"-Du luktar så gott Oscar. Jag var tvungen att få ur mig det. 

- Då ska du lukta på dig själv. Du luktar himmelskt. Han generade mig igen. 

Helt plötsligt stannade han. Släppte taget om mig och bara stannade. Han tog ett steg fram och kramade mig. 

Jag kunde känna hans hjärta slå. Känna hans bröstkorg mot min kind. "

__________________________________________________

                              Kapitel 4.

Hans hjärta slog så lungt. Mitt slog säkert i 190. Jag ville aldrig att han skulle släppa mig. 

Telefonen ringde, inte min. Han log, sen tog han upp den och svarade. Jag han se vem det var som ringde. Jag såg inte så noga men jag var helt säger att där stod "Girlfriend ♥". Han vände sig om och fortsatte prata. 

Jag var så jävla ledsen. Jag vände mig om och började gå. Varför skickar han så fel signaler? Varför gjorde han såhär? Jag kanske läste fel? Nej Ellen. Bara gå nu. Jag försökte gå så snabbt som möjligt. Tårarna började rinna nerför kinderna. Det var så kallt i luften så jag hade svårt för att andas. Jag hör Oscar ropa på mig. Jag går snabbare. Han hinner ifatt mig. Han tog tag i mig, vänder mig om och kysser mig. 

- Men jävla svin. Lämna mig ifred. Jag slog till honom tvärs över kinden, började storböla och gick så fort jag bara kunde. Han gick inte ens efter mig. Jag vågade inte vända mig om och kolla om han stod kvar.

Det kändes som om jag gått i en evighet. Jag var framme vid hotellet. Grandhotell låg så fint vid vattnet. 

Mina tårar verkade vara slut. Jag fick inte fram mer. Jag vände mig om på bron och såg ner mot vattnet. Så skönt det såg ut. Jag längtade efter Amanda. Men jag vågade inte ta upp min telefon. Tänk så har Oscar skrivit,...

Jag låg i sängen och grät. Klockan var fem och Amanda var inte hemma än. Jag ville inte att hon skulle få veta vad som hänt, så jag gick in på toa. Jag tvättade ansiktet med kallt vatten och sminkade mig igen. 

- Men heeej, är du redan hemma gumman? Amanda lät helt förändrad. Hennes vanliga dialekt, en blandning av skånska och stockholmska var nu helt stockholmsk. Jag kunde inte låta bli att fnissa. 

- Halloj hade du kul? Berätta allt om Felix! Jag var tvungen att ta på min glada mask. Jag kunde inte visa hur jävla ledsen jag var. 

- Jo det visar sig att Felix går i samma klass som min bror. Hon ser lite besviken ut. 

- Han känner min äckliga mamma också. Men vi hade det trevligt. Hon log lite stelt. 

- Men Amanda, du vet att hon inte var bra endån. Det var hennes förlust! Se så underbart du har det nu! Din pappa har gift om sig med en super snäll kvinna som dessutom är rik! Dom älskar dig och du har det underbart. Bara kolla vårt rum! En fet svit. Du köper allt du vill ha och du är alltid glad. Ska du låta din biologiska mor som du inte ens borde kalla mamma förstöra din sista kväll  här? Jag var så irriterad. Skulle hon gråta över det igen? 

- Förlåt, men det känns så fel. Jag har en mamma och syskon jag aldrig träffat. Ska jag höra av mig till henne? 

Jag hade aldrig sett Amanda så svag. Det syntes i hennes ögon att hon mådde dåligt. 

- Ge inte henne det nöjet, låt henne ha sitt dåliga liv. Du mår bättre när vi kommer hem! Jag trodde nästan mig själv där. Jag hoppades bara att hon skulle lyssna. För börjar hon gråta så skulle jag adlrig kunna hålla inne mina tårar. 

- Kom och lägg dig hos mig hjärtat.Vi kollar på en film och somnar sen. Amanda tittade på mig som om jag vore någon slags hjälte. 

- Kan vi se dumma mej? SNÄLLA!? Amanda lyste upp som en sol. Jag kunde inte sluta titta på hennes underbara ansikte. 

- Ja! Bra idé, jag beställer den direkt! Jag gick efter den fasta telefonen. Då fick jag en rejäl klump i magen. Tre timmar senare och jag har inte ens kollat på min telefon. Har Oscar skrivit? Borde jag be om ursäkt? Skit samma.

Vi kollade både på Dumma Mej och Never Say Never, Klockan paserade nio och Amanda somnade i min säng. Vi skulle upp klockan sex. Men jag kunde inte somna. Klumpen i magen blev bara större och större. Jag fick ångest. Den bara steg och steg. Jag hade ingen. Han ljög för mig. 

Jag tog av min tröja. Kollade på mina ärr. Jag hade  så många ärr längs mina armar. Varför skulle någon älska mig med alla mina ärr? Jag hatade mig själv. Mina tårar började rinna igen. Jag visste att han aldrig gillade mig. 

Varför ska en sån här liten sak få förstöra mina två månader utan skärande. Varför fick jag sån ångest. 

Jag gick in på toa och låste dörren om mig. Jag letade upp mitt rakblad ur min necesär och drog tre sträck på vänster underarm. Handleden fylldes snabbt med små bloddroppar. Jag ångrade mig redan, Fan vad har jag gjort? Jag började gråta ännu mer och tappade rakbladet. Jag slet fram en nasduk och några plåster och fixade såren. Jag lade mig i badkaret och bara grät. Jag torkade mina ögon på min morgonrock. Jag hade så ont i huvudet och var så trött. Jag la mig ner för att somna. 

- Ellen vakna. Vi ska gå om en timme. ELLEN HUR ÄR DET? Amanda stod och bankade på dörren till toan. Jag vaknade och insåg att jag somnat i badkaret. 

- Jag mår bra, jag gick in för att gå på toa men måste varit för trött för att gå tillbaks. Jag försökte låta normal. Jag kollade snabbt runt omkring mig. Torkade bort lite bloddroppar från golvet, gömde mitt rakblad och öppnade dörren. Min maskara var helt borta. 

- Amanda har du mycket kvar att packa? Sa jag medans jag drog på mig en långarmad tröja. 

- Nja, jag har lite grejer på toa, annars har jag nog allt. Dudå? Amanda kom fram och kramade mig. 

- Jag har bara min necesär kvar! Men ska vi gå till centralstationen med våra väskor? Jag ville bara hem nu. Glömma hela resan, glömma Oscar. 

- Vi tar en taxi, jag ringer ner och ber om frukost och att de ska beställa en taxi. Jag nickade och gick fram till fönstret. Jag drog upp gardinerna och tittade ut över stockholm. Slottet låg så fridfullt mitt emot. Tänk att få bo där. Jag hade saknat mysigheten med att ha ett litet rum! Tankarna om Oscar kom tillbaks. Vad ville han ens mig? Jag gick tillbaks till sängen och tog min telefon. Fyra nya händelser på twitter. Jag gick in och kollade. Oscar hade skrivit ett medelande. "Förlåt". Var det de enda han hade att komma med? Jag blev så sur så jag tog bort twitter appen från min telefon. Fan. Jag ville bara glömma allt.

Vi käkade och drog ner till lobbyn. Taxin kom och taxichaffören la in våra väskor i bakluckan. Vi hoppade in och han började köra mot centralstationen. När vi var framme betalade Amanda och vi gick in på stationen. Vi var påväg till perrong 12A där vårt tåg skulle gå. Hem till min pappa i Malmö. Då ser jag Oscar och Omar. De står och hänger vid trapporna mot perrongerna.

Jag försöker titta ner i marken och bara gå efter Amanda. Men jag var tvungen att titta upp. Jag ville bara se om han tittade på mig. Kom han för att prata med mig? Vad skulle jag säga? oh gud. Han tog ett steg närmare. Han stod en halv meter ifrån mig.

- Hejdå Ellen. Han tittade mig i ögonen och jag kunde verkligen inte tyda hans kännslor. Vad som kändes som en evighet senare fick jag fram ett svar.

- Hejdå Oscar, Förlåt. Jag vände mig om och fortsatte gå.Varför skulle jag säga förlåt? Vad har jag att be om ursäkt för? Amanda sprang ifatt mig och frågade om det hänt något. Men jag försökte byta ämne. Vi hoppade på tåget och satte oss i förstaklass.

- Något har hänt, jag ser det på dig. Nej jag kommer bara sakna honom. Fan, varför skulle hon bry sig om det just nu. Amanda var som vanligt jäkligt bra på att lägga ihop 1+2. 

- Ellen, ni har bråkat. Eller ni är inte vänner iallafall. Amanda såg frågandes ut. 

- Vi sa bara att vi skulle "ge upp" det vi hade. Distansförhållanden funkar inte och han har flickvän. Men han kysste mig. Jag berättade inte allt. Men så mycket kan en person inte betyda när man känt personen i mindre än en vecka? Jag vet inte, men han var verkligen speciell. Hur kan han betyda så mycket? Är jag kär i honom? Amanda avbröt snabbt mina tankar.

- Förlåt. Amanda kollade sorgset på mig. Jag visste att hon inte ville diskutera det mer. Mina ögon var fyllda av tårar. Men jag lyckades hålla tillbaks dom. 

Det enda jag kunde tänka på var Oscars ögon när han sa hejdå.

Resten av vägen hem till skåne satt vi tysta, tills vi båda somnade.

Fortsättning följer!  

Ni får gärna kommentera vad ni tycker!

(Min bild. Använd bilderna gärna men glöm inte skriva källan!)

" - tjarå ha det bra killar! Amanda skämdes inte ens. När dom gick vände hon sig om och kramade mig. Hon höll på att dö och alla runt omkring stirrade på oss. Klart blev jag jätte röd i ansiktet. Oscar vände sig om och tittade mot oss, log och höll på att gå in i en annan kille. 

Jag kunde inte andas. Jag var så himmla glad att mina ögon blev fyllda av tårar. Amanda log och tog min hand och vi började gå mot hotellet. "

________________________________________________

Kapitel 3.

Fredag 26/4.

Vi gick tysta hela vägen tillbaks till hotellet. Jag kunde inte greppa att han kramade mig och hoppades att vi skulle ses igen. När vi kom in i hotell lobbyn och var på väg upp till vårt rum så ropade receptionisten på Amanda. 

- Du har fått ett medelande, det var någon Stefan som sa att du skulle ringa upp. Ska jag koppla honom till ditt rum sen? Hon log ett stelt leende. 

- Ja, jag kan ta ett samtal om en kvart. 

Vi gick upp på vårt rum och så fort jag stängde dörren om oss så började vi båda skrika! Vi satte på musik i högtalarna och sprang runt i rummet som idioter. Telefonen ringde och jag slängde mig efter den. 

- Aa det är Ellen! Jag visste att det var pappa, därför pratade jag stockholmska. 

- Det låter som om ni trivs? Du har iallfall redan anpassat dig! han skrattade lite och man hörde svagt i bakgrunden att han kollade på fotboll på tv:n. 

- Det är gryyyyymt! Förlåt för att jag inte ringt tidigare! Men vi har haft så mycket att hinna med! Jag log mot telefonen. Löjlig för han kan inte se mig. Men jag kune inte sluta le.

- Ni får bara inte missa tåget på söndag! Ni måste komma hem! Jag vill inte veta av att ni missar det! Han lät bestämd, och jag tänkte hur ensam han måste känna sig där hemma. 

- Jag lovar, men Justin var underbar! Idag träffade jag killarna från hans förband! Det har varit världens bästa dagar pappa! Jag fnissade som en kär tolvåring. 

- Bara ni är försiktiga! Han lät orolig. Han menade inget illa, men jag fick genast lite skuldkännslor. 

- Förlåt pappa, vi ska vara försiktiga! Jag hoppades att han skulle bli lite gladare när han vet att jag sköter mig. 

Amanda tog telefonen och jag gick därifrån. Hon satt och pratade med honom i en kvart. Men jag orkade inte lyssna på hennes, så jag stängde dörren till vårt sovrum och skruvade upp musiken igen. Kangaroo med The Fooo är verkligen grym! 

Det började bli mörkt och vi hade precis ätit världens godaste Tomatsoppa. Vi bestämde oss för att se lite film och Amanda gick för att poppa popcorn. Jag loggade in på min twitter och kollade om oscar hade skrivit något. 

Jag hade ett nytt medelande, men jag antog att det var spam. Efter två minuter gick jag  in och kollade medelandet. Då var det från Oscar. "Hej Hjärtat, väldigt kul att träffa dig idag! Tack för allt stöd :)"

Jag dog. JAG KUNDE INTE ANDAS. Kanske gillade han mig endån? 

-Amanda, kolla vad Oscar skrev! Amadna vände sig om med popcorn i hela munnen. Hon försökte prata men jag kunde inte uppfatta vad hon sa. Hon tuggade upp och såg helt skakig ut!

- Ellen, du har inget val. Du måste skriva med honom! Hon såg gravallvarlig ut. 

- Okej, jag svarar honom och ser vad som händer. Jag var så nervös och glad att jag knappt kunde skriva, men jag skickade ett medelande till honom tillslut. "Tack själv, du var underbar! Ni är grymma! Hoppas vi kan ses någondag igen! :)".

Jag vaknade med ett ryck. Jag hade fått ett medeland. Det var från My. "Jävla fettohora. Gå och dränk dig. Du hade tur på tåget. Men när du kommer tillbaks till skolan kommer du inte ha någon större tur...."

Jag screenshotade med hennes nummer och allt. Jag la upp det på twitter för att alla skulle se vilken idiot hon var. Det dröjde inte många sekunder innan jag fick ett nytt medelande av Oscar. " Kan jag göra något? Hoppas du inte tar åt dig, för det är inte sant." Jag svarade snabbt "det är ingen fara, tack endån hjärtat". 

Sen kunde jag inte somna om på över en timme. När jag äntligen somnade så kunde jag inte sluta drömma om Oscar.

Lördag 27/4.

Vi hade två dagar kvar. Det enda Amanda snackade om var Felix och Oscar. Jag visste att Oscar inte ville ha mig, innerst inne vet jag det. Men drömma får man. Jag kunde inte sluta uppdatera min Twitter. Jag ville bara få se något Oscar skrivit. Jag lade ner telefonen för att gå och ta ett glas juice. Min mobil plingade till och jag högg tag i den innan Amanda han reagera. Oscar följde mig på twitter. Jag dog inombords. Kanske ville han ha mig endån. 

Amanda kunde som vanligt inte sluta le. Jag skrev till Oscar. "Vad gör ni idag? Vill du träffas?"

Vi satt spända båda två i flera minuter. Amanda bröt tystnaden. 

- Men asså guud, han måste älska dig eller något, Han är helt besatt! Hon knuffade mig retsamt i sidan.

- Asså nej, varför? Vi kommer bara förbli vänner! Han bor ju i stockholm för fan. Jag blev förvånad över hur irriterad jag lät. Men vi vet alla att distansförhållanden inte funkar! 

- Han svarade mig. Men jag vågar inte läsa. Amanda läs det! Jag var så nervös så jag skakade. 

-"Tja, jag ska bara chilla, ses vid svampen vid två?". Han vill sååå ha dig! Hon log avundsjukt mot mig. 

- Men hur går det med Felix? Jag gjorde allt för att byta ämnen. Jag höll på att dö inombords av lycka.

- ehm, vi snackar väll inte så mycket. Han ville träffas lite senare. Så jag följer dig till svampen sen drar jag. Amanda log så mycket att jag trodde hon skulle gå i sönder.

Väl framme vid svampen kunde jag inte andas. Jag var så nervös. Amanda hade brottom så hon gick vidare för att möta Felix. Jag visste att han skulle skriva och ställa in det. Men helt plötsligt känner jag någon ta tag i mina höfter och vänder mig om. Jag blev helt röd i hela ansiktet. 

- Hej hjärtat fick du vänta länge? Han lät så himmla avslappnad. Det var så chockande, jag kunde knappt svara.

- Hm, Hej! Jag kom nästan precis faktiskt! Jag försökte låta avslappnad. Men jag kan knappt styra över mina kännslor. Jag log som bara den och skämdes för att jag inte kunde sluta le. 

- Vi kan dra till Djurgården och käka lunch?. Han verkade så himmla snäll. 

- Visst, men du får visa vägen för jag hittar nog inte så bra! Jag kunde fortfarande inte sluta le. 

Han tog mig om axlarna och vi började gå. Han berättade lite om The Fooo, hur de kände varandra. Han berätta också en del om stockholm. Det var så himmla mysigt. Jag kände hans underbara doft. Jag andades in så djupt jag bara kunde. 

-Du luktar så gott Oscar. Jag var tvungen att få ur mig det. 

- Då ska du lukta på dig själv. Du luktar himmelskt. Han generade mig igen. 

Helt plötsligt stannade han. Släppte taget om mig och bara stannade. Han tog ett steg fram och kramade mig. 

Jag kunde känna hans hjärta slå. Känna hans bröstkorg mot min kind. 

fortsättning följer!

Gillar ni det? Kommentera om jag kan göra något bättre! ♥