar vakna! Jag hör något svagt och först låter det som Ellen. Jag tittar och allt är så ljust. Jag ser att det inte är Ellen utan min äldre syster Linnéa. Jag känner att jag har ont. Speciellt i ansiktet. Jag ser dåligt med vänster öga och jag orkar knappt prata.

- Var är Ellen? Får jag fram och tittar på Linnéa.

- Lungn hjärtat, tänk på dig själv nu. Jag ser hur hon torkar sina tårar och klämmer svagt min hand. 

- Ellen nu. Jag sätter mig upp. Allt snurrar och jag känner mig svag. Jag sliter loss alla slangar och går mot dörren. Linnéa tar tag i mig och ber mig att lägga mig igen. Jag sliter loss min arm och springer ut i mina sjukhuskläder. Jag kommer ut i koridoren. 

- Vakter! HAN FÖRSÖKER RYMMA!? Linnéa skriker och försöker få mig att stanna. 

Jag springer mot receptionen. Jag kan knappt andas.

- Ellen Rosenqvist. HUR MÅR HON? VAR ÄR HON? Damen i receptionen ser helt chockad ut. Jag får ingen luft och mina ben vägrar hålla mig. Jag vänder mig om och faller ihop i Linnéas famn. Jag ser inget men jag hör allt.

- Hon har en skottskada i axlen. Hon är inne på operation.

- Oscar hörde du? Gubben dom hjälper henne nu. Kom vi går och lägger dig igen. Två manliga sköterskor pratar med Linnéa och jag känner hur de lyfter upp mig på en bår. 

Jag somnade om och när jag vaknade så kände jag att mina handleder satt fast i sängen. Men hela gänget var där, Linnéa, Daff, Ogge, Felix och Amanda. Amanda står och gråter. Hon sätter sig på knä på golvet för att komma i min höjd. 

- Hon är färdig opererad nu. Hon ligger på uppvaket och vi frå se henne om trekvart. Men de vet inte när hon kommer vakna än. Hon fick väldigt mycket smärtstillande och hon slutade andas i flera minuter. Vi hoppas hon vaknar så snabbt som möjligt. Läkarna sa att det kunde ta flera dygn. Amanda grät hysteriskt och la sitt huvud på min hand. 

- Släpp loss mig. Jag ska dit. Det är mitt fel. Jag ska dit. Jag fick anstränga mig sjukt mycket. Hade de drogat mig? Jag kunde bara tänka på Ellen. Jag var så trött att jag inte orkade öppna ögonen. 

Jag vaknade av att någon kallade på mig. Det var mamma. Jag kände hennes parfym. 

- Hjärtat vakna, vi ska träffa Ellen. Jag vaknade direkt och satte mig upp. Jag var helt yr. De rullade in mig på hennes avdelning och hon låg i en säng. Jag började gråta. Hoppade av sängen och lade mig på hennes högra sida. Det såg så hemskt ut. Hon var helt vit och hon hade en massa slangar överallt.

- Ellen jag är här. Snälla vakna. Jag älskar dig. Jag grät och lade mitt huvud på hennes friska axel.

- Förlåt allt är mitt fel. Jag kunde inte sluta gråta. 

Amanda satt på andra sidan och höll henne i handen. 

- Det är Amanda, snälla vakna så jag kan se dina fina ögon Ellen. Hon grät och var helt skakig. 

Det kom in en polis och han bad att få prta med mig. Jag lämnade rummet och satte mig i ett litet vitt rum med röda stolar. 

- Jag heter Sven och är polis. Jag utreder vad som hände ikväll. Kan du berätta vad du kommer ihåg?

- Jo vi kollade på tv jag och Ellen. Det knackade på dörren och jag gick för att öppna. Det var helt mörkt i huset men det var mitt ex som knackade på. När jag öppnade dörren så stod Cassie Andersson där med sina två kompisar Simon Olsson och Lukas Berg. Hon kom in och började hota mig. Hon laddade pistolen och satte den mot mitt bröst. Hon sa att jag hade två val, bli skjuten eller säga var Ellen var. Jag sa att hon inte var där och Cassie sa Hejdå. Ellen skrek bakom mig och jag vände mig om såklart. Då gick skottet förbi mig och Ellen blev skjuten. Sen gick killarna in och börja slå på mig. 

- Tack jag ska kolla upp det. Vi kommer höra av oss mer för en lite mer detaljerad version. Men jag förstår att det är jobbigt. Kan vi få kolla igenom era telefoner? 

- Ja visst. Kolla vad du behöver för att ta fast idioten som skadade Ellen.

Jag fick gå och jag gick direkt till Ellen. Jag vägrade lämna hennes sida så dom fick hämta min säng och placera mig bredvid henne. Jag höll hennes hand i flera timmar innan jag somnade. 

Ellen's Perspektiv.

Lördag 11/5.

Allt var suddigt. Vitt suddigt. Är jag död? Jag försökte öppna mina ögon och det gick. Jag kände att någon höll i min hand. Jag ansträngde mig så mycket jag kunde för att se vem det var. Jag hade så ont i axlen och kroppen att jag började gråta. Jag tittade till höger och såg att det var Oscar som låg där. Hade han hållt min hand hela natten? Jag älskade honom så mycket. Det tog alla mina krafter, men jag klämde hans hand.

- Ellen? Han pratade med mig men mina ögon stängdes och jag orkade inte svara. Jag kramade hans hand igen och försökte lyssna. 

- Hör du mig tryck två gånger. Jag tryckte två gånger och jag kände hur han hoppade över i min säng. 

-ELLEN ÄR VAKEN. ALLIHOPA VAKNA. Oscars röst lät så perfekt. Men han var orolig.

Jag hörde alla stolar skrapa mot golvet. 

- Ellen, skräm mig inte såhär. Det var min pappa. Hu hade han kommit hit så snabbt? Vad var det för dag?

- Ellen jag älskar dig. Amanda grät. Jag kände hur mina ögon vattnades och de började rinna. Vad känndes som pappa, torkade bort dom. 

- Skräm mig inte så här hjärtat. Oscar grät. Det gjorde så ont i mitt hjärta att höra dom. Jag försökte öppna ögonen och jag fick upp dem en bit. Jag såg att de stod flera stycken vid min säng men kunde inte se vilka det var. Jag hade så ont att jag hade svårt att andas. 

- Du kommer bli bra. Amanda kysste min panna och jag stängde mina ögon och somnade om. 

Fortsättning följer!

"- Vad fan håller du på med? Jag var så rädd att jag bara ville blunda. - Jag bad dig att aldrig göra något med en annan pojke igen och du skickar ett hjärta till honom? Han var så sur att jag såg hur han skakade. Han tog tag i min vänstra arm och drog mig mot soffan. Han höll mig så hårt att det gjorde jätte ont. Jag smällde till honom och han släppte min arm. Min hand på hans kind, han var jätte arg. Jag gick ut ur rummet och satte mig på toa och låste dörren."

_________________________________________________

Kapitel 11.

Oscars's perspektiv. 

Fredag 10/5 klockan 20:15.

Ne vad fan gör hon. Skickar ett hjärta till Ogge? Men jag kan inte bli så sur. Fan jag måste be om ursäkt. 

Hon har suttit på toa i tjugo minuter. 

- Snälla öppna dörren. Jag är inte sur mer. Jag knackade på dörren och pratade lungt. 

- Jag är inte sur på dig jag lovar. Bara kom ut så jag kan krama dig. Jag fortsatte knacka på dörren och lutade mitt öra mot dörren. 

Hon snyftade och jag orkade inte höra henne ledsen. Ända sedan jag kom in i hennes liv har jag bara sårat henne. Jag måste verkligen ändra mig...

Jag hörde att hon gick mot dörren och jag backade några steg.

- Lovar du? Hon snyftade och jag hörde att hon lade handen på handtaget.

- Jag svär på mitt liv. Jag försökte konsentrera mig så att mina ögon inte skulle vattnas. Hon låste upp och öppnade dörren. Jag gick fram, lyfte upp henne och lutade henne mot väggen. Jag kysste henne.

- Förlåt. Men du är min och jag vill inte dela dig med något. Gör aldrig så igen. Jag lovar dig att aldrig bli så sur igen. Jag förstår inte ens hur jag kunde bli så sur. Men när jag blir riktigt sur så kan jag inte kontrollera mig. Jag kommer aldrig någonsin göra något sånt mot dig. Hur är det med armen?

- Jo de tär okej nu. Lite blåmärken men de försvinner. Hon tittade på mig, hon hade maskara längst med kinderna och hennes ögon var helt röda. Jag ville bara ta hand om henne. Inte skada henne.

- Ska vi duscha? Jag log och bar in henne i badrummet. Jag stände dörren bakom oss och låste. Jag ställde ner henne i duschen och startade kranen. Jag skrattade, hon med.

- OSCAR DET ÄR ISKALLT!! vad gör du!? MED KLÄDERNA PÅ? Hon skrek och skrattade. Jag tryckte upp henne mot väggen och kysste henne. Jag kunde inte sluta. Jag ville ha henne så gärna. Jag vill aldrig leva utan henne igen. Jag skruvade upp värmen och började klä av mig. Hon stod och tittade på. 

- Om du tror att jag ska näcka för dig i duschen så har du fel. Hon skrattade och försökte ta sig ur duschen. Jag höll fast henne och jag drog av mina kalsonger. Jag drog av hennes blus, linne och knäppte upp hennes Bh. Jag slängde det på duschgolvet. Jag sänkte varmen och drog av hennes tights. Hennes trosor åkte snabbt av. 

- Vad sa du nu? Jag blinkade och sparkade undan mina kläder. 

- Du är galen baby! Hon skrattade och tog tag i mitt nackhår och kysste mig. Jag trodde aldrig jag skulle få nog av henne. Hennes nakna kropp rörde min. Jag fick stånd och hon kände det och log.

- Ståendes eller liggandes? Jag ville ha ett snabbt svar. För jag ville ha henne nu. 

- Förvåna mig! Hon sa det med sin busiga röst och fnittrade. 

Jag smekte hennes underliv och klitoris med min hand. Hon stönade svagt i min mun och vi fortsatte kyssas. Hon Smekte min penis och den blev hård som sten. Jag kunde inte vänta. 

- På tre, är du redo? Jag log. 

- Alltid redo. Hon skrattade och höll mig runt nacken.

-ett, två, tre. Hon skrattade och jag lyfte upp henne. Jag kom in i henne och hon stönade. Jag ökade värmen och satte igång radion. Jag kom i jämn takt med musiken och jag åkte in och ut. När jag höll henne såhär så kom jag mycket längre in i henne. Det visste jag men hon njöt. 

- Gör det ont hjärtat? Nej det är skönt. Bara fortsätt. Jag fortsatte ganska länge. Låt efter låt. Hon stönade till när jag fortsatte trycka mig mot henne. Hon hade knytit benen runt min midja och jag var så tänd på henne att jag trodde jag skulle explodera. Hon stönade högre för varje gång jag tryckte mig djupare in i henne. Hon spände sig och började skaka. Hon stönade lite högre och jag kände hur hennes underliv krampade runt min penis. Det var så himmla skönt och jag älskade henne. Jag kom också och stönade mot hennes öra. Hon sluta skaka och jag drog mig ur och satte ner henne. 

- Nu har vi provat duschen också! Jag skrattade och hon bara stod där och flinade. Det bankade på dörren.

- Är ni klara snart eller för jag måste på toa! Amanda skrek på andra sidan dörren och jag blev helt illröd i huvudet. Har hon hört oss? Fy fan vad pinsamt! Jag tog en vit handuk med hotellets logga på till Ellen och en till mig. De luktade lavendel och vi log. Ellen var exakt lika röd i huvet som mig. 

Jag stängde av radion och lade våra blöta kläder i badkaret. Ellen borstade sitt hår och hon stirrade på mig via speglen. Jag gick fram och la min arm runt hennes axlar. Vi gick mot dörren till badrummet. Jag låste upp och öppnade dörren. Där ute i det stora vardagsrummet vände alla sig mot oss. Där satt inte bara Amanda, utan Daff, Ogge, Omar och Felix. Jag blev så röd i huvet att jag matchade den röda mattan under soffbordet. 

Ellen's Perspektiv. 

- Eh hej allihopa! Vi ska bara klä på oss. Jag tog tag i oscars arm och drog in honom i mitt sovrum.

- Där ligger ett par kalsonger du glömde hos mig i ytterfacket på väskan. Jag pekade på min svarta väska som låg bredvid sängen. Han gick dit och tog upp dom. Han släppte handduken och drog på sig dom. Han såg så himla perfekt ut. Hans långa kropp, han var ganska biffig. Han hade gått på dans och balettskola. Han hade magrutor och han såg ut som en gud. Men jag fick avbryta mitt stirrande när han började skratta åt mig. Jag slängde handduken på golvet och tog på mig en bh, en vit klänning och ett par tights. Vi gick ut och satte oss i soffan. De blev helt tysta när vi kom in i rummet. Jag ville bara dö. Jag var säkert lika röd som mattan under oss, eller som kuddarna i soffan. 

- Hur länge har ni ehm, varit här? Jag var helt varm i ansiktet och jag försökte le. Men det gick inte för jag var så nervös. 

-Vi kom för tjugo minuter sedan. Vi trodde något hade hänt för du fick massa mordhot på Twitter. Daff tittade på Oscar och såg rädd ut. 

- Ja vi fick alla de. Så Daff ringde oss och vi försökte få tag på er. Det har varit inbrott i studion och vi trodde allvarligt att något hade hänt er! Felix var också röd i huvet, han sneglade på mig men kollade mest på Oscar och Amanda. 

- Ni svarade inte i era telefoner och vi bestämde oss för att komma hit. Men nu när vi varit här ett tag så önskar jag att jag stannat hemma! Omar skrattade och blinkade åt mig. Jag blev ännu rödare i ansiktet och de andra började också skratta. Jag ville bara gå och gömma mig någonstans.

- Nej sluta killar! Bara för att ni är avundsjuka! Oscar tittade argt på Ogge och sen lite mjukare på de andra. Jag kollade Felix och han bytte ögonkontakt med Amanda och hon blev röd i huvudet. Allt var så himmla pinsamt!

- Det var inte heller bara vi som fått dödshot Ellen! Ogge tittade på mig och räckte fram min telefon. 

- VAD GÖR DU? RÖR INTE HENNE ELLER HENNES GREJER. TRODDE DU FATTADE ATT JAG MENADE ALLVAR INNAN??? Oscar slängde sig mot Ogge och skulle slå till honom igen men jag slängde mig framför Oscar. 

- Oscar sluta. Det gör inget han har säkert inte gjort något. OSCAR LUGNA NER DIG! Jag tog tag i hans armar. Kysste honom och tryckte ner honom igen. 

- Wow, jag har visst missat en hel del här!? Daff hade rest sig upp och stod beredd att stoppa Ogge. 

- Vi hinner inte ta det nu! Polisen sa att jag skulle skicka hem er till era föräldrar! Amanda får sova hos Felix, Omar får sova hos Ogge och ni kan dra hem till Oscar eller mig. Daff tittade på mig precis som om jag skulle bestämma. Oscar var skit sur och jag såg att han bara ville döda Ogge. 

- Vi kan dra hem till Oscar! Men hur ska vi ta oss dit? Jag log varmt och satte mig ner bredvid Oscar och höll fast hans arm. Han var helt varm och hade inte torkat helt efter duschen. 

- Ni kan ta taxi, jag för över pengar på ditt kort om du inte har. Amanda log och tog upp sin telefon. 

- Jo jag har tre tusen kvar, så det ska nog räcka Mandis! Jag log och reste mig upp. De andra reste sig också och jag skakade hand med alla. De väntade medans jag gick in och hämtade min väska. Tur att jag inte hade hunnit packa upp mina grejer. Oscar tog min väska och vi gick ut. Jag hade telefonen i fickan. Oscar hade inga kläder så han hade virat in sig i en filt. Vi måste sett helt galna ut! Men vi kom ut och delade upp oss i olika taxibilar. Daff åkte med oss. Han åkte hela vägen till Oscar för att se så inget hände. Där stod en man utanför Oscars dörr. Jag blev jätte orolig men precis som om Daff kunde läsa mina tankar.

- Det är en säkerhets vakt. Orora dig inte! Han log lite antsträngt och man såg hur trött han var. Jag gav pengar till taxi chaffören och vi gick av. 

- Ditt rum är så mysigt. Jag log och satte mig på hans stora säng. Rummet var ganska stort och ljusblått. Han hade en svart soffa och ett vitt skrivbord. Där var en vit garderob och en svart fransmatta. Det såg helt perfekt ut med alla bilder han hade satt upp. Han gick ut från rummet och det lät som om han gjorde något i köket. Jag gick fram och satte mig vid skrivbordet. Jag tittade på collaget av bilder på väggen. Det var så himmla fint gjort. Men där var tomma rutor. Jag sneglade på papperskorgen och såg att han slängt bilder.

Det var Cassie på bilderna. 22 bilder på Oscar och Cassie. Hon såg ut som en fjortis. Jätte gullig, men hon hade varit så mycket snyggare med mindre smink. Jag hörde inte ens att Oscar kommer in. Han slet bilderna ur mina händer och rev sönder dom på mitten. 

- Jasså rotar du i folks papperskorgar? Han skrattade och la resterna i papperskorgen. Han kysste mig och drog med mig ut ur rummet. Han hade fortfarande bra kalsongerna på sig. Han var så perfekt. Min Oscar. 

- Ja detta är vår hall. Den var lång, ganska högt i tak och väldigt ljus fast att det var mörkt ute. Stora fönster längst med höger sida och väggarna var vita. 

Han bodde i ett två plans hus. Det var så mysigt. Han drog mig vidare till köket. Det var vitt, med en blommig fondtapet. Det var helt öppet och det låg intill vardags rummet. De hade en köks ö som var vit med svart  stenbänk. Det såg jätte modernt ut.

- Ja det är ganska nyrenoverat. Men vi ska nog snart flytta. Han log och drog vidare mig in i tv rummet. De hade en stor grå hörnsoffa med Rosa kuddar. Tapeten var vit med svagt rosa mönster. De hade en stor tv och alla tv spel man kan tänka sig. Han flinade kysste mig. Vi gick tillbaks till hallen och uppför trappan. Där var en stor ljusgrå hall med vita detaljer. Han visade sina föräldrars rum och hans egna lilla vardags rum. De andra rummen ville han inte visa. Han drog ner mig för trapporna igen.

- Sätt dig på mitt rum så ska jag hämta något att dricka. Han log och gick mot köket. Jag gick in på hans rum och satte mig i sängen. Han kom tillbaks med vars ett glas vatten. Han startade tv:n, släckte lamporna och satte sig bredvid mig i sängen. Det var how i met your mother på tv:n. Jag älskade det programmet. Han vände sig mot mig och log. Jag älskade hans hus. Det var så personligt. Hans rum var helt perfekt och jag hade verkligen kunnat bo här hos honom.Han kysste mig och det knackade på dörren

- Väntar du besök? Jag frågade med oro i rösten. Han reste sig upp, gick ut ur rummet och jag följde efter. 

Vägen till ytterdörren verkade ta en evighet att gå. Jag ställde mig några steg bakom honom. Han låste upp dörren och öppnade. Min värsta mardröm började. Där stod Cassie med en pistol. 

Fortsättning följer!